Under sin första livräddande seglats bidrog Sea-Watch 4 till att 354 personer kunde räddas ur vågorna. Det handlade om män, familjer med små barn, kvinnor och tonåringar som reste ensamma, personer med funktionsnedsättningar och gravida kvinnor. Läkare Utan Gränsers team ombord gjorde totalt 551 medicinska konsultationer. Många av patienterna hade andats in bensinångor eller fått skador av att under lång tid ha exponeras för den frätande blandningen av saltvatten och bensin. En tonåring hade fått så svåra skador att vi fick evakuera honom från båten för att han skulle få vård.
– Den våldsamma verklighet människor har flytt ifrån och den riskfyllda resa de tvingas göra för att nå säkerhet visar sig i de sår vi behandlar, säger Barbara Deck, Läkare Utan Gränsers projektkoordinator ombord.
– Jag tänker på pojken som blev döv när beväpnade män slog honom i huvudet och på pappan som bar ärr av de brännskador han åsamkats med smält plast i Libyen. Trots detta har de en motståndskraft som gör mig ödmjuk, fortsätter hon. När vi behandlar våra patienter ombord är det fruktansvärt att ha i bakhuvudet att europeiska regeringar gör allt de kan för att förhindra att de här sårbara människorna får livräddande vård.
Världens dödligaste havsgräns
De italienska myndigheternas beslut att hålla kvar Sea-Watch 4 i hamn är förkastligt givet att fartyget fått instruktioner från maltesiska myndigheter att ta ombord människor från det ideella räddningsfartyget Louise Michel som tvingades be om hjälp under en räddning på maltesiskt vatten. Den italienska kustbevakningen var samtidigt på plats och kunde evakuera 50 personer av de 200 som var ombord.