”Noma är en elak sjukdom”

Jag säger alltid att noma är en elak sjukdom.

Noma, eller cancrum oris, är en infektion som drabbar ansiktet. Infektionen äter upp de mjuka vävnaderna och ofta förstörs skelettet helt. Ibland förstörs näsan eller till och med ögonen. Oftast drabbar det barn under sju år.

Det finns många bidragande faktorer till noma - undernäring, brist på vaccinationer, dålig munhygien och i slutändan fattigdom.

Först blöder tandköttet och blir inflammerat. Då påverkas den mjuka vävnaden och munhålorna. Kinden förstörs från insidan. Allt detta inträffar under snabbt förlopp. Kinderna blir svullna och det gör ont. Innan du vet ordet av spricker de bara.

Jag har pratat med föräldrar som inte förstår vad som har hänt. Hos de flesta barn, innan sjukdomen når utsidan, har den skadat vävnaderna inuti munnen.

Första steget av noma kan behandlas ganska enkelt med antibiotika och terapeutisk mat. Efter en vecka på sjukhus kan barnet må bra. Men när noma når steg två eller steg tre försämras barnets tillstånd snabbt.

Många föräldrar vet inte vad noma är. Så när de börjar se symtomen vet de inte vad de ska göra. Ofta kommer patienterna från fattiga samhällen och har inte alltid råd att träffa en läkare. Ibland tror människor att orsaken är andlig och söker därför inte sjukvård, eller så söker de vård från traditionella helare. Så när de väl kommer hit är skadorna redan fruktansvärda.

Vi skär bort den skadade vävnaden och lägger om såren, något vi fortsätter med tills skadan är läkt. Barnet måste sedan vänta allt från månader till år innan de kan genomgå rekonstruktiv kirurgi.

I vissa fall drabbas barn av trismus, även kallad "låst käke". Det sker när vävnaden i munnen blir hård och påverkar ibland även skelettet. Barn med trismus kan bli mycket sjuka. Eftersom det är svårt att öppna munnen är det svårt att äta och barnen riskerar då att bli undernärda.

Barn har ofta svårt att förstå att de behöver gå igenom smärtsam sjukgymnastik för att kunna öppna munnen igen. Det är svårt att se barn med den här sjukdomen. 

Men även om noma är en elak sjukdom har vi framgångshistorier. Ibland har ett barn en kinddefekt på grund av noma, men med hjälp av en operation kan barnet återhämta sig. På vissa patienter går det inte ens att se vad som orsakade ärren.

Jag minns särskilt en patient vars näsa var helt borta. Det var första gången jag såg en näsrekonstruktion. Efteråt gjorde vi ett återbesök hemma hos barnet. 

Förut diskriminerades pojken i samhället, han slutade gå i skolan och folk mobbade honom på grund av hans tillstånd. När han kom tillbaka kände de flesta inte igen honom. 

Innan jag började arbeta med Läkare Utan Gränser visste jag att det fanns en sjukdom som heter noma, men jag hade aldrig sett den. Det är en försummad sjukdom. Här i Sokoto gör vi vårt bästa för nå människor som är sjuka, för att ta hand om dem och hjälpa dem att återintegreras i sina samhällen. Men det finns tusentals patienter som vi ännu inte har nått fram till.

Just nu försöker Läkare Utan Gränser arbeta förebyggande. Det är en utmaning - för hur förhindrar man noma? En av de bidragande faktorerna är fattigdom. Så hur lindrar man fattigdom? Kan Läkare Utan Gränser göra det på egen hand? Nej. Det är därför vi behöver mer hjälp så att omvärlden får upp ögonen för denna bortglömda sjukdom.