Hoppa till huvudinnehåll

Nya regler sätter liv i fara på Medelhavet

Publicerad 31 juli 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Räddning på Medelhavet

Läkare Utan Gränsers fartyg Vos Prudence räddade totalt 726 människor, varav 52 barn, ur träbåtar i Medelhavet 8-9 juni 2017.

Vi har meddelat Italiens inrikesministerium att vi inte kommer att underteckna uppförandekoden för frivilligorganisationer som har räddningsfartyg på Medelhavet. Reglerna skulle begränsa räddningsinsatsen och ha allvarliga humanitära konsekvenser.

– Vi kan inte underteckna uppförandekoden i dess nuvarande form, även om det finns flera punkter i koden som vi redan följer och som inte oroar oss, som till exempel ekonomisk transparens, säger vår operativa chef Annemarie Loof.

– Läkare Utan Gränser fortsätter sin sök- och räddningsinsats under ledning av koordineringscentret för sjöräddning (Maritime Rescue Coordination Centre, MRCC) i Rom och i enlighet med alla relevanta internationella lagar och sjölagar, säger hon.

Överföringsförbud slösar med dyrbar tid

Flera punkter i uppförandekoden skulle begränsa räddningsinsatsens effektivitet och kapacitet och ge sämre möjligheter att rädda liv än idag. Detta skulle ha allvarliga humanitära konsekvenser.

Det föreslagna kravet att räddningsfartyg måste föra de räddade till en säker plats istället för att ha möjlighet att föra över dem till andra fartyg är oroande. Under hela räddningsinsatsen på Medelhavet har våra fartyg tagit emot människor som räddats av andra båtar, något som alltid skett på order av eller i koordination med MRCC i Rom.

Resorna fram och tillbaka till landsättningsplatserna skulle leda till att färre räddningsfartyg finns på plats i de områden där de nödställda båtarna finns. Det skulle i sin tur försämra den redan otillräckliga räddningskapaciteten och orsaka fler massdrunkningar. Dessutom skulle det leda till onödig förvirring om vilken instans som ska kontaktas. Allt detta skulle fördröja räddningsarbetet där varje minut kan vara en fråga om liv och död.

Polisnärvaro utgör säkerhetsrisk

Även om uppförandekoden uppger att representanter för polisen inte skulle få ”påverka den pågående humanitära insatsen” är detta öppet för tolkningar. Kravet på att polisen inte får vara beväpnad har inte skrivits in i uppförandekoden. Den beväpnade polisens närvaro och de humanitära hjälparbetarnas åtagande att samla bevismaterial skulle utgöra ett brott mot de grundläggande humanitära principerna: oberoende, neutralitet och opartiskhet. Detta skulle underställa humanitära hjälporganisationer EU-ländernas politiska intressen. Det kan vi inte acceptera eftersom det skulle påverka vårt tillträde till utsatta människor i andra delar av världen och vår egen personals säkerhet.

Ansvaret för sök- och räddningsinsatsen ute till havs ligger hos staterna. Frivilligorganisationernas räddningsinsatser – däribland vårt pågående räddningsarbete på Medelhavet – är bara en tillfällig åtgärd för att fylla det ”ansvarsvakuum” som staterna lämnat efter sig. EU-länderna måste införa dedikerade och proaktiva sök- och räddningsmekanismer för att stödja Italien samt erkänna landets lovvärda försök att rädda liv ute till havs, trots det otillräckliga stödet från andra EU-länder.

Under årets första sex månader har frivilligorganisationer stått för 35 procent av räddningsinsatserna på centrala Medelhavet. Vi har räddat och fört i säkerhet fler än 16 000 människor. Ända sedan räddningsinsatsen inleddes 2015 har vi följt alla internationella och nationella lagar och sjölagar som tillämpas på Medelhavet, samt våra egna stadgar som baserar sig på medicinsk etik och humanitära principer.

Relaterade nyheter

Människor hålls inlåsta i mörka, dåligt ventilerade lokaler i Libyen där de inte kan ligga utsträckta på natten.
Libyen

Sluta blunda för mardrömmen i Libyen

DEBATT | Våra kollegor i Libyens läger vårdar fler än tusen patienter varje månad. De vittnar om vidriga förhållanden. Hur många fler berättelser behöver Sveriges regering höra för att sluta blunda för helvetet i Libyen?

Rashid vet inte om han får stanna i Sverige. Han är orolig för att utvisas till Afghanistan i rädsla för talibanerna som tvingade honom och hans familj därifrån.
Flyktingar i Europa

En ensamkommandes berättelse

Rashid är en av de ensamkommande ungdomar vi gett psykosocialt stöd till i Sverige. Han är rädd att utvisas till Afghanistan i rädsla för talibanerna som en gång tvingade honom och hans familj därifrån.

Games of violence

Games of Violence

2017

Rapport: Flyktingar, asylsökande och andra migranter utsätts för våld och förödmjukelser av gränsmyndigheten i Serbien. Nästan hälften av patienter Läkare Utan Gränser tog emot första halvan av 2017 var pojkar yngre än 18 år. 

Flyktingar i Europa

”Jag vill ge mina barn en bra framtid”

Zeynab flydde till Sverige för två år sedan. Hon och hennes familj väntar fortfarande på besked om de ska få stanna. Rädslan för att utvisas tär på familjen men Zeynab håller fast vid hoppet om en bättre framtid.