Olivträd och bomber
Olivträd kantar gatan. Oliver ligger på asfalten. En grupp med pojkar skakar ett träd och samlar upp de oliver som faller ner i en filt. Jag är på väg till kontoret och det slår mig hur lugnt livet är för människorna i Irbid. Barn leker på gatorna, studenter går och småpratar på gatorna, män sitter och röker vattenpipa på kaféer. Några mil norrut pågår ett av vår tids mest komplicerade inbördeskrig med över 200 000 döda och miljontals människor på flykt. 100 000 av flyktingarna bor i Irbid. Det märks inte här. Konflikten och den svåra situationen som många flyktingar befinner sig i känns inte av när man går på gatorna. Undrar om de förtränger det? Som Irbid är idag var Syrien för tre och ett halvt år sedan. De senaste dagarna har oroligheterna spillt över till norra Libanon. I Tripoli har jag många vänner som bor och jag har tillbringat mycket tid där. Där har det varit öppna strider. När jag går här på gatorna känns konflikten nära även fast barnen som samlar oliver tillsynes inte märker det. Tur är väl kanske det.
Har fått sällskap på kontoret, som hittills varit väldigt tomt, av en norsk läkare som jag kommer arbeta med större delen av min tid här. Veckan har varit händelserik. Besökt flertalet kliniker för att identifiera var vi ska starta vår första klinik. Vi ska samarbeta med landstinget här och det är mycket förhandlingar involverade. Har gått igenom 200 ansökningar från sjuksköterskor som vill arbeta med oss. Det är så enormt mycket saker som måste förberedas och planeras att det kliar i huvudet. Eftersom detta projekt är helt nytt för min sektion av Läkare Utan Gränser så måste allt göras från början vilket är enormt intressant och lärorikt.
Sitter på balkongen och skriver dessa ord. Tittar ut över ett mörkt Irbid. Ser det gröna neonljuset från den närmaste minareten. Jag inviger min nyinköpta vattenpipa och dricker en kopp myntathé. Ett barn gråter någonstans i mörkret och ljudet blandas med bubblandet från vattenpipan. Några mil norrut så faller bomberna som jag inte kan se eller höra.
Visst är världen svår att förstå ibland.