Hoppa till huvudinnehåll

Önskade barn

Publicerad 5 maj 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Avdelningen för nyfödda på sjukhuset i Khost, Afghanistan.

Avdelningen för nyfödda på sjukhuset i Khost, Afghanistan.

Efter dagens morgonrond förlöser en mor ett alldeles för tidigt litet gossebarn, på tok för liten och ung för att överleva i de förhållanden som vår neonatalvård i fält kan erbjuda, så liten att även europeisk neonatalvård skulle se utmaningar i att ge pojken en chans. 

Att besluta om omedelbar palliativ vård är en helt overklig arbetsuppgift för en läkare inom barnmedicin, men tillhör här vardagen. När vi en sekund stannar till vid återupplivningsbordet inne på förlossningen och ser på pojken berättar barnmorskan att modern har förlorat fem tidigare barn på nästan samma sätt; inget av dem har överlevt förlossning. Pojken framför oss har mot alla odds en bra hjärtrytm, men andas knappt.

Det här är en inte helt enkel situation

Samma förmiddag blir jag uppringd av vår projektledare, som önskar att jag går till inskrivningen för att se en liten patient som blivit hittad på gatan utanför sjukhuset. Jag hade hört talas om liknande situationer tidigare, barn som lämnats för att föräldrarna helt enkelt inte kunnat eller velat ta hand om dem. Det visar sig att denna lilla skönhet föddes på vårt sjukhus bara ett halvt dygn tidigare, men lämnats av sina föräldrar på vägen. Önskemål finns från olika håll inom sjukhuset att få ta hand om henne; bland annat en man som vill ge henne till sin släkting; släktingen och hans hustru har länge önskat få barn. Det här är en inte helt enkel situation, eftersom det inte är upp till bara Läkare Utan Gränser att bestämma vilket hem barnet skall få komma till.  

Innan jag reste hit fick jag höra om den höga siffran på ”under-5-mortality” och hur kvinnorna i Afghanistan har en helt annan syn på barnafödande och barn som dör än jag är van vid. Något naivt väntade jag mig att möta kvinnor som skulle bära sina spädbarns död med självbehärskning, att de inte skulle visa känslor inför främlingar och att jag aldrig riktigt skulle komma dem nära. Men så anländer jag till en neonatalavdelning där förlust, sorg och saknad är närvarande varje dag. 

Mödrar, svägerskor, fäder och farmödrar, som sörjer både flickor och pojkar. Visst stöter jag på förbehållsamhet och passivitet, men inte nämnvärt mer än hemmavid, och inte mer än att jag kan förstå att försvarsmekanismer spelar in.

Vi hjälper den lilla prematura pojken att andas

Så vi hjälper den lilla prematura pojken att andas. Vi ger honom en knuff på vägen, så att han och modern får några timmar tillsammans i en amningsfåtölj inne på neonatalavdelningen. Hon sitter med honom, lägger honom till bröstet, hon gråter, men håller honom så att han lugnt somnar in mot hennes hud.

Och vi behåller den upphittade flickan i några dagar, tills alla rutiner och lagar i samhället gåtts igenom för att säkerställa att hon kommer till ett bra hem, och mannens släktingar får faktiskt ta emot henne och vara hennes nya föräldrar. På vad som råkar vara min födelsedag får jag äran att lämna över barnet till den nya fadern och får se ögon fyllas av hopp, glädje och tårar. 

Läs hela Sannas blogg från Afghanistan. 

Aktuellt om Afghanistan

Sanna Sjöberg på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Att skaka hand

Varje dag på barnavdelningen försöker jag och mina doktorer jämka våra grundkunskaper, komma överens i behandlingsalternativ och tillvägagångssätt och tillsammans ge varje spädbarn en god chans. Men, milda makter, det har inte varit enkelt jämt.

En barnmorska tar hand om en nyfödd på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Det mänskliga i att andas

Nasreen sitter vid kanten på sängen och håller i den lilla, lilla hakan och masken mot ansiktet med ena handen, andningsblåsan med den andra och tittar stint på bröstkorgen. 

Administration en kväll på uteplatsen.
Nyheter från fältet

På en pytteliten bostadsyta

I en tryckkokare som både själva arbetet och boendet i sig innebär bubblar en hel massa saker och känslor fram. Och teamet måste klara att lösa de bekymmer som finns, nära de relationer som skapas och hela tiden vara beredd på förändring.

Sanna Sjöberg kikar in i operationssalen på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Ögonblicket

På förlossningen hinner jag knappt till barnbordet innan en fågelunge landar i mina händer. 900 gram av överlevnadsinstinkt. Hon andas ytligt och för långsamt, men har en stark hjärtrytm.

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Personal från Läkare Utan Gränser delar ut flytvästar till nödställda.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.