Av Christos Christou, Läkare Utan Gränsers internationella ordförande
”Jag har just kommit tillbaka från de grekiska öarna, och jag är chockerad över vad jag såg och av de berättelser jag fick höra av mina kollegor på plats.
De berättade om en tolvårig pojke som kom till vår klinik i Moria på Lesbos, efter att upprepade gånger ha skurit sig själv i huvudet med en kniv. De berättade om en nioårig flicka med allvarliga skador från en bombattack i Afghanistan. När hon kom till Grekland log hon fortfarande. Men under de månader som hon har tillbringat på Lesbos har hon slutat prata, slutat äta och helt dragit sig tillbaka från livet.
De här barnen har överlevt krig och förföljelse. Det är de långa månaderna på osäkra och eländiga platser som Moria som har knuffat dem över kanten, ner i självskadebeteende och självmordstankar.
Det är för de här barnens skull, och för alla andra människor som ni fortsätter att hålla kvar på de grekiska öarna, som jag känner mig nödsakad att rikta det här brevet till er.
Barnen är inte de enda som är sårbara. Människor som överlevt tortyr tvingas dela tält med totala främlingar i flera månader. Andra som utsatts för sexuellt våld berättar för vårt team i Vathy på Samos att de är så rädda att de inte vågar använda toaletterna på natten. Våra medarbetare vet vilka dessa människor är. Men många av dem är inte klassade som sårbara av de grekiska myndigheterna och därför försvinner deras särskilda behov i den administrativa labyrintens sprickor.
År 2016 bestämde ni att det var en nödvändig och tillfällig åtgärd att hålla kvar människor på de grekiska öarna. Vi varnade er för de humanitära konsekvenserna av EU:s avtal med Turkiet. Vi beslöt till och med att vi i protest inte längre skulle ta emot pengar från EU:s medlemsländer. I dag ser vi resultatet av ert beslut: ett kroniskt krisläge och ett evigt kretslopp av mänskligt lidande.
Under de här fyra åren har den humanitära situationen försämrats ytterligare. De tre senaste månaderna har en kvinna, ett litet barn och en nio månaders bebis dött till följd av de osäkra och vidriga förhållandena i Moria, liksom till följd av bristen på adekvat omhändertagande. De sökte skydd i Europa – de dog i ett europeiskt mottagningscenter.
Situationen går att jämföra med vad vi brukar se i samband med naturkatastrofer eller väpnade konflikter i andra delar av världen. Det är en skandal att nu tvingas bevittna liknande förhållanden i Europa – ansett som en säker plats – och veta att det är resultatet av medvetna politiska val.
Istället för att vidkänna den mänskliga kostnaden av er inställning så fortsätter ni att efterlysa ett mer kraftfullt genomförande av avtalet mellan EU och Turkiet. Ni överväger till och med ännu brutalare åtgärder, till exempel den plan som den grekiska regeringen nyligen tillkännagav och som innebär att lägren, så kallade hot spots, görs om till massförvar och att deportationen av människor snabbas på.
Ni måste sätta stopp för den här galenskapen.
Efter fyra år borde det stå klart för er att åtgärder som vidtas för att avskräcka människor från att ta sig till Europa enbart kommer att resultera i mer död och större lidande. Den kaotiska situationen på Medelhavet och alla människor som stoppas när de försöker ta sig över havet, tortyren och den godtyckliga fångenskapen i Libyen, situationen på Balkan där tusentals människor lever under omänskliga villkor i väntan på vintern – den skada som dessa åtgärder leder till går inte att mäta.
Det finns inga politiska resonemang som rättfärdigar åtgärder som medvetet orsakar lidande – och vi har gång på gång varnat för att detta är exakt vad era avskräckande policies leder till. Ni måste sluta upp med att ignorera detta, sluta låtsas som att det inte är sant.
Som läkare och representant för en medicinsk organisation gör det mig rasande att se hur ni har rättfärdigat och normaliserat detta lidande, som om ni anser att det är ett acceptabelt pris att betala för att hålla människor borta från Europa.
Som Läkare Utan Gränser kan vi inte acceptera hur era åtgärder tar ifrån människor deras mänskliga värde. Oavsett vilken vård vi kan ge våra patienter tvingas vi att efteråt skicka tillbaka dem till samma omständigheter som gjorde dem sjuka, omständigheter som ni har skapat.
Våra medarbetare kan inte göra så mycket för att stoppa detta lidandets kretslopp – mot det finns ingen behandling.
Det ligger i era händer. Ni måste hitta den politiska viljan att agera.
Den här mänskliga tragedin måste upphöra. Sluta upp med den kollektiva bestraffningen av människor som söker skydd och trygghet i Europa. Evakuera omedelbart de mest sårbara människorna från mottagningscentren och ge dem ett säkert boende i andra europeiska länder. Sluta upp med att stänga in människor. Lidandet på de grekiska öarna måste få ett slut, en gång för alla."
