En ny rapport målar upp en mycket kritisk bild av den globala terrorismbekämpningens konsekvenser för humanitära insatser. Att ge opartisk sjukvård på platser där stater försöker använda sig av – eller till och med motarbetar – humanitärt arbete är både svårt och riskfyllt, visar intervjuer med våra medarbetare i Afghanistan, Irak och Nigeria.
Rapporten “Adding salt to the wound” släpps exakt 20 år efter att USA inledde sitt ”krig mot terrorn”. Syftet med denna kvalitativa studie är framför allt att lyfta fram verkligheten för personalen som jobbar på plats i de berörda länderna, ett perspektiv som annars sällan finns med i den politiska debatten kring terrorbekämpning.
– Läkare Utan Gränsers personal vittnar om hur de trakasseras, skräms, misshandlas och anklagas för att stötta terrorister, när de i själva verket ger opartisk sjukvård, säger Luz Saavedra, forskare vid Läkare Utan Gränsers analysavdelning och rapportens huvudförfattare.
Kan leda till att många blir utan sjukvård
Till grund för rapporten ligger djupintervjuer med 26 lokalt anställda i Afghanistan, Irak och Nigeria. Samtliga arbetade på platser som var direkt berörda av antiterrorinsatser och deras vittnesmål ger en tydlig bild av de risker som terrorbekämpningen innebär för medicinsk personal. Nästan två tredjedelar av de intervjuade hade själva upplevt eller bevittnat våld och hot. De hade även anklagats för att stötta grupper som betecknats som terrorister, när de i själva verket gav människor vård utifrån deras medicinska behov. Intervjupersonerna beskrev bland annat hur väpnade styrkor med våld hade försökt att hindra Läkare Utan Gränser från att ta hand om patienter, både vid entrén till sjukvårdsinrättningar, inne på sjukhus och i ambulanser.
När civila och stridande klumpas samman och betraktas som fiende av väpnade styrkor, kan det leda till att många blir utan sjukvård. Det skydd som civila åtnjuter i enlighet med internationell humanitär rätt kan åsidosättas av militära styrkor med argument som att de är ”terrorister” eller att de ”stöttar terrorister”. En av de som intervjuats i rapporten säger till exempel: ”Vi såg hur de bombade staden som var full av civila, familjer i sina hem”.
Oppositionsgrupper är ofta misstänksamma
Läkare Utan Gränsers medarbetare som intervjuades betonade vikten av att kunna utföra arbetet på ett opartiskt sätt, det vill säga att ge vård enbart utifrån medicinska behov. De förklarade också att principen om opartiskhet i praktiken ofta ifrågasätts och undermineras, på ett sätt som kunde leda till direkt farliga situationer.
– Det är en skandal att det finns statliga aktörer som förväntar sig att sjukvårdspersonal ska avstå från att ge vård till patienter för att därigenom uppfylla en politisk eller militär agenda, säger Luz Saavedra, forskare på Läkare Utan Gränsers analysavdelning.
De intervjuade i rapporten påpekade även att oppositionsgrupper ofta är misstänksamma mot Läkare Utan Gränser och andra humanitära aktörer om de upplever att organisationerna är för nära sammankopplade med stater som bedriver antiterrorinsatser. Detta leder till att Läkare Utan Gränser ofta får svårt att arbeta i konfliktområden som kontrolleras av oppositionsgrupper.
"Vi måste kunna prata med alla parter"
Den publicerade rapporten ger en unik inblick i vardagen för humanitär personal i kontexter med pågående antiterrorisminsatser. Intervjuerna visar hur det redan svåra arbetet i konfliktområden blir ännu mer riskfyllt till följd av antiterrorismlagarna – ett perspektiv som nästan alltid saknas i den politiska debatten.
– Det är sorgligt att återigen få bekräftelse på det som vi har varnat för under många år, nämligen att ”kriget mot terror” har urholkat det folkrättsliga skyddet för sjukvårdsinsatser i väpnade konflikter, säger Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare på Läkare Utan Gränser.
– Läkare Utan Gränser måste alltid kunna ge sjukvård enbart baserat på behov. Vi måste kunna prata och förhandla med alla parter i en konflikt. Våra insatser får aldrig bli en del av militära eller politiska agendor.
