Kampen mot hiv bland ungdomar i Kongo-Kinshasa är kantad av stigma och bristfällig vård. Men i huvudstaden Kinshasa ser vi att fler fullföljer sin behandling – tack vare ungdomsklubbar där unga patienter kan mötas och ge stöd till varandra.
– Jag fick veta att jag hade hiv när jag var 15 år. Ganska snart efter det blev jag stigmatiserad och utstött, till och med av min familj, säger Raïssa som i dag är 22.
– Jag gick ner så mycket i vikt att jag förbjöds från att gå på begravningar och olika firanden. Jag slutade lämna mitt rum. Allt runt omkring mig rasade samman, på grund av hur andra såg på mig.
Stigma påverkar behandling
Precis som Raïssa bär många tonåringar med hiv i Kongo-Kinshasa på en dubbel börda: att leva med viruset och stigmat som det för med sig. Det leder till att många blir isolerade. Dessutom gör det att vissa avbryter sin behandling vilket kan ha förödande konsekvenser och leda till döden.
60 procent av befolkningen i Kongo-Kinshasa är under 20 år – en generation som har framtiden för sig men som är hårt drabbade av hiv. Förra året smittades 15 000 unga under 25 år av hivviruset, bland dem var 9 000 barn under 15 år.
För att tackla problemet med att unga hivpatienter avbryter sin behandling i förtid har vi startat ett initiativ tillsammans med den kongolesiska organisationen Jeunesse Espoir, eller Ungt hopp på svenska. Initiativet består av ungdomsklubbar med målet att erbjuda unga en trygg plats där de kan dela erfarenheter och stötta varandra.
– Medlemmarna hjälper, motiverar och uppmuntrar varandra. De blir aktivt involverade i sin egen hälsa, säger Pulchérie Ditondo som är ansvarig för vår uppsökande vård i Kinshasa.
Mer än medicinskt stöd
I nuläget är 83 ungdomar mellan 12 och 25 år aktiva i ungdomsklubbar runtom i huvudstaden Kinshasa. Via klubbarna får ungdomarna medicinskt stöd. De lär sig om sin behandling, om hur de ska minska risken att sprida viruset, och om hur de bäst ska ta hand om sin egen hälsa. Ungdomarna lyssnar och lär sig av varandra. De pratar om sina liv, sina relationer och drömmar.
– För mig är ungdomarna som kommer till ungdomsklubben som min familj, säger Kenny*, 22.
– När jag fick reda på att jag var hivpositiv så vägrade jag tro på det. Genom att prata med de andra här lärde jag mig att acceptera situationen. I dag skäms jag inte längre, jag känner mig fri och som att allt är möjligt. Jag har lärt mig att vara öppen med min partner och jag lever inte längre ett liv fyllt med rädsla. Jag kan tänka positivt igen.
”Ungdomsklubben betyder kärlek för mig. Kärleken jag fick där kan jag inte få någon annanstans” – M. 20 år. Foto: Emilia Brazy-Nancy
Positiva resultat
Modellen med ungdomsklubbarna visar sig fungera. Under 2024 gjorde vi en studie i projektet som visade tydliga positiva resultat.
– Vi har bevis på att det fungerar. Den här modellen gör att ungdomarna fortsätter sin behandling vilket som följd minskar antalet som utvecklar mer aggressiva former av sjukdomen. Dessutom bidrar de till det förebyggande arbetet mot hiv ute i samhället, säger Pulchérie Ditondo.
Trots framgångarna finns det mycket kvar att göra för att bekämpa hiv bland ungdomar i Kongo-Kinshasa. Bland annat råder det brist på effektiva program för att förebygga att viruset överförs från mamma till barn under förlossning eller amning.
– Kampen mot hiv är full av hinder för den här generationen. Utöver problemet med att många mammor smittar sina barn så är tillgången till testning begränsade och sällan gratis. Det råder även en brist på information om hiv bland befolkningen. Dessutom är den pediatriska vård som finns bristfällig, säger Gisèle Mucinya, medicinsk koordinator för vårt hivprojekt i Kongo-Kinshasa.
Stora behov men oviss framtid
Detta gör att många ungdomar fortfarande utvecklar mer aggressiva former av hiv och aids. Behoven av fortsatt vård och behandling är stora. Likaså av stöd, ungdomar emellan – inte minst för att minska stigmat.
– Vi hoppas att de här ungdomsklubbarna kommer att finnas över hela landet. Överallt där det finns unga med hiv måste de ha tillgång till en sådan här plats för att stigmat och dödligheten ska minska. Det kan rädda liv, säger Raïssa.
Men ungdomsklubbarnas framtid är oviss och beroende av nationell och internationell finansiering. Sedan USA:s regering kraftigt skar ner på sitt internationella bistånd har finansieringen till hivprojekt i Kongo-Kinshasa via PEPFAR (President’s Emergency Plan for AIDS Relief) och Globala fonden fått indraget stöd. Läkare Utan Gränser betonar vikten av att nationella myndigheter och internationella organisationer stöttar kostnadseffektiva initiativ som ungdomsklubbar även framöver.
Klubbarna har visat sig vara med än en positiv siffra i statistiken, de är en tyst ungdomsrevolution av en generation som kämpar mot stigma och mot uppfattningen att hiv är en dödsdom. Det handlar om hälsa, men också om värdighet, hopp och om unga människor som tar sin framtid i egna händer.
*Namnet har ändrats för att skydda personens identitet.
