Våld och humanitär kris i Burkina Faso

1. Hur ser våldet och den humanitära krisen ut i Burkina Faso?

De första attackerna i Burkina Faso, som islamistiska grupper tog på sig ansvaret för, skedde 2015. Sedan dess har läget i landet försämrats kraftigt och de senaste två åren har landet hamnat i en tidigare oskådad kris.

I de mest drabbade regionerna Nord, Centre-Nord och Sahel går inte en dag förbi utan våld. Utöver strider mellan olika väpnade grupper och landets armé, utsätts även civila för plundringar, mord och massakrer. 

Bland de senaste våldsamma händelserna ser vi bland annat attacker mot tre byar i Yatenga, som ligger i regionen Nord, den 8 mars. Under dessa attacker uppges 43 personer ha mist livet. Många av offren hörde till den utsatta etniska folkgruppen fulani, en grupp som av andra folkgrupper anklagas för att ha kopplingar till islamistiska organisationer.

Vårt team behandlade överlevare från dessa attacker på vårt sjukhus i Ouahigouya och försåg även tusentals personer som sökt skydd från våldet med rent vatten.

Den växande skara människor som tvingas fly sina hem är ett tecken på en ökning av det dödliga våldet som drabbar samhällen i hela landet. I slutet av 2018 hade landet nära 48 000 internflyktingar. I slutet av 2019 hade den siffran stigit till 560 000, och idag är så många som 780 000 personer på flykt i sitt eget land. Enligt vissa prognoser kommer mängden internflyktingar i Burkina Faso öka till över en miljon inom ett par månader. 

2. På vilket sätt hjälper Läkare Utan Gränser och är stödet till de drabbade tillräckligt? 

Den snabba utvecklingen av den här krisen har överraskat många organisationer som befinner sig i området. Det är uppenbart att stödet som ges inte är tillräckligt. Den enorma mängden internflyktingar belastar dessutom infrastrukturen i de städerna som folk söker sig till för skydd.  

I Titao, som är en provins i regionen Nord, finns det till exempel inte tillräckligt med vatten. Våra team på plats har borrat nya brunnar och distribuerat ut vatten till omkring 10 000 invånare och 20 000 internflyktingar sedan november 2019. Trots detta har människor inte tillräckligt med vatten för sitt dagliga behov. 

Våra team har dessutom distribuerat 3 600 nödhjälpspaket för att täcka basala behov i provinserna Titao och Ouindiugui. Myndigheterna och FN:s livsmedelsprogram har påbörjat distribution av mat i landet, men hittills har bara en bråkdel av människorna i behov nåtts av insatserna. Matdistributionerna innehåller heller inte tillräckligt näringsrika produkter. 

Hälso- och sjukvårdssystemet i landet går på knäna. De flesta sjukhusen i regionerna Sahel, Centre-Nord och Nord har antingen stängts eller saknar förutsättningar för att bedriva fullvärdig verksamhet. Vi erbjuder vård i provinser som Barsalogho, Djibo, Ouahigouya, Titao och Ouindigui, men på grund av säkerhetsläget i landet är det extremt svårt att bedriva verksamhet.

I provinsen Boucle du Mouhoun planerar vi att inleda en stor vaccinationskampanj mot malaria som är tänkt att omfatta 120 000 barn i Dédougou och Boromo. Dock kan situationen även i dessa områdena försämras väldigt fort.

Stora delar av befolkningen är extremt utsatta av de pågående konflikterna. Många lever i områden med hög militär aktivitet, något som försvårar vårt arbete. I de områden där vi inte kan garantera vår personals säkerhet har vi väldigt svårt att utvärdera behoven som finns hos invånarna. Bahn och Solé i norra delen av Titao är två exempel på sådana områden.

3. Den humanitära situationen är redan alarmerande och det ser ut att bli ännu värre i samband med att malariasäsongen kommer igång och en väntad matbrist i juni. Ett katastrofalt scenario, men går det att förebygga?  

Vi arbetar för fullt med att förhindra det. Vi fortsätter förstärka vår närvaro och bygger upp nätverk. Vi arbetar också med att säkerställa tillgång till fler områden. Allt för att kunna ge vård där det behövs. Redan idag kan vi nå hundratusentals personer i byar, städer och läger. Att hantera säkerheten är en utmaning, men det är ändå möjligt att erbjuda humanitär hjälp i dessa områden. 

Från juni till oktober är det alltid som mest kritiskt för unga barn i Sahel. Det är svårt att förutse huruvida årets vaccinationsprogram mot malaria i Burkina Faso kommer kunna genomföras som vanligt. 

Vi får inte glömma att de flesta av de 780 000 internflyktingarna i landet har lämnat allt bakom sig - mark, boskap och tillgångar. De har mycket små ekonomiska resurser vilket kommer göra det än svårare för dem att bemöta den kommande matbristen i juni. Konfliktens inverkan på jordbruk och handel är extremt stor. Samhällen med stora mängder internflyktingar drabbas även de hårt.

Med anledning av det akuta läget behöver en enorm och effektiv humanitär insats komma på plats så snart som möjligt. Det handlar dels om att leverera vatten i tillräckliga mängder samt mat och kompletterande näringstillskott och dels om att erbjuda tillgång till vård. Det är inte för sent ännu, men insatserna behöver verkligen skalas upp för att behoven ska kunna mötas. Detta gäller såväl Läkare Utan Gränser som andra aktörer i området.

4. Det första dödsfallet orsakat av covid-19 i Afrika söder om Sahara rapporterades i Burkina Faso. Är det ytterligare något man behöver oroa sig över? 

De första rapporterade fallen av covid-19 i Burkina Faso dök upp i Ouagadougou den 9 mars. Dessa personer hade smittats utomlands, i Frankrike. Därefter ökade antalet smittade till 27 personer den 18 mars. Den här trenden är extra oroväckande med tanke på situationen som landet befinner sig i, med en tidigare oskådad humanitär kris och ett sjuk- och hälsosystem som är kraftigt försvagat.

Våra team har löpande kontakt med lokala myndigheter för att avgöra hur vi kan hjälpa till i arbetet med corona-utbrottet i landet. Det handlar både om att identifiera smittade och att erbjuda sjuka vård. I epidemier likt denna utgör medicinsk personal den absoluta fronten.  Av den anledningen är det viktigt att säkerställa vår personals säkerhet och att de får den vård de behöver om de skulle utsättas för sjukdomen.

Reserestriktioner och andra åtgärder som begränsar rörelsefriheten i landet skapar bekymmer för oss. Restriktionerna påverkar även vår möjlighet att få ut erfaren personal till våra projekt i Burkina Faso, vars närvaro behövs för att öka våra insatser i landet.