"Vi kunde inte klättra över staketet och elden närmade sig"

– Vi var en grupp på cirka tio kvinnor, många med barn. Alla skrek och grät. Vi kunde inte klättra över staketet och elden närmade sig. Vi försökte använda ett hål under en toalett bredvid staketet, men där kunde bara små barn ta sig igenom. Till slut tog jag sandalerna i händerna så att jag med kraft kunde göra ett hål i stängslet så att vi kunde undkomma elden, berättar Fatima*, en av de som tvingades fly undan branden den 22 mars.

När branden närmade sig var många människor fast mellan lågorna och staketet som omger de flesta områdena i Cox’s Bazar. 

– Männen kunde klättra och en del försökte hjälpa sina kvinnliga släktingar. Men det var mycket svårt för de flesta av oss, dessutom fastnade våra kläder i taggtråden, säger Fatima. 

– Efter att vi tagit oss över staketet hade en del av kvinnorna blivit av med sina kläder, de var väldigt skrämda av hur vissa män tittade på dem.

”Jag hörde många barn gråta”

Fatima, som själv tillhör folkgruppen rohingyer och bor i lägret, arbetar som volontär vid Läkare Utan Gränsers klinik i Balukhali som förstördes helt av branden. 

– Jag var på kliniken klockan 14:30 på eftermiddagen när vi först insåg att det brann, men det var fortfarande långt borta. När elden närmade sig blev jag rädd och när vi hörde en explosion lämnade vi kliniken. Jag kunde höra många barn gråta och ropa efter sina mammor.

– Jag gick för att leta efter några släktingar som bodde i en av delarna som drabbades värst av branden och jag såg att deras hus brann. Elden var riktigt nära och jag hoppade in i en bassäng med avloppsvatten för att komma undan.

Fatimas svägerska, Begum*, var hemma med sin syster och hennes sju år gamla barnbarn när branden startade.

– Först var branden långt borta och vi var inte så oroliga. Men när den kom närmade blev vi väldigt rädda och sprang i olika riktningar. 

Hon lyckades klättra över staketet och under taggtråden men skadade foten. Det tog Begum fem timmar innan hon äntligen fick tag på sina släktingar igen. Deras hus hade då helt förstörts i branden.

Uppskattningsvis elva personer omkom

Under de senaste veckorna har två andra mindre bränder brutit ut i lägret, men måndagens brand spred sig till flera delar av lägret. FN uppskattar att elva personer dog och cirka 10 000 bostäder, som var hem åt 45 000 människor, förstördes. Dessutom förstördes flera vårdinrättningar, inklusive vår klinik i Balukhali som bistår över 30 000 personer. 

Våra team på plats hjälpte ett dussin patienter med brännskador eller andra skador, bland annat orsakade av staketen. Balukhali-teamet kommer att återuppta vissa medicinska aktiviteter den här veckan.

– Nu har vi precis fått några bambustänger, lite plastfolie och hinkar. Vi hoppas att vi får mer, så att vi kan bygga upp vårt hem igen, säger Begum som fortfarande är chockad över upplevelsen.

Några av hennes grannar har nu börjat återvända till platsen där deras hem låg. De kan inte lämna den tom alltför länge eftersom andra då kan bosätta sig på platsen. Många människor bor nu hos släktingar i andra områden i Cox’s Bazar. FN och myndigheter som ansvarar för lägret har börjat dela ut bambu, presenningar och plast så att de som förlorat sina hem kan bygga nya tillfälliga bostäder. Vissa har tilldelats tält och andra har redan börjat återuppbygga sina hem igen. Men alla har inte råd med de 1 000 taka (cirka 90 svenska kronor) som bambupinnarna, som utgör grunden i husen, kostar.

– Levnadsförhållandena i lägren har försämrats i mer än ett år, och denna brand och förlusten av tusentals hem visar precis hur sårbart flyktinglägret är, säger Natalia Torrent, ansvarig för Läkare Utan Gränsers insats i Bangladesh. 

– Dessa tillfälliga boenden är en tillfällig lösning, men de tillåter inte ett liv i värdighet eller säkerhet. Det är viktigt att myndigheterna i Bangladesh och FN-organ som ansvarar för lägren ger flyktingarna mer adekvata och humana levnadsvillkor, tillägger hon.

”Den här branden tog mig tillbaka”

En annan flykting, Syed*, såg också hur familjens hem brann ner till grunden. De åtta familjemedlemmarna bor nu utspridda hos släktingar på olika platser i lägret. 

– Vi hade tur för nära vårt hem höll man på att laga staketet just den här dagen, så det fanns ingen taggtråd vilket gjorde att vi enkelt kunde komma ut, säger han. Nu är det stängt igen.

Syed berättar att branden orsakade mycket stor stress och ångest för flyktingarna, mer än vad många andra skulle känna.

– Den här branden tog mig tillbaka till den ångest jag kände när vi tvingades fly från vår hemstad. Eld jagade oss därifrån och det var detsamma här.

* Namnen har ändrats för att skydda personernas identitet.