Vi vill varna för att det vår kollega, sjuksköterskan Barbara Kerre i Kenya, berättar om är väldigt starkt och skildrar grovt sexuellt våld. Tyvärr är det inget isolerat fall, utan ett av många som hon möter i sitt arbete på vår klinik. Därför vill vi att hon ska få berätta om det precis som det är.
Klockan är 22.30 och den ovanligt kalla kvällen ger mig rysningar. Ambulansen, som åkt i väg för att hämta en överlevare, har precis kommit tillbaka och backar in på parkeringsplatsen.
Dörrarna öppnas och teamet informerar:
”En liten flicka, utsatt för våldtäkt av en okänd person. Svåra blödningar.”
Jag rusar efter när hon rullas in på akutmottagningen. Flickan har livshotande skador. Hon ser på mig med tårar i ögonen och varje gång hon byter ställning rycker hon till av smärta. Hon håller sin mamma hårt i båda händerna. Jag berättar vem jag är och vad jag gör. Snabbt gör jag en första bedömning av patientens tillstånd. Kod röd!
Genast ser jag till att hon stabiliseras och förbereder för förflyttning till ett sjukhus som tar hand om de allvarligaste fallen med större operationer. Jag sätter snabbt en venkateter för att ge smärtstillande direkt i blodet. När flickan undersöks närmare upptäcks allvarliga skador i underlivet.
Medan vi tar hand om flickan berättar hennes mamma kort vad som hänt: hur hon lämnat dottern att leka med andra barn utanför huset medan hon själv gått in för att laga mat åt familjen. När klockan närmade sig åtta på kvällen och det hade blivit mörkt, tyckte hon att dottern hade dröjt längre än vanligt med att komma in. Plötsligt hade hon hört en granne ropa på henne med fasa i rösten:
”Kom genast, något hemskt har hänt din dotter! Vi hittade henne i en blodpöl och hon säger att någon gjort henne illa. Hon är skadad!”
Gråtande berättar flickans mamma att en man lurat med sig dottern med hjälp av godis. Sedan hade han våldtagit henne.
Mamman snyftar okontrollerat och teamets kurator tar med henne till ett annat rum. Snabbt ordnar jag med en remiss för flickan och ringer sjukhuset för att informera om fallet. Flickan behöver sövas för att få skadorna undersökta och sedan opereras.
Under ett halvår följer vi flickan: hon får kolostomi, en stomipåse utanför kroppen eftersom tarmarna skadats, och sedan en rad återställande operationer tills den inte behövs mer.
Läkare Utan Gränser står för hela flickans behandling: operationer, förebyggande behandling mot hiv och andra sexuellt överförbara infektioner, vaccinationer och psykologiskt stöd efteråt.
Vid hennes sista besök ler hon och säger:
”När jag blir stor vill jag bli läkare så att jag kan hjälpa andra, så som ni har hjälpt mig.”
Hennes mamma lägger till:
”Jag kommer alltid att vara tacksam för att ni räddade min dotters liv.”
Deras leenden och uppskattande ord för det vi gör ger viktigt stöd och uppmuntran att fortsätta ännu en dag.
Om Lavendelhuset:
På Lavendelhuset i Mathare, ett område utanför Nairobi i Kenya, ger vi vård dygnet runt åt överlevare av sexuellt våld. Det finns också en hjälplinje och ambulans för patienter som har svårt att ta sig hit. Mellan 600 och 700 personer ringer hjälplinjen varje månad och en vanlig dag kommer fler än 10 patienter till Lavendelhuset. Patienterna är kvinnor, män och barn. Hälften av dem är under 18 år – och hälften av dessa är under 12. Lavendelhuset arbetar också för att ändra attityder och sprida kunskap för att minska våldet och för att fler ska kunna söka vård. Det görs bland annat med informationskampanjer, skolbesök och evenemang. Vår personal deltar även i rättegångar för överlevare som kämpar för upprättelse.
Vård för överlevare av sexuellt våld är också en viktig integrerad del i många av Läkare Utan Gränsers projekt världen över. Bland annat behandlar vi skador och infektioner, inklusive förebyggande behandling mot hiv. Vi ger också psykosocialt stöd och tillgång till akut-p-piller och säkra aborter.
