Att leva i ett flyktingläger under covid-19-pandemin

Jag bor i flyktinglägret Laylan, i Kirkuk i norra Irak.

Liksom många av lägrets invånare flydde jag från min hemstad Al-Rashad för tre år sedan när området kontrollerades av Islamiska staten (IS).

Vi gjorde en lång resa till fots innan vi hamnade här och vi kan fortfarande inte återvända hem.

Att fly från min hemstad var inte lätt. Längs vägarna hade IS inrättat vägspärrar och placerat ut sprängladdningar för att avskräcka, fånga eller döda den som försökte fly.

Det enda sättet att ta sig ut var med hjälp av smugglare, och det var också så vi gjorde.

Covid-19 i lägret

Nu, i och med coronapandemin, är livet i lägret mer stressigt än tidigare för de flesta av oss invånare. Att bo i ett läger innebär många svårigheter, men på grund av covid-19 är situationen än mer pressad. 

Regeringen har infört nedstängningar och resebegränsningar vilket gör att människor har svårt att ta sig till jobbet eller hitta ett dagavlönat arbete.
Även de tillfällen när samhället öppnar upp är det mycket svårare att hitta jobb än tidigare på grund av den ekonomiska krisen - verksamheter överallt har mindre att göra och anställer därför färre.

Även de tillfällen när samhället öppnar upp är det mycket svårare att hitta jobb än tidigare på grund av den ekonomiska krisen - verksamheter överallt har mindre att göra och anställer därför färre.

De flesta av invånarna var beroende av dagavlönat arbete för att säkra sina grundläggande behov.

Så nu, när hemmaekonomin krymper måste människor prioritera att arbeta för att försörja sina familjer, istället för att hålla sig hemma.

Inget val

I går sa en kvinna i lägret till mig:

"Innan coronaviruset brukade jag gå till jobbet varje dag. Jag brukade tjäna tillräckligt för att försörja oss. Nu har våra inkomster sjunkit avsevärt på grund av få möjligheter till jobb och återkommande nedstängningar.”

I mitt jobb som hälsoinformatör besöker jag regelbundet människor i lägret för att utbilda familjer om covid-19. Majoriteten av människorna här har tillgång till internet och TV, så de vet vad symptomen är och förstår riskerna och hur de kan skydda sig.

Problemet är att människorna här inte får tillräckligt med stöd som gör att de kan stanna hemma. Så människor har inget annat val än att gå ut och söka jobb för att försörja sina familjer.

Inte tid att tänka på hygien

De allmänna hygienförhållandena i lägret inte är tillräckliga. Men på grund av det ekonomiska trycket har människor varken kraft eller tid att tänka på personlig hygien. Allt fokus ligger på hur de ska säkra pengar för nästa dag eller vem som ska ge dem mat för dagen.

Eftersom jag bor i lägret ser och hör jag familjebråk. 

Den ansträngda ekonomiska situationen för människor i lägret leder till stress. Ibland börjar folk bråka för ingenting. Vi vet inte heller hur länge vi kommer tvingas leva såhär vilket gör människor rädda inför framtiden. 

Oro för viruset

En av de farhågor som en del också har (jag själv inkluderad) handlar om människor som lämnar och kommer tillbaka till lägret. Så den största risken för ett utbrott är när människor tar sig utanför lägret och sedan kommer tillbaka hem med viruset.  

Vi vet att om ett sjukdomsfall inträffar inne i lägret är risken stor att covid-19 sprids vidare. Min familj och jag har börjat överväga att hyra ett hus i staden, där min fru och barn kan bo. Det skulle vara säkrare än att stanna här.