Att söka vård i Jemen är ofta lika med livsfara
Sedan fredssamtalen i Jemen bröt samman har striderna intensifierats. Att söka vård är ofta förenat med livsfara, och offren för det kollapsade vårdsystemet är många.
Sjuksköterskan Crystal van Leeuwen arbetade i staden Taiz i sju månader.
”Vid inflygningen till Jemems huvudstad Sanaa låg förstörda flygplansdelar utspridda på båda sidorna om landningsbanan. Det var tydligt att det här är ett land som är hårt drabbat av krig. Under resan från Sanaa till Taiz körde vi förbi gamla stenhus som låg längs bergsväggarna, och jag önskade att jag var i Jemen som turist. Men konflikten som har plågat landet i nästan två år är omöjlig att blunda för.
I hela Jemen vet både patienter och vårdpersonal att de lever mitt i ett krig som gör liten skillnad på civila och militära mål.
Hela vårdsystemet är påverkat av kriget, och runt om i landet får vårdcentraler och sjukhus klara sig utan det skydd de har laglig rätt till eftersom det saknas pengar. Många sjukhus och vårdcentraler har dessutom skadats eller blivit förstörda vid olika luftangrepp, granatattacker eller beskjutningar – bland dem finns flera sjukhus vi stödjer. Den hittills dödligaste attacken mot ett sjukhus i Jemen var den 15 augusti i Abs där 19 personer dog och 24 skadades. Efter den attacken var vi tvungna att fatta det svåra beslutet att evakuera vår personal från Abs och fem andra sjukhus vi stödjer i norra Jemen. Riskerna hade blivit för stora.
Några få statligt anställda har stannat kvar på de sjukhus som vi har lämnat, och de jobbar nu under osäkra förhållanden. I hela Jemen vet både patienter och vårdpersonal att de lever mitt i ett krig som gör liten skillnad på civila och militära mål.
Ett av våra projekt i Taiz är att driva ett sjukhus för mammor och barn i en byggnad som ursprungligen var en galleria och ett hotell. Vi fokuserar på barn under fem år och reproduktiv hälsa; vi utför kejsarsnitt, förlossningar, vård både före och efter förlossningen, familjeplanering, neonatal vård, näringsbehandling och pediatrik.
De var så små att de fick plats i handflatan.
Jag kommer aldrig att glömma den första tvillingfödseln på sjukhuset. De var bara sju månader gamla när de föddes av en ung förstföderska, och den första kritiska födseln vi hade. De var så små att de fick plats i handflatan. Eftersom de var för tidigt födda hade de små chanser att överleva men personalen var inställda på att rädda deras liv. Vi använde oss av en ”bebis-värmare”, en säng med en värmelampa, för att hålla deras kroppstemperatur uppe. Det var på håret – vi var tvungna att återuppliva dem flera gånger, men sju veckor senare kunde ett friskt tvillingpar skrivas ut från sjukhuset. Deras föräldrar var så tacksamma, och det var en fröjd att se hur nöjda de var när de lämnade sjukhuset.
Behoven av humanitär hjälp i Jemen är så stora att vi kan se det med blotta ögat. Det är beundransvärt att se den inhemska vårdpersonalen. Trots att kriget påverkar dem och deras familjer går de till jobbet varje dag, ibland måste de passera frontlinjerna, de köar vid militära kontrollstationer, korsar ingenmansland och går ut trots risken för att bli beskjutna av prickskyttar. I många fall har deras familjer flytt till mindre osäkra områden, men de fortsätter trots det att riskera sina egna liv för att hjälpa samhället. Det är en ära att få arbeta med dem.”
