Under 1990-talet söker allt fler patienter med afrikansk sömnsjuka vård på Läkare Utan Gränsers kliniker i Uganda. Sjukdomen, som överförs till människan via tsetseflugan, drabbar det centrala nervsystemet och är i princip alltid dödlig utan behandling.
Den enda tillgängliga behandlingen var arsenikinjektioner, så smärtsamma att de beskrevs som ”eld i venerna”. Vårdpersonalen ställdes inför ett omöjligt val: behandlingen var så giftig att var tjugonde patient dog, men utan behandling var dödligheten i det närmaste total. Samtidigt hade ett tidigare effektivt läkemedel dragits tillbaka från marknaden på grund av bristande lönsamhet, medan samma verksamma ämne användes i hårborttagningsprodukter.