Den stora imitatören

Han förstår. Med all sin kraft tar han i och gör försök efter försök, men det blir inte mycket till hoststöt. Han jämrar sig, men han klagar inte. Han har ont i sin lilla kropp. Varje försök till hoststöt fortplantar sig i hela kroppen och gör hans värk värre. Under dessa ansträngningar andas han 70 gånger per minut och hjärtat slår snabbt i hans unga bröst (jag behöver inte lyssna med stetoskopet; varje hjärtslag syns genom den utmärglade bröstkorgen).

Lungsot eller tuberkulos är en av de stora medicinska Imitatörerna. En sjukdom som kan ta sig uttryck nästan hur som helst. När tuberkelbakterierna har tagit sig in i lungorna och skapat ett litet ärr kan de sedan vila där i åratal. Oftast vilar de livet ut, och orsakar inte mycket till sjukdom. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att en tredjedel av jordens befolkning har sådan, så kallad latent tuberkulos. Ja, ni läste rätt! Över två miljarder människor. Men bakterierna sover inte alltid. När de vaknat och rör på sig kan de sätta sig var som helst i kroppen. De växer långsamt, vilket gör det så svårt att behandla infektionen. Behandlingen tar minst sex månader med fyra olika antibiotika – för de okomplicerade fallen. Bakterierna förstör långsamt vävnaderna de sätter sig i. De bildar ofta gångar (fistlar) med öppna hål i huden. De har en förkärlek för lymfkörtlar, magtarmkanalen och ryggraden, men de kan även orsaka till exempel hjärnhinneinflammation.

Han är fem och ett halvt år gammal när han kommer till oss. Han är den mest utmärglade personen jag har sett. Han väger 13 kilo och över överarmsbenet och strålbenet på underbenet hänger ett tunt lager skör hud. Inget mer. Det finns inget underhudsfett och muskellagret är obefintligt. Han har drabbats av dubbelsidig lunginflammation och blodförgiftning. Han behöver intravenös antibiotika. Han har uttalad blodbrist. Hans blodvärde (Hb) är 42 g/dL (hemma ger vi två påsar blod till vuxna som har ett blodvärde mindre än 90-100). Men här är det andra regler som gäller. För det första finns ingen blodbank. Hans familj får kallas in. De går 25 kilometer från sin by för att komma till vårt sjukhus. Där testas alla i familjen tills vi hittar en givare som passar. Pojken är liten. Han får en tredjedel av en påse.

När den långsamma tuberkulosinfektionen blir mer aktiv krävs mer och mer energi för kroppen för att slå den tillbaka. Men den har nästan alltid ett litet försprång, och tuberkulos gror bäst i utarmade kroppar. I vår femåriga pojke har den funnit sitt hem. Sjukdomen både väcks av, och orsakar undernäring. Det här har pågått så länge att hans immunförsvar bara är en skugga av sitt forna jag. Den energi som han får i sig går åt till att försöka hålla ställning mot bakteriernas angrepp. Men nu klarar hans kropp inte att hålla infektionerna borta. Jästsvamp växer i hans mun och hans tunga.

Han klagar inte. Det bor en liten kämpe i den här kroppen av skinn och ben. Efter fyra dagar hos oss får vi svar på varför han har haft så ont i magen. Genom huden, en liten bit ovanför naveln, öppnar sig en fistelgång där tuberkulosen mjölkvita var rinner ut varje gång han hostar. Och visst får han till slut upp lite material till vårt upphostningsprov. Han sover resten av den förmiddagen.