Kampen om vatten

Att ta sig från Ambovombe till floden Mandrare, som torkade ut för bara några veckor sedan, kräver en lång vandring genom södra Madagaskar. Det är kilometervis av sandstigar kantade av kaktusar, sisalfält och enstaka träd av sorten baobab.

– Jag grävde i flodbädden med händerna för att hitta vatten, säger Claudine och sätter sig på huk i sanden. Hon tvättar en kastrull som innehåller lite grumligt vatten.

Väldig lite regn har fallit på tre år och regionens floder och vattenkällor har torkat ut, vilket äventyrat skördarna. Förra året inträffade ytterligare en stor näringskris som folk kallar kéré på det lokala språket, något som kan översättas som "att vara svältande".

– Så fort jag vaknar måste jag gå och leta efter vatten, fortsätter Claudine, samtidigt som hon städar undan sina tillhörigheter. Det finns ingen brunn i vår by, så ibland måste jag gå hela dagen.

Hon hoppas kunna komma tillbaka till sin by innan det blir mörkt så att hon inte stöter på tjuvar som plundrar och våldtar i området.

Träd som vattenreservoar

Liksom Claudine måste andra kvinnor och flickor från avlägsna och isolerade byar gå i den gassande solen i många timmar, ibland en hel dag, för att fylla den 20-liters dunk som de bär på huvudet. Det är knappt tillräckligt med vatten för att dricka, använda till matlagning och tvätta sig med i tre dagar.

Under dessa extremt svåra förhållanden är minsta vattendroppe som en skatt.

- Vi får regnvatten som samlades i trädet igår, säger Sahondra.

Hon håller i en stege som står lutad mot en baobab. Dessa jättar till träd är urholkade och används som regnvattenreservoarer.

– Jag hade aldrig sett en sådan fruktansvärd torka, suckar Sahondra. Ibland tvättade jag mig inte på flera veckor och jag åt rå kassava. Jag hade nästan inget vatten att dricka.

Under många långa månader åt hon växter med en hög vattenhalt, som kaktusfrukter, för att inte bli helt uttorkad.

– Jag var tvungen att sälja mina köksredskap på marknaden för att köpa vatten, förklarar hon.

Under perioder av torka kan det kosta upp till fyra gånger mer att fylla en vattendunk, vilket tvingar familjer att förlita sig på bräckt vatten som de hittar i sällsynta vattenhål. Det är vatten som är otjänligt att dricka vilket gör att de riskerar att smittas av vattenburna sjukdomar som diarré och hepatit E.

– Under sådana här förhållanden kan tillgång till en vattenpunkt göra en stor skillnad i människors liv, förklarar Nicolas, Läkare Utan Gränsers vatten-, hygien- och sanitetsingenjör.

Tillgång till vatten är avgörande

Flera gånger i veckan delar våra team och andra hjälporganisationer i regionen ut rent vatten i byar samt reparerar och installerar nya vattenstationer.

– Grundvatten kan vara salt och är aldrig lätt att lokalisera. För att hitta rent vatten krävs att man gör undersökningar under jordytan och borrar 100 meter nedåt, ibland ännu mer, säger Nicolas.

Drift och utrustning är extremt dyrt och tidskrävande att installera och underhålla, vilket delvis förklarar den stora bristen på infrastruktur i vissa områden i regionen.

Tillgång till vatten är avgörande för framtiden för människorna i södra Madagaskar. Enligt de senaste rapporterna från FN:s klimatpanel IPCC kommer perioder av torka att intensifieras i södra Afrika. Om inte något görs för att förbättra människors tillgång till vatten kommer det att utlösa ännu fler näringskriser i hela landet.

Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att år 2025 kommer hälften av världens befolkning att bo i områden med vattenbrist, vilket skapar spänningar och konflikter. Inför en så oviss framtid är utvecklingen av hållbar vatten- och sanitetsinfrastruktur ett viktigt och effektivt sätt att förbättra levnadsvillkoren och hälsan för de utsatta invånarna i södra Madagaskar.

Regnet i kölvattnet av cyklonerna som drabbade östra delen av landet mellan januari och mars har hjälpt till att återuppliva floden Mandrare något.

– Men det är tillfälligt, påminner Sahondra. I slutet av april kommer torrperioden - precis när det är dags att skörda.