Hoppa till huvudinnehåll

Det krävs mer än pengar för att rädda liv i Jemen

Publicerad 19 april 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Läkare Utan Gränsers sjukhus i staden Haydan är ett av många sjukhus som attackerats under den väpnade konflikten i Jemen.

Läkare Utan Gränsers sjukhus i staden Haydan är ett av många sjukhus som attackerats under den väpnade konflikten i Jemen. 

DEBATT | Den 25 april står Sveriges regering värd för en FN-konferens om situationen i Jemen. Syftet med mötet är att öka givarländernas finansiella stöd, men mer pengar räcker inte som lösning på det akuta humanitära läget i Jemen.

Jemen brinner. Den väpnade konflikten är inne på sitt tredje år och har eskalerat till ett fullskaligt krig med enorma konsekvenser för civilbefolkningen. Livsviktiga samhällsystem har kollapsat och civila skadas och dödas kontinuerligt i urskillningslösa attacker mot allmänna platser som skolor, marknader, bröllop och sjukhus.

Läkare Utan Gränser har länge betonat den bristande kapaciteten hos humanitära aktörer att stanna kvar och ge hjälp på svåråtkomliga platser när en omfattande konflikt bryter ut. Jemen är ett svidande exempel på detta.

Konflikten har lett till att en rad olika FN-organ och deras samarbetspartners i landet har evakuerats. Läkare Utan Gränsers har förlorat 26 kollegor och patienter i fyra separata attacker mot våra sjukhus sedan kriget bröt ut.

FN gick nyligen ut med en vädjan om ytterligare 2,1 miljarder amerikanska dollar för att bemöta de mest akuta behoven i Jemen. I syfte att öka det finansiella stödet har FN:s generalsekreterare tillsammans med Sveriges och Schweiz utrikesministrar bjudit in till givarkonferensen i Genève på tisdag nästa vecka.

Ökat finansiellt stöd är givetvis en viktig förutsättning för att förbättra hjälpen till Jemen. Men det krävs mer än pengar.

I ett krig där civilbefolkningen betalar det högsta priset och attacker sker mot livsviktiga samhällsfunktioner är tillträde för humanitära organisationer avgörande. Detsamma gäller skydd för organisationernas personal och för civilbefolkningen. Ändå finns de här frågorna inte med på konferensens dagordning, något vi på Läkare Utan Gränser ställer oss ytterst frågande till.

Vi har närmre 1 600 medarbetare på plats i Jemen vilket gör insatsen till en av våra största i världen räknat i både personal och budget. Våra medarbetare möter varje dag det enorma lidandet – många vittnar om att de aldrig sett något värre. Kirurgen Hella Hultin, en av våra fältarbetare, sade så här om sin första kväll på plats i Jemen i januari:

– Jag fick besked om att det varit ett flyganfall några timmar bort och att fler skadade skulle anlända. När de kom var de täckta av damm och smuts och nästan alla hade sårskador av splitter. Flera hade frakturer på armar eller ben och några hade brännskador i ansikte och på händer. En förtvivlad man sprang runt i rummet och skrek, det visade sig att han saknade två av sina barn som varit med när det hände.

Humanitärt tillträde är under dessa förhållanden utmanande, farligt och krävande. Våldet ökar mot patienter och sjukvårdspersonal. De upprepade attackerna har satt enorm press på det redan svaga sjukvårdssystemet och oron ökar hos människor att besöka sjukhus av rädsla för att bli attackerade.

Att söka vård är ofta förenat med livsfara, och offren för det kollapsade vårdsystemet är många.

Även om säkerhetsläget är allvarligt visar vår fortsatta närvaro att det är möjligt att bistå med nödhjälp på plats. Att inte överge befolkningen, även när läget är osäkert, är nödvändigt för att kunna ge livsviktig hjälp. Diskussioner om hur det humanitära tillträdet kan förbättras är avgörande för att organisationer ska kunna stanna i Jemen.

Hur kan avgörande frågor om tillgång och skydd för att stärka opartisk humanitär hjälp i Jemen inte ens vara punkter på agendan vid en konferens av den här omfattningen?

Sverige har som viktig humanitär givare en betydande roll i att påverka förutsättningarna för att tillträdet för humanitära aktörer ska bli bättre i Jemen. Som medlem av FN:s säkerhetsråd ökar Sveriges möjlighet att lyfta denna diskussion än mer.

Vi uppmanar därför Sveriges regering att sätta frågan om humanitärt tillträde på agendan för konferensen nästa vecka. Givarvilja räcker inte för att motverka en av vår tids största humanitära kriser. För att vi ska ha en chans att hjälpa människorna i Jemen behövs också en meningsfull humanitär närvaro.

Katrin Kisswani
Ordförande Läkare Utan Gränser Sverige

Artikeln publicerades på SvD.se den 19 april 2017

Relaterade nyheter

Kvinnor i ett fångläger för flyktingar och migranter i Tripoli, Libyen.
Glömda kriser

Det humanitära året – bortom rubrikerna

DEBATT | Under 2017 riktades mediernas strålkastarljus mot flera av världens mest akuta humanitära kriser. Men stunden i rampljuset är ofta kort. Dessutom är det ofta bara en eller ett par dimensioner av en kris som når fram till rubrikerna. 

Den 4 december skakades Al Gamhouri-sjukhuset i Hajjah, Jemen, i en flygattack och akutmottagningen, operationssalen och intensivvårdsavdelningen skadades.
Jemen

Hårda strider och blockad slår hårt mot sjukvård och civila

Den senaste veckans strider visar återigen hur parterna i konflikten tar allt mindre hänsyn till civilbefolkningen. Vi vädjar nu till de stridande parterna att respektera civila och sjukvårdsinrättningar samt att lyfta den förödande handelsblockaden.

Saleh Mohammed och hans två år gamla dotter som bor utanför Abs, Jemen.
Jemen

Rapport från ett land i kris

Kriget i Jemen fortsätter att drabba civilbefolkningen. Nyligen beslutade den saudiledda koalitionen att stänga Jemens gränser för humanitärt bistånd, något som bara gör en outhärdlig situation ännu värre, skriver vår läkare David Noguera.

Flera år av krig, fattigdom och matbrist satt enorm press på Jemens redan svaga sjukvårdssystem
Jemen

Stängning av gränserna stoppar humanitär hjälp

Den saudiledda koalitionen har under de senaste tre dagarna stoppat våra plan från att flyga till Jemen, vilket direkt hindrar vår möjlighet att bistå med livräddande medicinsk och humanitär hjälp. Vi måste genast få tillträde så att humanitär hjälp kan nå den nödställda befolkningen.