Hoppa till huvudinnehåll

Dödssiffran stiger efter attacken i Kunduz

Publicerad 26 oktober 2015

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Av det som en gång var tre operationssalar, en akutmottagning, en intensivvårdsavdelning och en öppenvårdsavdelning finns nu bara kollapsade tak och utbrända väggar kvar.

Av det som en gång var tre operationssalar, en akutmottagning, en intensivvårdsavdelning och en öppenvårdsavdelning finns nu bara kollapsade tak och utbrända väggar kvar. 

Det är med stor sorg vi kan bekräfta att antalet döda efter attacken i Kunduz stigit. Sammanlagt dödades åtminstone 30 personer i attacken. Av dem har 13 medarbetare och 10 patienter kunnat identifieras.

Tre veckor efter attacken på vårt sjukhus i Kunduz uppgår antalet döda till 30 personer. Av dem har 23 personer kunnat identifieras, medan sju kroppar som återfunnits i ruinerna av det förstörda sjukhuset ännu är oidentifierade. Dessa kroppar har begravts på vederbörligt sätt. En medarbetare och två patienter saknas efter attacken och de kan finnas bland de oidentifierade offren, men den pågående rättsmedicinska undersökningen har ännu inte bekräftat detta. Tyvärr kan det slutgiltiga dödstalet efter bombningarna bli ännu högre.

Vi kan även bekräfta att många patienter och anhöriga samt 27 medarbetare skadades under attacken. I det kaos som följde har det varit väldigt svårt att spåra patienter, vilket gör det svårt att fastställa det totala antalet skadade.

Förutom de liv som gick förlorade under själva attacken innebär sjukhusbombningen att hundratusentals människor nu är utan tillgång till akutsjukvård som kirurgi. Sjukhuset hade plats för 94 inneliggande patienter och var det enda sjukhuset i nordöstra Afghanistan som kunde tillhandahålla högkvalitativ kirurgi, postoperativ och rehabiliteringsvård. Under 2014 fick över 22 000 patienter vård på sjukhuset och mer än 5 900 kirurgiska ingrepp utfördes. Personalen behandlade alla i behov av vård, ofta svåra skador i samband med trafikolyckor, till följd av bombattentat och skottskador.

Personalen på akutavdelningen hade tränats i att kunna ta emot ett stort antal skadade samtidigt, vilket kom till ovärderlig nytta veckan innan sjukhuset bombades. Bara mellan den 28 september och den 2 oktober behandlade teamen 394 sårade patienter medan striderna rasade i Kunduz.

Av det som en gång var tre operationssalar, en akutmottagning, en intensivvårdsavdelning och en öppenvårdsavdelning finns nu bara kollapsade tak och utbrända väggar kvar.

I dagsläget är det bara regionsjukhuset i Kunduz och en klinik på flygplatsen som tillhandahåller gratis sjukvård i Kunduz. Sedan attacken har de fått medicinskt materiel från olika aktörer, bland annat Läkare Utan Gränser. Personal från hälsovårdsministeriet har lånats ut från andra provinser för att stötta verksamheten. Den kirurgiska kapaciteten är begränsad och komplexa medicinska fall kan inte hanteras utan måste skickas till sjukhus i andra städer.

Ett litet team från Läkare Utan Gränser har återvänt till Kunduz för att utvärdera skadorna, följa upp hur vår personal mår och säkerställa lämpligt samarbete med de utredningar som pågår. Traumasjukhuset kommer inte att kunna öppna igen förrän Läkare Utan Gränser fått klarhet i vad som hände natten när sjukhuset attackerades och vi har fått garantier om att det inte kommer att hända igen. Sjukhuset måste vara en säker plats för vår personal och våra patienter.

Läkare Utan Gränser började arbeta i Afghanistan 1980. Vi stöttar hälsoministeriets sjukhus Ahmad Shah Baba i östra Kabul, mödravårdssjukhuset Dasht-e-Barchi i västra Kabul och Boostsjukhuset i Lashkar Gah, Helmandprovinsen. I Khost, i östra Afghanistan, driver vi ett mödravårdssjukhus. Vi tar inte emot pengar från någon stat eller regering för vår verksamhet i Afghanistan utan insatserna finanserias enbart med privata medel.

Relaterade nyheter

Sanna Sjöberg på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Afghanistan

Att skaka hand

Varje dag på barnavdelningen försöker jag och mina doktorer jämka våra grundkunskaper, komma överens i behandlingsalternativ och tillvägagångssätt och tillsammans ge varje spädbarn en god chans. Men, milda makter, det har inte varit enkelt jämt.

En barnmorska tar hand om en nyfödd på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Afghanistan

Det mänskliga i att andas

Nasreen sitter vid kanten på sängen och håller i den lilla, lilla hakan och masken mot ansiktet med ena handen, andningsblåsan med den andra och tittar stint på bröstkorgen. 

Administration en kväll på uteplatsen.
Afghanistan

På en pytteliten bostadsyta

I en tryckkokare som både själva arbetet och boendet i sig innebär bubblar en hel massa saker och känslor fram. Och teamet måste klara att lösa de bekymmer som finns, nära de relationer som skapas och hela tiden vara beredd på förändring.

Avdelningen för nyfödda på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Afghanistan

Önskade barn

Efter dagens morgonrond förlöser en mor ett alldeles för tidigt litet gossebarn, på tok för liten och ung för att överleva i de förhållanden som vår neonatalvård i fält kan erbjuda, så liten att även europeisk neonatalvård skulle se utmaningar i att ge pojken en chans.