Anders Krondahl har dokumenterat sitt drygt över en månads uppdrag i Sydsudan i form av en dagbok. Här kommer du i tre delar få följa framgångar såväl som motgångar på mödravårdsavdelningen på vårt sjukhus i Aweil. I den andra delen får du läsa om komplikationer och de dilemman som kan uppstå för en gynekolog i låginkomstländer.
Dag 12
Blir sökt akut då en kvinna inkommit i förlossning där fostret ligger i tvärläge och där en arm har ramlat ut ur vaginan, fostret kan omöjligen födas på detta sätt. Jag verifierar misstanken med ett ultraljud och då fostret lever bestämmer jag mig för ett akut kejsarsnitt. Allt går bra och jag kan 30 minuter senare utförskaffa ett foster som skriker direkt. Underbart!! I övrigt ytterligare ett fall av mola!! Tre på en vecka vilket är mer fall än jag normalt ser på ett par år hemma i Sverige...
Dag 13–15
Relativt lugnt. Undersöker flickan som var i mycket dåligt skick med öppen buk och sannolika fistlar, hon är nu mycket bättre och det öppna buksåret på magen håller på att minska i storlek, hon har till och kunnat le lite trots hennes situation. Jag kan tyvärr dock konstatera efter gynekologisk undersökning att hon har ett stort hål mellan urinblåsan och vaginan och dessutom ett hål mellan tjocktarm och övre delen av vagina vilket leder till ohämmat läckage av både urin och avföring. Dessa är tryckskador som orsakades av det foster hon inte kunde föda ut vaginalt som sedermera dog. Detta är tyvärr inte en ovanlig förlossningskomplikation i låginkomstländer utan tillgång till förlossningsvård och man kan inte föreställa sig de fasor denna blott 18 år unga kvinna genomgått...
Vi ger inte upp!!! Nu skall buksåret läkas! Och jag har hört rykten om att det nationella fistulakirurgiteamet kanske till och med kommer i höst till Aweil. Att reparera hennes skador kommer tekniskt att vara mycket svårt men ändå möjligt...vi hoppas!
Dag 16
Första fallet med eklampsi, det vill säga kramper pga havandeskapsförgiftning. En nyförlöst kvinna som svimmat efter ha fött barn med högt blodtryck som vi lyckas sänka akut med blodtrycksmedicin, hon har också ett positivt test för malaria och diagnosen till tillståndet är inte helt klar. Vi tar henne till en av intensivvårdsplatsen och inleder behandling mot malaria då hon plötsligt börjar krampa. Diagnosen blir nu helt klar: eklampsi, Vi inleder behandling med magnesium för att förhindra ytterligare kramper...
Lyckligtvis är hon förlöst och mina barnmorskor är mycket snabba på att ordna med infarter och påbörja behandling och vi kan häva kramperna. Dagarna efter kan hon skrivas ut helt frisk med sin bebis.
Dag 17-20
Mycket att göra. Tillkallas akut till förlossning då en ung moder är i chock efter en blödning innan förlossningen startat. Hennes livmoder är stenhård och tyvärr lever inte fostret vilket jag tyvärr kan konstatera med ultraljudet. Jag bedömer detta som en sannolik placentaavlossning, det vill säga livmoderkakan har lossnat och skapat en stor delvis dold blödning. Jag bestämmer mig för ett akut kejsarsnitt. Det visar sig att min diagnos var korrekt och det finns stora mängder blod i hennes livmoder.
Min narkossjuksköterska Robert från Burkina Faso gör ett fantastiskt jobb att ge blodtransfusioner och hålla patienten vid liv under operationen. Livmodern är mycket förslappad då den varit utspänd och med hjälp av en så kallad BAKRI-ballong som tamponerar livmodern från insidan lyckas jag hålla blödning i schack. Dagen efter är hon vid liv och relativt välmående, blodvärdet är dock fortsatt mycket lågt drygt 30 trots upprepade blodtransfusioner men jag tror hon kommer klara sig!!
I övrigt ett fall av extrauterin graviditet med större blödning mitt i natten som jag akut måste operera. 2,5 liter blod i patientens buk. Jag opererar bort patientens äggledare där graviditeten felaktigt sitter och orsakar den stora blödningen. Denna operation är tämligen lätt att utföra och direkt livräddande. Skönt att ha en välfungerande blodbank vid dessa tillfällen med större blödningar! Anhöriga är i det flesta fall också mycket solidariska att lämna blod bara man förklarar nödvändigheten.
Dag 20-22
På mödravården finns en blivande moder med Placenta Previa dvs en livmoderkaka som ligger för inre modermunnen. Hon kan inte föda ut fostret på vanligt sätt då fostrets huvud kommer riva sönder moderkakan och orsaka en livshotande blödning. Hon har redan blött innan ankomst och blodvärdet är endast 37, det vill säga mycket lågt. Tyvärr har hon blodgrupp 0 vilket innebär att hon endast kan få blod med denna blodgrupp och blodbanken är i det närmaste tom på denna blodgrupp. Det finns en påse med korrekt blodgrupp som tyvärr är smittad med syfilis. Jag fattar efter samråd med kollegor beslutet att ge henne denna blodtransfusion och samtidigt behandla henne mot syfilis. Detta gör vi för att få upp hennes blodvärde inför det kejsarsnitt som är oundvikligt och dör hon riskeras ytterligare blödning.
På morgonen kl 6 efter detta beslut ringer barnmorskan mig från sjukhuset: patienten blöder igen och vi måste nu akut utföra ett kejsarsnitt. Jag tömmer blodbanken på den sista tillgängliga blodtransfusionen till personalens stora förtvivlan. Kejsarsnittet går bra och bebisen skriker direkt och kvinnan överlever.
En vecka senare kan jag utskriva mamman i gott skick!
På eftermiddagen får vi in en ung gravid flicka på ett blodvärde på 19 då de flesta av oss skulle vara döda. Givetvis och mycket olyckligt har hon också blodgrupp 0! Lyckligtvis hittar vi anhöriga som snabbt lämnar blod som också matchar!! Lång dag på jobbet med flera operationer och avdelningen är full med svårt sjuka patienter, hoppas natten blir lugn!!!
Läs nästa del av Anders dagbok här
Läs del 1 av Anders dagbok här
