En helt vanlig arbetsdag i Sokoto

Morgonen inleds med en helt nödvändig dusch då nattens elstopp gör att jag badar i svett, till och med i knävecken. Som tur är finns här gott om vatten trots närheten till Saharaöknen. Kallvattnet är rumstempererat vilket på dessa breddgrader innebär nästan 30 grader på morgonen. Trots värmen sover jag igenom hela natten. Min goda nattsömn räddar mig här. Flertalet av mina kollegor våndas sömnlösa genom sina svettiga nätter. Och med en kycklingfarm som granne får de ibland välja mellan stängda fönster och värmen inomhus eller öppna fönster och odören från kyckling­farmen.

I min förra blogg skrev jag att jag precis säkrat upp vattenförsörjningen till vår återvinningszon och patienternas toaletter. Nu har vi startat upp arbetet med att även säkra upp renare vatten till hela sjukhuset. Läkare Utan Gränsers vatten- och sanitetsexpert, så kallad Flying Wat-San. Jacob bistår oss. Första fasen är att gräva ned en direktledning från borrhålet till första vattentanken. Vattnet leds via pumpar och dubbla filter för att renas från sediment. Vi installerar även en större vattentank för att bättre möta sjukhusets behov. När vattnet väl kan gå direkt från borrhålet är det dags för den andra fasen; att tömma, rengöra, reparera, försegla och låsa vatten­reservoaren som innehåller en mix av borrhålsvatten och kommunalt vatten. Borrhålet med sitt renare vatten kan tyvärr inte ensamt leverera den mängd vatten som sjukhuset behöver. Idag kontamineras reservoa­rens vatten av regnflöden, manuell vattenhämtning och en och annan sportig ödla – ni vet de där som gör arm­hävningar - som tar sig ett bad. Reservoarförbättringen kräver ytterligare några prisförfrågningar innan kontrakts­skrivning. Jag strävar efter att skapa kontrakts­förutsättningar för ett fast pris. Fast ibland kan det, här som där hemma, vara lite trixigt att komma överens om vilket arbete som faktiskt ingår i ett fast pris. En ny kontext innebär nya oskrivna regler som det gäller att se upp för. Lösningen är övertydlighet.

En annan utmaning har varit att analysera och finna en förklaring till varför vår backuplösning för att säkerställa strömförsörjning till på­gående operationer inte räcker mer än några sekunder. När stats­strömmen NEPA National Electric Power Authority – som inte för inte, ofta med ett leende, uttyds som Never Expect Power Always - alternativt den primära generatorn slutar fungera ska vår UPS Uninterruptible Power Supply skydda inkopplad utrustning och ge oss (batteri)ström i ca 15 minuter. Nog för att hinna slå på sjukhusets primära generator alternativt den sekundära.  Så på med operations­kläder för att minimera kontamineringsrisken, och börja analysera strömbehovet. Uttag för uttag, utrustning för utrustning. Varifrån kommer strömmen? Vilken utrustning är (livs)­nödvändig? Vilken utrustning behöver vara i funktion samtidigt? Är utrustningen kopplad till rätt uttag? Ritar… berättar… Sammanför sedan Läkare Utan Gränser och sjukhusets elektriker Femi och Kabiru, min assistent Olajide som varit med sedan projektstart och Carl vår arbets­ledande operationsskötare. Vi slår våra kloka huvuden ihop, skiftar uttag på en del utrustning, testar, tänker, upptäcker att någon obehörig försökt hantera UPSen och av misstag tryckt in bypassknappen. Analysen visar att vår UPS räcker som tänkt i 15 minuter, nog för två parallella operationer J. Och UPSen laddar upp sig själv automatiskt J J. Skapar även en varningsskylt, för säkerhets skull skriven på både engelska och hausa (det språk som talas här i nordvästra Nigeria), ”NEVER TOUCH / KAR KU KUSKURA KU TABA”, för att förhindra fler obehöriga knapptryckningar.

Sedan är det dags för rengöring av skorstenen på en av våra förbrän­ningsugnar i vår återvinningszon. I återvinningszonen sker sopsortering och förbränning av organiskt och medicinskt avfall. Rengöringen kräver att vi demonterar skorstenen från själva ugnen, lyfter röret genom taket och lägger det på marken. Allt för att komma åt att knacka på röret och rengöra det från sot från förbrännin­gen. Dock ser vi att regnet riskerar att förstöra förbränningsugnen. Vi har visserligen ett tak, men skorstens­pipan är monterad igenom taket, och skapar därmed en glipa mellan tak och pipa. Vatten på en varm ugn kan få den att spricka. Så dags att tillkalla plåtslagaren som gjorde det tidigare jobbet och få ett prisförslag på ett krökt rör som passerar utanför taket. Passar på att även beställa ett antal stålställningar till vatten­stationer som vi installerar på sjukhuset. God handhygien är a och o på ett sjukhus. Beställningen innehåller även en grill för våra gemensamma och dansanta BBQ-kvällar. Men mer om dem någon annan gång…

Flertalet av dagarna avslutas med middag och spännande diskussioner med mina fantastiska kollegor, alla med olika bakgrund och erfarenhet. Att jobba så nära och bo så nära sina kollegor kan vara krävande. Men nomateamet är ett härligt gäng som bryr sig om varandra, som stöttar varandra. Kollegor som hellre talar om möjligheter än hinder. Läkare Utan Gränser lockar till sig varmhjärtade människor med en gedigen vilja att hjälpa andra. Jag har bland annat njutit av många goda samtal med vår Mental Health Officer Thom från Wales som delar med sig av sin erfarenhet av asylsökande och barn och ungdomar med trassliga liv. Och hur denna kunskap och erfarenhet kan nyttjas i arbetet med nomabarnen och deras föräldrar när de möter samhällets (dömande) ögon. Och samtalen med min kenyanska granne Carl (egentligen Carl-Eric, döpt efter en känd svensk politiker (har dock ännu inte listat ut vem det är/var)), som arbetar som arbetsledande operationsskötare. Han har givit mig en god inblick i den medicinska världen så att jag på ett bättre sätt kan applicera mina kunskaper och erfarenheter för att nå våra medicinska mål.

Livet här är fantastiskt!

/Jaana