En livlina i västra Kamerun

”Ibland är det tufft men i det här jobbet handlar allt om glädjen i att se någon le. Att se någon som hade ont och som inte trodde att de skulle överleva till morgondagen le av lättnad och att vara anledningen till det leendet – det motiverar mig. Varje dag tänker jag att om jag inte gjorde det här skulle mitt liv inte vara fullständigt. 

Våra ambulanser är välutrustade - vi har nödvändiga läkemedel, dropp, snabbtest för malaria, behandling för allvarlig malaria och syrgaskoncentratorer. Utrustningen gör att vi kan börja vårda patienten innan vi kommer till sjukhuset.

Ambulanserna fungerar även när det är lockdown och det vi kallar ”spökstadsdagar”, det vill säga när invånarna förbjuds att röra sig i staden på grund av militär aktivitet.

En dag fick vi ett anrop om en kvinna som hade fött barn hemma och behövde hjälp. När vi kom dit var det en massa blod. Jag klippte av navelsträngen, lindade om bebisen och såg till att båda var okej innan vi körde dem till sjukhuset. När vi hamnar i såna situationer brukar jag ta ett djupt andetag och behålla lugnet. Det här är mitt hem så jag känner till området och människorna här.
 

När vi får ett akut anrop får vi veta vad vi kan vänta oss – om det är en person med feber eller om det har hänt en olycka. Vi kan börja förbereda oss mentalt och tänka igenom vilken utrustning vi kommer behöva och vilka procedurer vi ska följa. Förberedelse är bra men vi måste också komma ihåg att om det är en akut medicinsk situation så kan saker förändras snabbt. Vi måste vara beredda på allt när vi kommer till platsen.  

När vi anländer fokuserar vi först på patientens tillstånd. Om det är kritiskt ger vi första hjälpen för att stabilisera patienten. Under hela resan är det viktigt att prata med patienten och hålla dem vakna så att de inte hamnar i chock eller tappar medvetandet. En del patienter är väldigt rädda och kan fråga dig ’kommer jag att dö?’ - och de förlitar sig på dig. Du måste lugna dem och visa att du kommer ta hand om dem. Jag tror att det här yrket är ett av få där du får en så pass nära kontakt med andra människor.”

Läkare Utan Gränsers ambulansservice

Sedan 2018 har vi drivit dygnet-runt ambulansservice, vård på lokalnivå och stöttat vårdinrättningar i Kameruns nordvästra och sydvästra regioner. Området är drabbat av en våldsam konflikt mellan säkerhetsstyrkor och beväpnade separatistgrupper. Striderna och de regelbundna utegångsförbuden gör det mycket svårt för människor att få sjukvård när de behöver det. 

I december 2020 stoppade myndigheterna i nordvästra regionen Läkare Utan Gränsers medicinska aktiviteter och vi har inte lyckats få förnyat tillstånd. Ambulanserna fortsätter rulla i den sydvästra regionen och de första sex månaderna i år gjordes nästan 4000 utryckningar. De flesta anrop handlade om behov som inte var direkt relaterade till den väpnade konflikten, som exempelvis födande kvinnor. 

– Konsekvenserna av den här krisen för befolkningen kan inte underskattas. Stödet vi ger till sjukhusen, våra lokala hälsoarbetare och vår ambulansservice är avgörande för människor här, men behoven är massiva. I jämförelse är vårt arbete en droppe i havet och mer stöd behövs, säger Zakaria Mwatia, koordinator i den sydvästra regionen.