Våra team arbetar ofta i kriser där högteknologiska behandlingar inte alltid finns tillgängliga. Barnsjuksköterskan Alison Moebus berättar om hur ett handlingskraftigt team i Jemen övervinner detta hinder.
Det fanns onekligen en upprymd stämning i luften.
Ett virrvarr av sjuksköterskor i blåa uniformer rusade förbi, i full färd med att förbereda sig. Två upprymda läkare som ansträngde sig för att se oberörda ut stod i bakgrunden. Intill dem stod patientens ansvariga läkare och log brett.
Det var ingen vanlig dag på Läkare Utan Gränsers avdelning för nyfödda i Jemen.
Efter månader av planering, apoteksbeställningar, diverse inköp, framtagande av riktlinjer och utbildning så hände det äntligen!
Vi införde en ny behandlingsmetod för våra yngsta, mest sårbara patienter – en metod som onekligen kunde rädda liv.
24 timmar tidigare
Bara ett dygn tidigare hade vi skrivit in en två veckor gammal flicka med lunginflammation. Hon hette Khadeja.
Khadeja hostade och rosslade och medan hon kämpade med andningen antog hon en obehaglig blå ton.
Hennes berättelse är inte ovanlig, varken i Jemen eller i många andra delar av världen. Lunginflammation är den vanligaste dödsorsaken bland barn under fem år och står för ungefär 1,3 miljoner dödsfall varje år, vilket bland annat beror på att syrgas och antibiotika förblir en otillgänglig lyx i många länder.
Den avgörande faktorn
På det sjukhus som Läkare Utan Gränser stöttar i Khamir i Jemen införde vi någonting som hade potential att göra stor skillnad för patienter som Khadeja.
Behandling med så kallad högflödesgrimma, en syrgasbehandling med fuktad luft (kallat humidified high-flow oxygen therapy) genom en grimma i näsan, ger bättre hjälp för andningen än den vanliga syrgasbehandling som man får genom en mask eller en syrgasgrimma.
Högflödesgrimma har varit helt avgörande för sjuka barn världen över och är vedertagen på många barnavårdsavdelningar – men aldrig förut i Jemen, och sällan inom Läkare Utan Gränser.
Lön för mödan
Medan barnläkaren pratade med de väldigt oroliga föräldrarna i ett hörn, förberedde sjuksköterskorna vår två veckor gamla patient i ett annat. Ingen hade kunnat vara stoltare än jag över detta team som jag blivit en del av under mitt sjätte uppdrag med Läkare Utan Gränser.
För en månad sedan hade sjuksköterskorna aldrig hört talas om en högflödesgrimma med fuktad luft, eller ens sett en sådan utrustning. Men här stod de nu, och satte självsäkert igång den behandling som tveklöst skulle öka det här barnets chanser att överleva.
Alla dessa timmar av förberedelser med teamet där vi hade gått igenom grundläggande principer och kämpat med nya koncept - nu fick vi lön för mödan.
En bättre färgton
När eftermiddagens uppståndelse lagt sig stabiliserades vår första högflödespatient och började återhämta sig. Vår lilla patient behövde inte längre kämpa så att hela bröstkorgen drogs ihop vid varje andetag. Hennes hud antog en något mindre blå ton.
Under de följande tio dagarna blev hon långsamt bättre, inte bara med hjälp av syrgasbehandlingen utan även tack vare den vård och omsorg hon fick av personalen och av sin familj.
Okända hjältar
Att införa nya metoder inom vården är bara möjligt med en hängiven personalstyrka som vågar testa nya saker.
Nya uppfinningar och tillvägagångssätt kräver uthållighet och många timmars arbete av de inblandade. Det kan vara sjuksköterskor, läkare, farmaceuter, logistiker och översättare som arbetar nära patienterna - eller samordnare för vårdteam och specialister från när och fjärran som ger stöd.
Baby Khadeja. Foto: David Kahindi / Läkare Utan Gränser
Införandet av högflödesbehandling kommer förhoppningsvis inte bara göra våra allra minsta patienter mindre sjuka, utan också innebära att vårt team här kan rädda fler liv.
Det här projektets framgång, och den skillnad det kommer innebära för patienter som Khadeja, beror enbart på handlingskraften hos de sjuksköterskor och läkare som arbetat tillsammans för att göra det möjligt.
