Jag står på taket på Läkare Utan Gränsers hus i al-Qanawis i nordvästra Jemen och tittar upp mot stjärnorna. Jag tänker, att trots att vi tittar på samma himmel så kan livet te sig så olika beroende på var du bor. Jag befinner mig i ett vackert land med en rik historia. Men det har förstörts av kriget.
I Jemen kan något så enkelt som att ta sig till sjukhuset vara en odyssé. Jag har träffat många föräldrar som har stått inför stora utmaningar bara för att kunna ta sitt sjuka barn till sjukhuset. Som Latifas mamma och pappa. Latifa var en överlevare redan från den första dagen i sitt liv.
Hennes familj bor i en liten, isolerad by, utan tillgång till sjukvård. När kriget startade kollapsade många av vårdcentralerna i deras område. De förstördes, övergavs av vårdpersonalen eller stängde på grund av brist på mediciner och utrustning. När Fatima, Latifas mamma, blev gravid fanns det ingen vårdinrättning i närheten.
Sammandragningarna började plötsligt en dag, men det var fortfarande för tidigt. Fatima fruktade för sitt barns hälsa. Hon ville åka till en vårdinrättning eftersom hon visste att det var för tidigt och hennes bebis var i fara. Men hon tvingades till slut föda hemma. Barnet var väldigt litet och hade svårt att andas.