Jakten på vattenmelonerna i Irak

I Mosul, Irak, driver Läkare Utan Gränser ett postoperativt sjukhus där patienter vårdas för ortopediska skador. Jag kom nyligen hem från ett spännande utbildningsuppdrag där jag skulle utbilda och träna vårt team i undertrycksbehandling av sår (NPWT Negativ Pressure Wound therapy).  

För att göra utbildningen så pedagogisk som möjligt hade jag fått ett tips att använda vattenmeloner som en del i träningen. Detta för att vi skulle kunna träna omläggningar, det blev väldigt visuellt och verklighetstroget, med lite fantasi så klart! 

Jag frågade mina kollegor på plats om jag kunde få hjälp att köpa in vattenmeloner och alla blev väldigt nyfikna. Vad skulle jag med vattenmeloner till? Det blev en liten jakt från inköpssidan för att få tag på dem och in i det sista var det var väldigt oklart om de skulle få tag på några. 

Men, väl framme i Mosul hittade jag fyra meloner i köket med texten ”Please don't eat!” Det fungerade väldigt bra som träningsverktyg och efter några dagar så såg jag även meloner i fruktstånden längs gatorna så vi kunde slappna av, vi skulle inte bli utan meloner.

Teamet i Mosul är väldigt drivet och engagerade. Det var otroligt kul och givande att få föreläsa och träna tillsammans med dem. Utbildningen innehöll tre olika träningsmoduler med både teori och praktisk träning som upprepades tills alla utbildats.  

Några dagar efter att jag kom hem från Irak fick jag ett meddelande från teamet. De hade då precis gjort en första omläggning på en patient. Gissa om jag blev rörd och lycklig när de berättade att såret redan efter 48 timmar börjat dra ihop sig och fin granulationsvävnad hade växt fram. En fin start för projektet efter utbildningen, och motivation att fortsätta.