Hoppa till huvudinnehåll

Kamp mot malaria och ett kollapsat sjukvårdssystem

Publicerad 17 januari 2020
En kvinna, en annan gravid kvinna och ett barn
Sulay Lozano med sin mamma Mercedes och bror Edgar har nyss kommit hem efter att ha bott i en gruva.
Foto: Adriana Loureiro Fernandez

När man tänker på ett land som genomgår en svår politisk och ekonomisk kris är nog inte guld det första man tänker på. Men i Bolivar, Venezuelas största delstat, har illegal guldbrytning blomstrat i flera år och den dyrbara metallen har blivit en dragningskraft för många venezuelaner att bege sig till landets södra delar, som en sista chans att skaffa en inkomst innan de antingen återvänder hem eller flyr till Brasilien. 

Luis Henrique Ripa, till exempel, kommer direkt från huvudstaden Caracas. Han har lämnat sin familj för att jobba som gruvarbetare i Las Claritas, ett litet samhälle i Bolivar.  

– Det här är andra gången jag kommer hit, säger han. 

– Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag det inte egentligen, men möjligheten är för frestande. Jag hittade guld samma dag som jag kom hit. Vissa letar i månader innan de hittar något. Men för mig tog det bara en dag och jag tog det som ett tecken. Att vara här är ett äventyr, och vad du får ut gör det värt det.  

Det faktum att Luis nu är sängliggande, med ett stort gipsförband som täcker större delen av hans ben, tycks inte få honom att ändra sig om sin resa. Han fortsätter att le och försöker glömma smärtan. Han bröt benet tidigare den veckan efter att ha fallit elva meter inne i en guldgruva. Luis frågar en lokal läkare när en ambulans kommer att hämta honom. Hans skador är för allvarliga för att hanteras på den mobila kliniken där han är nu, han behöver förflyttas till ett sjukhus för att få rätt behandling. 

I sängen bredvid honom ligger en annan ung man, Yordan Pentoja. Yordan ramlade inte, han blev sjuk. Den 27-åriga mannen vårdas på den mobila kliniken för en svår form av malaria. Han säger att han blivit diagnostiserad med sjukdomen runt ett dussin gånger sedan han började arbeta i gruvan, för över ett och ett halvt år sedan.  

– Malaria är en plåga häromkring. Jag har så många vänner och kollegor som haft det att jag slutat räkna, suckar han. Han sluter ögonen och lägger till:

– Jag kom till kliniken i morse för att jag började må fruktansvärt dåligt. Mitt huvud och magen gjorde helvetiskt ont. 

För 50 år sedan framställdes Venezuela ofta som ett av de ledande länderna i Sydamerika i kampen mot malaria. Även om sjukdomen inte utrotades helt så gjordes insatser för att drastiskt minska antalet fall. Men på senare år har malaria gjort en kraftig comeback i Venezuela. År 2019 rankades det som det mest påverkade landet i Latinamerika, med över 320 000 diagnostiserade fall.

– Du förstår, det här är platsen där allt startade. Eller där allt slutade, beroende på hur man ser på det, förklarar Yorvis Ascarnio, en hälsoinspektör som arbetar för det nationella malariaprogrammet i Bolivar. I kommunen Sifontes, där Las Claritas ligger, har malaria blivit endemiskt.  

Barn tvättar sig i en flod
Barn tvättar sig i en flod i Las Claritas.
Foto: Adriana Loureiro Fernandez

– När den ekonomiska krisen slog till mot Venezuela slog den hårt mot människor i Sifontes också. Först började vi få mindre och mindre mediciner i lager. Snart blev vi tvungna att välja vem som skulle få de få mediciner vi hade, vi kunde bara fokusera på allvarliga fall. Och det var samma situation på andra mobila kliniker och malariatestcenter. Jag har arbetat i det här området de senaste 12 åren. Jag har sett både toppar och dalar. Men den här perioden har varit extremt svår för oss. 

Under 2016 började Läkare Utan Gränser verka i Bolivar, för att stötta det nationella malariaprogrammet i samarbete med hälsoministeriet. Sedan dess har vi stöttat olika testcenter och hjälpt till med att ge lämplig vård till malariapatienter. För ett år sedan arbetade vi också med Malariainstitutet i delstaten Sucre för att höja kapaciteten för att bekämpa malaria i landet.  

– I Boliviar hjälper vi också till med vad vi kallar vektorkontroll: vi desinficerar hus och distribuerar myggnät till befolkningen för att minska risken att smittas, förklarar Josué Nonato, hälsorådgivare för Läkare Utan Gränser.  

– Och mitt jobb, som hälsorådgivare, är att förklara för människor hur de ska identifiera symptom av malaria och vad de ska göra om de börjar känna sig sjuka, för att se till att de får vård innan sjukdomen blir för allvarlig. 

Under 2019 nådde vi mer än 55 000 människor genom informationsmöten i området. Vi vårdade också över 85 000 människor med malaria, distribuerade över 65 000 myggnät, sprejade 530 hushåll och hjälpte till att utföra 250 000 malariatest. Sedan dess har antalet fall av malaria minskat med ungefär 40% i kommunen Sifontes. För att nå de här resultaten har vår strategi varit att komma så nära de människor som kan drabbas av malaria som möjligt. Det är anledningen till att de flesta test- och behandlingscenter vi handleder i samarbete med det nationella malariaprogrammet ligger i direkt anslutning till gruvor. 

– Vi gick från en situation med upp till 200 personer som köade utanför ett testcenter och många smittade med malaria som var tvungna att gå direkt till den mobila kliniken för att det inte fanns vård tillgänglig till en situation som är mer hanterlig, säger Monserrat Barrios, bioanalytiker för Läkare Utan Gränser, och ansvarig för att utbilda nya mikroskoptekniker på testcenter.  

I år stöttar vi också den mobila kliniken i Las Claritas. Initialt byggd för en befolkning på 20 000 måste den nu möta behoven hos 75 000 människor som kommit för att leva i området de senaste åren. Vi har tillhandahållit malariaprevention, diagnostisering och behandling, och utökar vårt stöd för att också täcka andra sjukdomar och hälsobehov.  

En mor bredvid sin dotter
Rosa Sabina Briceno har bott i gruvan i sju år. Hon kom till Santo Domingo efter hon fött sitt tredje barn i en taxi.
Foto: Adriana Loureiro Fernandez

Fanny A. Castro, Läkare Utan Gränsers ansvariga för medicinska insatser, förklarar:  

– Vi vet att andra avdelningar också behöver hjälp med att hantera det stora antalet patienter, inklusive de som drabbats av icke-smittsamma sjukdomar eller ifall de behöver ta hand om akuta fall och remisser till sjukhus. Vi fokuserar mer på sexuell och reproduktiv hälsa, till exempel, sådant som familjeplanering och förlossningar. Vi vill göra skillnad och öka befolkningens chanser att få tillgång till sjukvård. Vi har också installerat fungerande vattenförsörjning och avfallshantering runt anläggningen, vilket märkbart ökar kvaliteten på den vård som tillhandahålls. 

Men, sjukvårdsbehoven går långt bortom Las Claritas och Sifontes. Venezuelas ekonomiska kris har slagit hårt mot sjukvårdssystemet i allmänhet och det är kännbart nästan överallt. Läkare Utan Gränser försöker möta de mest akuta behoven i olika delstater och i Bolivar kommer vi snart att börja stötta ett av de regionala sjukhusen, som i dag är knappt fungerande, i staden Tumeremo. 

I en av de övergivna korridorerna på det här sjukhuset hörs ett nyfött barns gråt. Alicia Jimenez, en kvinna från ursprungsbefolkningen, har just fött sitt tionde barn med hjälp av en av anläggningens kvarvarande barnmorskor. Hon var tvungen att färdas med båt och bil för att nå sjukhuset, men hon säger att trots svårigheterna med resan och byggnadens dåliga skick är hon välsignad med nytillskottet i familjen.  

Under 2020 kommer Läkare Utan Gränser att fortsätta ansträngningarna för att bekämpa malaria i Venezuela, men avser också att förbättra tillgången till sjukvård, i Tumeremo och i andra delar av landet. 

Medarbetare med en patient

Hur kan du stödja vårt arbete?

Det är tack vare dina och andras donationer som vi kan vara oberoende, neutrala och opartiska – en förutsättning för vårt arbete i konfliktområden. Med ett regelbundet stöd ser du till att vi har resurserna som behövs för att agera snabbt.
Ge en gåva