”Jag arbetade i Afghanistan 2019, bland annat på sjukhuset i Lashkar Gah, och jag känner fortfarande afghanska kollegor på plats och har en personlig relation till det som händer nu. Mina kollegor befinner sig mitt i ett inferno. Det är svårt att ta in när man har en personlig relation till platsen och människorna. Jag har jobbat, ätit och skojat ihop med dem. Nu pågår strider väldigt nära sjukhuset och i måndags exploderade en raket väldigt nära akutmottagningen. Jag kan se platsen precis framför mig.
Eftersom det är för farligt att åka fram och tillbaka till sjukhuset måste vår personal övernatta på sjukhuset. De kan inte vara hos sina familjer i denna svåra tid. De jobbar mer eller mindre dygnet runt och sliter för att ta hand om de skadade och de sjuka som söker vård. Boostsjukhuset är det enda fungerande stora sjukhuset i hela Helmandprovinsen och fler än en miljon människor är beroende av det. Läkare Utan Gränser har 800 anställda på plats för att stötta sjukhuset, som drivs av lokala hälso- och sjukvårdsmyndigheten. Vi stöttar bland annat akutmottagningen samt kirurgi, förlossning och mödravård.
Ett stort problem är att striderna hindrar många patienter från att ta sig till sjukhuset, eftersom de inte vågar lämna hemmet. Men vi vet att de finns därute. Kvinnor fortsätter att föda barn även i krig och nu måste de kanske föda hemma, utan att kunna få hjälp vid komplikationer. Barn fortsätter att bli sjuka, men de kan inte få behandling för till exempel en lunginflammation. Även de som skadats i konflikten kan bli utan vård. Det kan gå illa om en person med skottskador inte kan få sjukvård. Såren kan infekteras och man riskerar att förlora lemmar eller till och med dö.
