Varje epidemi börjar med en misstanke – en plötslig ökning av sjukdomsfall, återkommande symptom och de första allvarligt sjuka patienterna. I kriser kan smittsamma sjukdomar spridas snabbt som blixten. Varje minut räknas i våra insatser och de första 72 timmarna är kritiska: vi måste jobba snabbt och strategiskt för att rädda liv och förhindra en katastrof.
Under ett av mina uppdrag, i Sydsudan, bryter plötsligt kolera ut. Dags att agera.
Timme 0-12: Tidiga tecken och åtgärder
På vårt sjukhus i Malakal kommer allt fler barn in med allvarlig diarré – en varningsflagga i ett område med begränsat tillgång till rent dricksvatten. Just nu är det dessutom torrperiod och många källor har sinat.
Vi vet att kolera kan ligga bakom, men måste vara säkra.
Prover skickas till laboratoriet och vi börjar övervaka antalet fall. Så fort de första testerna kommer tillbaka positiva måste vi agera snabbt. Nu är utbrottet officiellt bekräftat och varje minut räknas.
Timme 12-24: Isolering och skyddsåtgärder
Högsta prioritet är att hindra sjukdomen från att spridas ytterligare. Vi sätter upp en isoleringsavdelning. Det är utmanande just nu i Malakal, eftersom vi också har en för mässling: dessa patienter måste separeras både från varandra och från andra.
Vi sätter upp handtvättningsstationer och utbildar om handhygien. Våra hälsoinformatörer besöker kringliggande samhällen och förklarar hur man snabbt känner igen kolera och när man ska söka vård. Kolera är särskilt farligt för små barn. Om man inte får behandling kan den drabbade dö inom några timmar.
Timme 24-48: Behandling och sökande efter källan
Medan vi behandlar patienter ser vi också över vattentillgången. På många håll i Sydsudan saknas brunnar och pumpar – människor samlar vatten från floder eller dammar som ofta är orena. Tillsammans med världshälsoorganisationen WHO och andra aktörer börjar vi testa vattenkvaliteten och undersöka var smittan kan ha kommit ifrån. För vi vet att vi inte bara kan behandla sjuka – vi måste skydda fler från att smittas.
Vi börjar distribuera vatten. I vissa byar använder vi kolfilter eller klor för att långsiktigt förbättra vattenkvaliteten. Vi installerar också latriner.
Timme 48-72: Vaccinering och kontroll över epidemin
Nästa stora steg, utöver att behandla patienter som drabbats, är vaccinering. Mot kolera kan vi ge ett vaccin man dricker – en stor fördel eftersom vi snabbt och effektivt kan ge det till många. Allra först ser vi till att våra team har vaccinerats, och därefter rullas vaccinationskampanjen ut brett.
Utbildning spelar en stor roll. I krisdrabbade områden som detta är det generellt inte så att människor är skeptiska mot vaccin – däremot känner de ofta inte till att ett vaccin finns. Så snart vi förklarat syftet och fördelarna med vaccinet för de första grupperna så ökar acceptansen för det snabbt.
I det här kolerautbrottet kunde vi agera snabbt och begränsa antalet fall till 1 471. Efter 90 dagar kunde vi avsluta insatsen – och ännu en gång konstatera hur viktigt det är med tidig diagnos, identifiering av källan och att snabbt komma igång och vaccinera. Allt för att rädda liv.
Foton: Paula Casado Aguirregabiria