Hoppa till huvudinnehåll

Prisca och Shamiso: fem år senare

Publicerad 29 december 2016
Femåriga Shamiso tillsammans med sin mamma Prisca.
Foto: Rachel Corner/De Beeldunie
Femåriga Shamiso tillsammans med sin mamma Prisca.

I januari 2011 födde hivpositiva Prisca en liten dotter – Shamiso. Tack vare att Prisca var inskriven i vårt behandlingsprogram för att förhindra gravida kvinnor att överföra hiv till sina ofödda barn, så föddes Shamiso frisk. Nu, fem år senare är Shamiso en glad  liten flicka som har börjat skolan.

”Jag följde alla instruktioner men jag trodde ändå att mitt barn skulle bli hivpositivt. Jag hade tappat allt hopp när jag fick hjälp, men tack vare behandlingen födde jag ett barn som inte hade hiv. Jag var så lycklig när Shamiso testade negativt.

Jag hivtestade mig 2008 på Epworth-kliniken. Men jag berättade det inte för någon, inte ens för mina vänner, för det var så mycket stigma kring sjukdomen då. På kliniken fick jag lära mig mer om sjukdomen. Men för mig var det en privat sak. Jag började min hivbehandling i juli samma år och har fortsatt sedan dess. Jag känner mig väldigt stark och har inte varit sjuk.

När jag blev gravid 2010 berättade jag det för personalen. De hjälpte mig att få Nevarofen (en medicin som minskar sannolikheten att hivviruset överförs till det ofödda barnet) och jag följde alla instruktioner jag fick. Och medicinen fungerade.

Hiv behöver inte längre innebära en dödsdom.

Väldigt mycket har hänt sedan jag fick min hivdiagnos. Numera kan vi prata om hiv och människor vågar gå och testa sig. Förr vågade de inte eftersom de var rädda. Nu vill folk veta om de har hiv så att de kan få behandling. Förr skjutsades människor till kliniken i skottkärror för de hade hunnit bli så svaga av sjukdomen innan de testade sig. Nu kommer de av egen vilja och tar medicinen av egen vilja. Så mycket har ändrats. Hiv behöver inte längre innebära en dödsdom.

På fritiden gillar jag att sy och så fort jag har råd köper jag tyg. Det är också så jag tjänar pengar för att kunna köpa mat till min dotter sedan min man dog. Mest gillar jag att sy underkjolar som jag säljer i min by. Att försörja ett barn själv är inte lätt. Maten jag köper räcker oftast bara till min dotter, så jag ser till att hon äter först och har något att ta med sig till skolan. Min prioritet är att ge henne mat.”

– Prisca, Zimbabwe.

Vi har arbetat på Epworthkliniken sedan november 2006, i samarbete med hälsomyndigheterna. Vi erbjuder allmän sjukvård och behandlar fler mer än 30 000 hivpatienter som bor i och runt samhället, och ser till så att de har tillgång till kostnadsfri sjukvård av hög kvalitet.

Under de tio år som gått sedan programmet startade har hivprevalensen i Zimbabwe minskat från över 30 procent, när det var som högst under 2000, till 15 procent i dag.