Sexuellt våld är en tyst kris

Det finns några händelser som särskilt har etsat sig fast i mitt minne.

Kvinnan som med panik i blicken slängde ifrån sig skålen med kassava som hon bar på huvudet och försvann in i skogen. Ljudet av en bil som kom körande hade gjort henne vettskrämd. Hon visste inte att i bilen satt jag och ett medicinskt team från Läkare Utan Gränser.

Jag kommer heller aldrig att glömma åsynen av alla flickor med sina tunna barnkroppar och gravidmagar som i flera timmar väntat på oss i hettan utanför vårdcentralen. Eller vittnesmålen om hur kvinnor rövats bort mitt på dagen av beväpnade män, våldtagits och sedan bara dumpats där på vägen eller på fältet. 

Den rädsla jag mötte hos människor i Centralafrikanska republiken var så stark att den nästan gick att ta på. Att bli utsatt för sexuellt våld, inklusive våldtäkt, är så vanligt i delar av landet att det nästan blivit en del av vardagen. Det kan hända var som helst och när som helst, som en följd av konflikten eller, precis överallt i världen, i en nära relation. Det kan vara en grupp beväpnade män som du möter på väg till marknaden. Det kan vara din lärare, din partner eller din styvfar.

Några exakta siffror över det sexuella våldet finns inte, statistiken är bristfällig och mörkertalet stort. Men på de vårdcentraler vi stöttar möter vi varje år många tusen överlevare, i akut behov av medicinsk vård och psykologiskt stöd. De som kommer inom tre dagar efter övergreppet kan få förebyggande behandling mot hiv och kommer de inom fem dagar kan vi ge akut-p-piller för att förebygga graviditet.

Betydligt svårare är det att läka de djupa sår i själen som ett sexuellt övergrepp medför. Eller att få överlevarna att förstå att det inte är deras fel att de blev våldtagna.

Det händer ofta att en våldtagen kvinna som söker hjälp hos oss inte har berättat för någon vad hon utsatts för, inte ens för sin partner. Att bli våldtagen är så skambelagt och stigmatiserat. Och det är den som drabbas som placeras vid skampålen. Vi hör berättelser om kvinnor vars män tar ut skilsmässa när de får veta vad som hänt och hur de sedan tvingas lämna sin by, sina barn och sin trygghet. Det händer att kvinnor ”bestraffas” av sin man som misshandlar henne eller att hon tvingas gifta sig med förövaren för att familjen på så vis ska bli av med ”skammen”.

I spåren av det sexuella våldet kommer också osäkra aborter. För oss på Läkare Utan Gränser är tillgång till säker abortvård en humanitär fråga. Enligt WHO står osäkra aborter för 4,7 – 13,2 procent av den totala mödradödligheten i världen – dödsfall som helt hade kunnat förhindras. 

I Centralafrikanska republiken råder akut brist på sjukvård. På många håll i landet, framför allt där konflikten varit som intensivast, har Läkare Utan Gränser i perioder varit den enda medicinska humanitära aktören. Men även på platser där det finns vårdinrättningar är det inte säkert att människor vågar ta sig till kliniken. Eller att det finns läkemedel eller personal på plats. På vägen till de vårdcentraler som vi stöttar passerade vi många övergivna byar och ibland fanns inte ens chefen där – även han hade flytt in i skogen.

Sexuellt våld är en tyst kris – men den får nästan alltid djupgående konsekvenser. Vi kan inte lösa problemet här och nu, men vi kan åtminstone se till att människor får den sjukvård de behöver. Låt oss inte glömma människorna i Centralafrikanska republiken!

- Anna Blideman, sjuksköterska, Läkare Utan Gränser

Den här texten publicerades som en debattartikel i Omvärlden 23 juni, 2021.