Sedan oktober 2022 har tusentals människor kommit till Belgorod i Ryssland på flykt undan strider och beskjutning. De bär med sig trauma och sorg över förlorade hem och familjemedlemmar. I Belgorod organiserar de sig för att hjälpa varandra.
– Granaten slog ned på gården och förstörde allt. Det var som i en film om apokalypsen, säger Gevork.
Gevorks familjs hem i den ryska byn Novaya Tavolshanka nära gränsen mellan Ryssland och Ukraina, förstördes av hård beskjutning och bombningar i juni. Nu bor 31-åringen i en väns lägenhet i staden Belgorod, 42 km från gränsen.
Sedan oktober 2022 har Belgorod tagit emot tusentals människor som flytt från sina hem i gränsområdet. Många av dem befann sig i en liknande situation som Gevork – deras hem hade helt eller delvis förstörts. I maj och juni var beskjutningen som mest intensiv och som en konsekvens av detta har antalet tvångsförflyttade ökat i regionen.
Sedan den internationella väpnade konflikten eskalerade i februari 2022 har mer än 1,2 miljoner människor som flytt undan striderna kommit till Ryssland, enligt siffror från FN:s flyktingorgan UNHCR. Det är dock svårt att uppskatta det verkliga antalet eftersom det saknas tillförlitlig data och en koordinerad humanitär insats.
Bär med sig traumat
Stora städer i södra Ryssland såsom Belgorod, Rostov-on-Don och Voronezh har blivit knutpunkter för dem som flyr. Där inväntar de ett slut på striderna eller bestämmer vart de ska ta sig vidare. Många av dem är djupt traumatiserade av kriget, både mentalt och fysiskt.
– Innan vi flydde hördes hela tiden explosioner och det låg döda kroppar på gatorna, säger Nina* från Charkiv i Ukraina som nu bor i Belgorod.
Läkare Utan Gränser samarbetar med en lokal ideell organisation i Belgorod som heter Path to the Future. Vi stöttar organisationen genom att erbjuda kostnadsfria medicinska konsultationer och psykologisk rådgivning, samt täcker kostnader för läkemedel. Vi tillhandahåller också förnödenheter som mat, underkläder, hygienprodukter och grundläggande hushållsartiklar, som distribueras av frivilliga från den lokala organisationen. Många personer som vi träffar i Belgorod beskriver hur de fortfarande lider av sina traumatiska upplevelser av intensiva strider.
– Om jag hör en kraftig smäll så hoppar jag genast ur sängen och börjar tänka på var vi kan ta skydd. Pulsen rusar. Sedan andas jag ut. Jag levde bara en månad under sådana omständigheter men det finns människor som gör det mycket längre än så, säger Anatoly* från Charkiv som nu bor med sin åldrande mamma i Belgorod.
Det är svårt för många som har flytt att hitta en bostad. Myndigheterna i Belgorod erbjuder tillfälligt boende i början men därefter hyr de flesta privata bostäder. Priserna har dock rusat på grund av den stora efterfrågan och många kämpar med att betala för hyra, mat och andra utgifter.
Behoven av sjukvård och psykologiskt stöd är stora men det är en utmaning att få hjälp. De mest sårbara är äldre personer med kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättning. Många vill också återvända till sina hem så snart det går, vilket kan försvåra deras juridiska status och möjlighet att få stöd och vård i Belgorod.
Hjälper varandra
Människor som flytt till Belgorod-regionen organiserar sig för att hjälpa varandra, antingen genom att ansluta till existerande volontärgrupper eller starta sina egna hjälpcenter.
– Först hjälpte vi flyktingar från Ukraina men sedan fann vi oss själva i samma situation, berättar Svetlana, 50, som jobbar för en lokal frivilligorganisation i Belgorod. Svetlana flyttade till Belgorod från Shebekino, ett område som har utsatts för kontinuerlig beskjutning och bombningar sedan ett år tillbaka. Hemma i Shebekino drev hon ett apotek.
– Det var i november 2022. Mitt på dagen sköt de på en skola och vårt apotek med artilleri. Tre människor dog; en man dog på vår trappa, en annan inne i apoteket. De var gamla människor.
Svetlana säger att det hon har gått igenom motiverar henne att hjälpa andra.
Oksana* från Donetsk förstår hur Svetlana känner. Oksana tillbringade fyra månader i en källare med sin familj men eftersom hon var gravid och närmade sig förlossning var de till slut tvungna att fly. De kom till Shebekino där hon började organisera hjälpinsatser för de många flyktingarna. Hon knöt kontakt med givare och ordnade ett lager dit flyktingar kunde komma och få saker som filtar, kuddar och andra förnödenheter. När beskjutningen av Shebekino intensifierades i maj 2023 flydde Oksana återigen med sin familj. Nu bor hon i närheten av Belgorod och hon fortsätter att hjälpa andra som har flytt.
– Vi är alla människor. Situationen är såklart svår för alla – det är svårt för dem och det är svårt för oss. Vi försöker bara överleva. Utan andras hjälp skulle det vara omöjligt.
