I februari 2022 utbröt våldsamma strider i och omkring staden Agok i norra Sydsudan. Invånarna flydde och 40 000 av dem tog sig söderut till Twic County. Mer än ett år senare är de kvar i de tillfälliga lägren, men de humanitära insatserna är långt ifrån tillräckliga.
I skuggan av ett träd samlas människor och utbyter hälsningar. Peter, psykologisk rådgivare på Läkare Utan Gränser, och Margaret Abuk, hälsoarbetare, håller i ett informations- och utbildningspass för över femtio personer. I bakgrunden bär en kvinna en dunk med vatten på huvudet och går långsamt tillbaka till sin hydda. På avstånd står två barn hand i hand, den äldre tar hand om den yngre. Det är en vanlig dag i lägret Gomgoi, där 10 000 internflyktingar har bosatt sig sedan de flydde från staden Agok, några tiotal kilometer norrut, i februari 2022 på grund av våldsamheter.
I Twic County i norra Sydsudan råder det brist på mat, vatten och sjukvård. Det förekommer också återkommande utbrott av sjukdomar. I slutet på förra året drabbades området dessutom av översvämningar vilket förvärrade en redan allvarlig situation. Vattnet förstörde grödorna och gjorde det omöjligt att skörda mer, vilket skapade matbrist under många månader. Människorna som flydde hit från Agok har nu levt i över ett år i provisoriska hyddor gjorda av träpinnar, tygbitar och plastskynken.
Flyktingars liv och hälsa påverkas
Margaret Abuk, Läkare Utan Gränsers hälsoinformatör, är en av de personer som flydde söderut till Twic County. Hon bor med sina tre döttrar i lägret Majak Aher, intill staden Turalei.
– På grund av konflikten, för att vi var rädda, för att de dödade oss och våra barn, var vi tvungna att fly. Jag bestämde mig för att komma till Turalei eftersom jag visste att det fanns myndigheter här och ideella organisationer som skulle hjälpa oss i lägret, säger hon.
I mars flyttade Läkare Utan Gränser verksamheten från Agok - där vi hade drivit ett sjukhus i åtta år - för att svara på de akuta behoven hos de som nyligen flytt undan våldet. Förutom att starta mobila kliniker delade teamen ut mat, plastskynken och andra förnödenheter samt byggde latriner och installerade vattenkranar i sex av de sju provisoriska lägren i Twic County.
I dag lever fortfarande 30 000 personer under svåra förhållanden i flyktinglägren. Våra medicinska team ser konsekvenserna av våldet och flykten för patienterna de vårdar.
Amou Lang Deng är mamma till Adhar Deng, en 16 månader gammal flicka som lider av svår akut undernäring. Amou Lang tog flickan till kliniken i Mayen-Abun eftersom hon hade feber och diarré. Adhar får regelbundna blodtransfusioner och matas genom en sond i näsan. Amou Lang födde henne på Läkare Utan Gränsers sjukhus i Agok. I februari, när våldet bröt ut i Agok, flydde hon med sina tre små barn och nyfödda bebis till lägret Abindau och bor fortfarande där med dem. Hon minns inga detaljer från flykten.
– Livet i lägret är mycket svårt eftersom det inte finns någon mat. Det finns några organisationer, men det är långt mellan matutdelningarna och mängden är inte tillräcklig. Nu har jag varit på sjukhuset i sju dagar. Jag är säker på att maten är slut sedan länge och mina tre andra barn är för små för att leta efter mat. När man tittar på mina barn ser man att de inte får tillräckligt med mat, för de är väldigt magra, säger Amou Lang Deng.
Från akutinsatser till omfattande vård
I augusti förra året gick vårt arbete från akuta insatser till ett mer omfattande och decentraliserat projekt. Idag stöttar vi ett sjukhus med 86 platser i Mayen-Abun, samt ett antal hälsocentraler och öppenvårdsmottagningar i de olika lägren.
På sjukhuset i Mayen-Abun arbetar Läkare Utan Gränser hand i hand med Sydsudans hälso- och sjukvårdsmyndighet för att tillhandahålla omfattande vård, från öppenvårdskonsultationer till akutvård och mödravård samt en enhet för kroniska sjukdomar såsom hiv och tuberkulos.
Våra team erbjuder också psykologiskt stöd till personer som traumatiserats av våldet och det svåra livet i lägren.
Utmaningar och brister
Antalet patienter som tas emot på de vårdinrättningar som vi stöttar återspeglar de höga vårdbehoven för människor i området, både de som har flytt dit och de som är fast boende.
– Vi tar emot många barn med måttlig eller svår akut undernäring, säger James Tikuei Nyibango Okoth, medicinsk koordinator.
– De kommer främst från flyktinglägren, men även från byarna här, eftersom det är brist på mat i hela regionen. Vi står inför en tillströmning av patienter som lider av malaria under regnperioden och ett stort antal undernärda barn under den torra perioden. Våra team är ansträngda till bristningsgränsen och behoven är enorma, förklarar han.
Personalen på sjukhusets alla avdelningar är upptagen. En plats är lugnare: neonatalavdelningen. Där vilar de nyfödda barnen och deras mödrar. Men en mamma, Akon Garan och hennes son Athan Mariak Muorwel, åtta dagar gammal, förbereder sig för att lämna avdelningen. Athan behöver en akut operation på grund av en missbildning. Men det finns ingen kirurgisk kapacitet i hela Twic County, så de kommer att hänvisas till Aweil i delstaten Bahr el Ghazal. Vägarna dit är dåliga, och Athan är mycket liten och ömtålig för att klara den sex timmar långa resan. Avsaknaden av en operationssal innebär att många liv riskeras.
– Om en patient blöder eller om en gravid kvinna inte kan föda är det mycket svårt. Vi har också förlorat patienter på vägen på grund av de långa avstånden, säger James Tikuei Nyibango Okoth.
En annan utmaning är klimatsituationen. De återkommande översvämningarna i regionen under de senaste tre åren gör inte bara många områden otillgängliga utan leder också till höga toppar av vattenburna sjukdomar som malaria.
Mer stöd behövs för befolkningen
– Konflikten pågår fortfarande och med tanke på att detta område sannolikt kommer att översvämmas igen under regnperioden, kan situationen bli ännu svårare för människorna här, säger Beatriz Martinez de la Fuente, projektkoordinator i Twic.
Regnperioden kommer att förvärra levnadsförhållandena och öka vårdbehoven. Därför behövs mer stöd från andra medicinska och humanitära organisationer.
– Vi fortsätter att driva våra medicinska program, men det finns akuta behov av mat, vatten, sanitet och tak över huvudet. Samtidigt görs nedskärningar i det humanitära biståndet till Sydsudan, vilket är väldigt olyckligt och sätter många människors liv i fara, avslutar hon.
