Hoppa till huvudinnehåll
människor sitter en sal med en scen och rader av sängar
Publicerad 5 december 2024

Ukraina: "Min stad står i lågor"

Foto: Läkare Utan Gränser
Den stora salen i medborgarhuset i Pavlohrad har blivit sovsal för flyktingarna.

Till Pavlohrad i östra Ukriana kommer människor som flyr från staden Kurakhove där hårda strider pågår mellan ryska och ukrainska trupper. Läkare Utan Gränser, andra organisationer och lokala volontärer erbjuder olika typer av stöd och hjälp till flyktingarna. 

Arbetsdagen på Läkare Utan Gränsers mobila klinik i Pavlohrad är nästan över. Läkaren Oleksandr Hontariev räknar medicinlådorna och packar ihop för kvällen när en volontär springer in i rummet.

– Vi har skadade. Kan du hjälpa dem?

Oleksandr tar på sig nya engångshandskar och går snabbt ut. Läkare Utan Gränsers mobila klinik är inrymd i samhällets medborgarhus, som nu har förvandlats till ett transitcenter för människor som har tvingats fly från Donetsk-regionen. Flera stora bussar har anlänt utanför centret, var och en med en skylt som säger "Evakuering". På bussarna finns människor från Kurakhove, som just har gjort den mer än fyra timmar långa resan för att nå den relativa säkerheten i Pavlohrad.

En äldre kvinna sitter i en rullstol bredvid sin man. Hennes ansikte är täckt av små sår och hon gråter. Maken lutar sig över och viskar något i hennes öra, försöker trösta henne.

– Min bror är under rasmassorna, säger hon, om och om igen.

Oleksandr behandlar ett sår på hennes arm innan han går vidare till andra. Två skadade män, en far och son, väntar i ett fordon.

– Den äldre mannen har brännskador och splittersår på ryggen och skenbenet, säger Oleksandr.

– Han skadades för fyra dagar sedan, men först nu kunde han få hjälp. Brännskador som dessa kan bara uppstå när het metall kommer i kontakt med kroppen. Splitter brände genom hans kläder och skadade ryggen.

en läkare i vit väst behandlar ett sår på en kvinnas arm
Foto: Läkare Utan Gränser
Läkaren Oleksandr Hontariev tar omhand nyanlända flyktingar från Kurakhove.

Svårt att evakuera civila och skadade

Läkare Utan Gränsers team stöter ofta på patienter med liknande skador orsakade av minor och explosioner som är fyra till fem dagar gamla. Förseningar i evakueringen orsakade av konstant beskjutning innebär att människor inte kan få livräddande vård direkt efter att de skadats.

Oleksandr avslutar behandlingen av de nyanländas sår. En ambulans anländer och dess besättning fortsätter att vårda skadade, medan volontärer hjälper människor att finna sig till rätta.

I den tidigare samlingssalen har stolarna i publikraderna tagits bort. Dussintals sängar står uppradade i salen och på scenen. De flesta av dem är upptagna. Rummet är svagt upplyst, bara infravärmare lyser starkt i hörnen. Några boende lyssnar på musik på sina telefoner, knappt hörbart i detta stora rum med högt i tak.

Här, på transitcentret i Pavlohrad, stannar människor från Donetsk-regionen i några dagar innan de flyttar västerut i Ukraina eller utomlands. Många kommer från Kurakhove och dess närliggande städer och byar. När frontlinjen rör sig med den fortsatta offensiven av ryska trupper, och när levnadsförhållandena försämras, har människor inget annat val än att lämna sina hem. I dessa städer är butiker, apotek och sjukhus stängda. Samtidigt gör de pågående striderna det svårt att evakuera på ett säkert sätt.

Zelyzaveta, 83, vilar på sin säng på transitcentret. Hon kom från byn Dachne, nära Kurakhove. Alla hennes dokument och pengar brann upp tillsammans med hennes hus.

Hon minns hur hon under den ständiga beskjutningen letade efter något att distrahera sig med.

– Jag satt med min granne under ett äppelträd, granater flög över oss. Och jag sa, 'Varför sitter vi här som om vi väntar på att dö? Vi måste göra något, så jag gick för att sopa bort löven från gården'.

Strax därefter inträffade en explosion nära hennes hus, vilket startade en brand. Hon och hennes son lyckades komma undan från sitt brinnande hem.

– Huset stod i brand, så vi kunde inte gå tillbaka in, säger hon.

Fru Yelyzavetas son vägrade att evakuera så hon kom till transitcentret ensam. Hon hoppas kunna flytta vidare snart och ta sig till släktingar i Poltava, centrala Ukraina.

en äldre kvinnar sitter på en tältsäng i en stor sal
Foto: Läkare Utan Gränser
Zelyzaveta, 83, sitter på sin säng på transitcentret i Pavlorahd.

Medicinsk hjälp

På Läkare Utan Gränsers mobila klinik fick Yelyzaveta sitt blodtryck och blodsockernivå kontrollerade samt de mediciner hon behövde. Kliniken öppnar varje vecka och kan ta emot upp till 50 patienter om dagen.

– Först och främst handlar det om personer med funktionsnedsättningar och äldre människor vilka ofta har ofta underliggande tillstånd eller komplikationer, säger läkaren Oleksandr.

– De har högt blodtryck, hjärtsjukdomar, diabetes. Många av dem kommer till oss med luftvägssjukdomar som de fått när de har tagit skydd i källare under lång tid under beskjutningen. Människor med mindre skador förs också ofta hit.

En patients historia har fastnat i Oleksandrs minne.

– Mannen befann sig ute på gatan när attacken började, säger han.

– Han sprang ner i en källare och var tvungen att tillbringa två veckor där innan han kunde våga sig ut. Under hela denna tid åt han bara de konserverade grönsakerna som fanns i källaren. Han kom till oss med dubbelsidig lunginflammation.

Psykologiskt stöd

En av patienterna berättar att hans son saknas. Efter den medicinska undersökningen kom psykologen Violieta Kozhukhovska för att prata med honom. De hittar en lugn plats i transitcentret där de kan prata.

– Den här mannen har en syster, men han kan inte kontakta henne, säger Violeta.

– Hans telefon brann upp i explosionen i hans hus och han minns inte hennes nummer. Jag rådde honom att försöka hitta henne via sociala medier.

De flesta av de evakuerade patienterna, säger Violeta, är nu i ett tillstånd av akut stress.

– Psykologens uppgift i detta skede är att genomföra en krisintervention, det vill säga att lyssna utan att ställa onödiga frågor för att inte traumatisera dem igen. Det är viktigt för människor att få tala ut.

Människorna som anländer till transitcentret har förlorat sina nära och kära och de saknar sina hem. Men de kan finna tröst på centret. I de belägrade städerna och byarna har de tillbringat lång tid i kalla källare med begränsade matförråd.

– De njuter nu av värme och varma luncher, och av v elektriciteten. Det är en välsignelse för dem just nu, säger Violeta.

Transitcentret i Pavlohrad har varit i drift sedan augusti 2024, när frontlinjen närmade sig Pokrovsk. Olika humanitära organisationer tar emot människor som flyr från Donetsk-regionen i centret och förser dem med juridisk, medicinsk och social service. Läkare Utan Gränsers mobila klinik kommer till transitcentret varje vecka. Patienter erbjuds läkarundersökningar, psykologstöd och mediciner.