Hoppa till huvudinnehåll
Två män i varsin båt tar sig mellan raserade hus
Publicerad 21 maj 2025

“Vi förlorade huset, båtarna och vår odling” – livet efter jordbävningen i Myanmar

Foto: Zar Pann Phyu

Nästan två månader efter den kraftiga jordbävningen, som drabbade Myanmar den 28 mars, lever människorna i Inle Lake i södra Shan fortfarande med de svåra efterverkningarna. 

I generationer har invånarna vid Inle Lake bott vid vattnet i traditionella trä- och bambuhus. Jordbävningen orsakade omfattande skador och i vissa byar vid sjön skadades eller förstördes upp till 90 procent av husen. Många invånare undkom med blotta förskräckelsen när deras hem kollapsade i vattnet runt omkring dem. 

En grupp människor lastar bambupaneler på båtar

Bambupaneler för att bygga tillfälliga skydd lastas på båtar. Våra team har delat ut material som bambu, trä, spikar och hammare. Dessa material räcker för att bygga enkla hyddo rsom ger ett mer hållbart skydd än de plastskydd som vissa människor tvingades bo i efter jordbävningen. Foto: Zar Pann Phyu

Många båtar skadades också i jordbävningen, något som påverkat människors försörjningsmöjligheter och rörelsefrihet. Dricksvattenförsörjningen har störts och återuppbyggnadsarbetet försvåras av att det är svårt att ta sig fram på vattnet och att materialpriserna stiger.  

Samhällena vid sjön löper också risk att drabbas av översvämningar, särskilt under regnperioden. Kraftiga översvämningar i september 2024 drabbade några av dessa byar särskilt hårt.

Sedan jordbävningen bor många av de som tvingades fly nu tillsammans med sina grannar i överfulla hus, tält och provisoriska skydd på torra platser runt sjön. Våra team är på plats i fyra byar vid Inle Lake, där vi bland annat återställer dricksvattenförsörjningen, tillhandahåller byggmaterial och förnödenheter till de drabbade samhällena. 

"Medan jag kämpade för att hålla mig flytande blev vattnet tjockt av lera och bråte från marken. Ju mer jag kämpade för att fly, desto djupare sjönk jag."
- Daw May Lwin

– Den dag då jordbävningen inträffade stod jag vid vattentornet och tvättade kläder, berättar Daw May Lwin*. Vattenytan började darra och strax därefter kollapsade vattentornet och jag kastades i vattnet.

Medan jag kämpade för att hålla mig flytande blev vattnet tjockt av lera och bråte från marken. Ju mer jag kämpade för att fly, desto djupare sjönk jag. Men jag hade en otrolig tur - jag lyckades ta mig ut. Bambu från det kollapsade tornet flöt mot mig och jag tog tag i den.

Vårt hus är en tvåvåningsbyggnad och tyvärr hade övervåningen rasat ner på marken tillsammans med stegen. I vår Inle-tradition finns det en tro på att en familjs förmögenhet är knuten till skicket på stegen (till ditt hus) och köket. Om stegen är skadad ses det som ett tecken på att framsteg eller välstånd kommer att blockeras. Och när en stege repareras måste en ritual utföras.

Vi förlorade vår odling, vårt hus och två båtar. Båtarna låg i hamnen, men de krossades när ett hus i närheten rasade ner på dem. De flytande odlingarna slets sönder och uppskattningsvis 80 hektar förstördes.

Efter jordbävningen har jag påverkats både fysiskt och känslomässigt. Jag känner mig dränerad, oförmögen att göra någonting och upplever ständigt att hjärtat rusar eller hoppar över slag. Jag kan inte gå ordentligt och känner mig ostadig.

Under 20 dagar (efter jordbävningen) hade jag svårt att tala ordentligt - mitt tal blev sluddrigt - och jag hade ingen aptit. Jag kunde inte heller sova ordentligt. Läkaren rådde mig att äta näringsrik mat för att återfå min styrka och att försöka hitta sätt att slappna av och lugna mig själv.

Monsunen närmar sig och jag vill reparera vårt hus så fort som möjligt. Jag är orolig för att huset ska kollapsa igen om vinden tilltar. Om vinden är tillräckligt stark är jag orolig för att det extra stödet inte kommer att hålla.

*Namnet är fingerat