Sjukvården ska enligt den humanitära rätten skyddas i krig och konflikt. Trots detta har attackerna mot vårdinrättningar nått rekordnivåer världen över och hälso- och sjukvårdspersonal har blivit måltavlor. Sveriges regering kan inte fortsätta ducka för våra krav att få stopp på sjukvårdsattackerna.
Sjukvårdspersonal trakasseras, patienter angrips, läkarmottagningar vandaliseras och bränns ner. Sjuktransporter beskjuts, ambulanser stjäls, medicinförråd plundras. Barn och gamla attackeras i sina sängar. Ingen kan säga att vi inget visste.
För vi vet. Vi ser det dagligen i nyhetsrapporteringen. Sammanställningar från initiativet Safeguarding health in conflict coalition visar att attackerna mot sjukvården i världen nått rekordnivåer.
Ändå händer ingenting. Vi som undertecknar detta upprop har upprepade gånger krävt att Sveriges regering ska agera för att få stopp på sjukvårdsattacker i krig och konflikter. Men det enda som vi mötts av hittills är tystnad.
Vår kollega narkosläkaren Märit Halmin är på plats i Libanon och beskriver läget så här:
”En bomb kan smälla när som helst och var som helst. Nyligen bombades det nära det största offentliga sjukhuset med betydande skador på byggnaden som följd. Man ser rökmoln och hör drönare dygnet runt. Sedan mitten av september har över 40 sjukvårdsattacker skett här i Libanon, och 91 sjukvårdsanställda har dödats.”
Det är inte bara i Libanon, Gaza eller Ukraina som sjukvården är under angrepp. I de mindre uppmärksammade konflikterna är situationen minst lika illa. Men vem kan rapportera om attacker i bortglömda konflikter som Sudan, Haiti, Centralafrikanska republiken, Jemen, Kongo-Kinshasa eller Afghanistan när också journalister och internationella observatörer blivit måltavlor?
Läkare Utan Gränser tvingades nyligen ta det svåra beslutet att avbryta insatserna i Haitis huvudstad Port-au-Prince efter att våldet mot vården nått en helt ofattbar nivå. Den 11 november stoppades organisationens ambulans och två patienter avrättades. Dagarna därefter tog vi emot upprepade dödshot mot personal och patienter från polisen.
Attacker mot sjukvård är inte bara ett brott mot alla mänskliga instinkter, allt förnuft och all anständighet: det är också ett brott i juridisk mening, genom den internationella humanitära rätten. Likväl går förövarna nästan undantagslöst fria.
För snart tio år sedan var Sverige pådrivande för att få igenom FN-resolution 2286 gällande skydd av sjukvårdsinrättningar, patienter och vårdpersonal i krig. Vad har hänt sedan dess? Hur kan vi befinna oss i ett läge där attackerna är fler än någonsin och Sverige inte ens fördömer alla attacker som sker? Vi har om och om igen ställt dessa frågor till Sveriges regering, men våra nödrop får inga svar.
Det är inte bara vi organisationer som arbetar med att utbilda och skicka ut sjukvårdspersonal till konflikter som känner vanmakt över den fullständigt inhumana utvecklingen. Det finns också en uppdämd frustration bland allmänheten. På bara några veckor har över 22 000 personer i Sverige undertecknat Läkare Utan Gränsers namninsamling för att omedelbart få till ett stopp på sjukvårdsattackerna.
När medmänsklighet i allmänhet – och sjukvårdsinrättningar i synnerhet – blir legitima måltavlor i väpnade konflikter kan inte demokratier som Sverige stå tysta.
I över 200 år har vi varit förskonade från krig. Om inte ett litet välmående land som Sverige törs ta bladet från munnen när attacker mot civila mål som sjukvårdsinrättningar blir normaliserade – vem ska då göra det?
Utrikesminister Maria Malmer Stenegard, vi kommer fortsätta att upprepa våra krav tills vi blir hesa. Sveriges regering måste tydligt fördöma samtliga sjukvårdsattacker som inträffar, verka för att de som utför attackerna ställs inför rätta och ta på sig den internationella ledningen för att på alla upptänkliga vis stoppa attackerna.
Den situation vi befinner oss i är inte bara en fråga om liv och död för våra kollegor runt om i världen. Det är en fråga om humanitära insatser i krig och konflikter överhuvudtaget är möjliga.
Ylva Jonsson Strömberg, sjuksköterska och generalsekreterare, Läkare Utan Gränser
Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin och föreståndare vid Centrum för hälsokriser, Karolinska institutet
Catharina Ihre Lundgren, docent, kirurg vid Karolinska universitetssjukhuset och ordförande för Svenska Läkaresällskapet
Artikeln publicerades den 2/12 2024 i Göteborgsposten.
