Efter översvämningarna i Libyen – vi stöttar en stad i sorg

Behovet av psykologiskt stöd är enormt bland invånarna i Darnah. Läkare Utan Gränser har startat medicinska aktiviteter med fokus på psykisk hälsa och stöd till människor som har förlorat allt, samt till sjukvårdspersonal och volontärer. Michel Olivier Lacharité, ansvarig för akutinsatser på plats i Darnah, förklarar:

Hur är läget i Darnah nu, två veckor efter stormen?

Vi kan se att befolkningen fortfarande är djupt påverkad av den här katastrofen. Många människor har förlorat sina hem eller familjemedlemmar, ofta både och. I princip alla här sörjer och lider just nu. Två veckor efter översvämningen söker man inte längre under bråten och leran, men man plockar fortfarande upp kroppar ur havet. Enligt sök- och räddningsteamen kommer havsströmmarna föra med sig fler döda kroppar de kommande veckorna.

Det som verkligen slog oss när vi kom till Darnah var förstörelsens omfattning. Vattenmassorna i de två stora dammar som brast under natten den 10 september, medan alla sov, förstörde stadens centrum och drog allt och alla med sig under några få timmar. Konsekvensen av den massiva översvämningen blev relativt få skadade men tragiskt nog väldigt många avlidna människor.

Myndigheterna fokuserar nu på att återuppbygga en bro mellan de västra och östra delarna av Darnah eftersom staden bokstavligen har delats i två delar av vattnet. Deras prioritet vad det gäller hälsa är att säkerställa att de som påverkats av katastrofen får det psykologiska stöd som de behöver.

Fungerar sjukvården i Darnah? Har Läkare Utan Gränser börjat arbeta?

Sjukhussystemet är inte överbelastat. Antalet patienter har bara ökat marginellt efter katastrofen. Sjukhussystemet fungerar relativt väl och andra länder har bistått bland annat med fältsjukhus som började fungera några dagar efter stormen.

Primärvårdscentralerna däremot har påverkats hårt av katastrofen. En del vårdcentraler har förstörts och många sjukvårdspersonal har avlidit eller förlorat släktingar eller kollegor. Några vårdcentraler har fått stöd av volontärer som har kommit hit från olika delar av Libyen.

Efter två veckor är det många sjukvårdspersonal som fortfarande saknas eller sörjer, samtidigt som volontärerna har börjat lämna Darnah.

Läkare Utan Gränser började stötta två vårdcentraler den 20 september. Hittills har våra läkare genomfört över 500 konsultationer på vårdcentralerna och i en skola som fungerar som tillfälligt boende. Konsultationerna handlar främst om icke-smittsamma sjukdomar som diabetes och högt blodtryck hos vuxna, och hos barn rör det sig mest om luftvägssjukdomar och diarré.

Många patienter som läkarna tagit emot var fortfarande chockade och en del av dem visade tecken på psykologiskt trauma. En del barn vill inte dricka vatten av rädsla för att drunkna. Patienterna berättar om flashbacks och sömnsvårigheter.

Vad kan Läkare Utan Gränser göra åt dessa osynliga sår?

Vårt psykologteam har börjat ge stöd till två prioriterade grupper – de som förlorat allt och bor i tillfälliga boenden samt sjukvårdspersonal och volontärer som arbetar i sjukvårdsinrättningar. Den senare gruppen har ofta förlorat släktingar, kollegor och vänner och utöver det arbetar de med att ge vård till överlevande och även med att ta hand om avlidna, vilket kan vara en traumatisk upplevelse.

I det sammanhanget har vi valt att fokusera på psykologiskt stöd och erbjuder både individuella samtal och gruppsamtal i skyddsboenden och på vårdcentralerna. Vi kommer att utöka denna verksamhet för att kunna erbjuda psykologiskt stöd till alla som behöver det.

Har teamen stött på några utmaningar i arbetet?

Vi fick personal på plats bara tre dagar efter katastrofen. De reste till Darnah från västra Libyen där vi har reguljära projekt. Dock har vi stött på problem med visum för internationell personal vilket tar lång tid och därmed kan bromsa utökningen av våra aktiviteter.

Men samarbetet med lokala myndigheter och lokalt anställda team har fungerat väldigt bra. De kommande dagarna kommer vi att kunna utvärdera och anpassa vårt stöd efter behoven på plats.