Kriget i Sudan: Berättelser om flykt och våld från Södra Kordofan

Kriget i Sudan har pågått i två år. Vi bistår med vård på flera platser runtom i landet, bland annat i delstaten Södra Kordofan där hundratusentals människor söker skydd från våldet.

Sedan kriget bröt ut mellan sudanesiska väpnade styrkor (SAF) och den paramilitära styrkan Rapid Support Forces (RAF) i april 2023 och bredde ut sig över Sudan har uppskattningsvis 11 miljoner människor tvingats på flykt inom landet.

I delstaten Södra Kordofan, i söder där Nubabergen ligger, ger Läkare Utan Gränser vård och förnödenheter till de människor som varje dag anländer hit. Vittnesmål som samlats in från människor i fem olika flyktingläger där vi arbetar avslöjar vilka fruktansvärda upplevelser dessa människor varit med om och vilka svårigheter de fortsätter att möta.

”De gick till attack tidigt på morgonen. Vi tog med oss det vi kunde och flydde. Vi separerades från två av mina barn på vägen. Vi vet fortfarande inte var de är, vi har inte tillgång till en telefon”, berättar en kvinna i 50 årsåldern som gick i fem dagar utan mat innan hon och familjen lyckades nå al-Hadra i Södra Kordofan.

Där dödades hennes 15-åriga dotter av en flygbombning.

”Det var första gången jag såg luftangrepp. Jag var i skogen för att samla grenar för att bygga skydd. Min dotter hade gått till brunnen för att hämta vatten åt oss. Jag rusade till mitt tält och de [byborna] kom till mig med min dotters kropp.”

Illustration av kvinna med armarna runt sig själv bland växtlighet.

Varje kväll tog vi oss till skogen för att sova och sökte skydd vid floden. Vi höll oss vid flodstranden så att kulorna inte skulle träffa oss. När skottlossningen uppförde sprang vi hem för att barnen skulle få mat och vatten. Under en attack såg jag en ammande mamma. De tog hennes son och slängde i väg honom. Om du skulle säga ifrån skulle de kunna slå dig, eller till och med skjuta barnet. För dem är pojken någon som skulle kunna växa upp och göra motstånd.

En annan kvinna berättar hur de lyckades överleva i Dillingdistriktet i Södra Kordofan.

Området kring Nubabergen kontrolleras främst av Sudanesiska folkets befrielserörelse (SPLM-N). Redan innan krigsutbrottet – under decennier av konflikt mellan SPLM-N och Sudans regering – var detta en region där människor i olika omgångar drivits på flykt. Många har flytt upprepade gånger, vilket gör dem ännu mer sårbara.

Inflödet av människor till denna del av landet, som allmänt betraktas som säkrare än andra delar, påverkar lokalbefolkningen. Den dåliga skörden 2023 i kombination med brist på tillgång till grundläggande samhällsfunktioner och humanitärt stöd ledde till en utbredd hungerskris – både i och utanför flyktinglägren – under månaderna innan nästa skörd skulle bärgas. Våra team på plats rapporterar om många människor i behov av sjukvård, mat och vatten.

Illustration av närbild på en persons ansikte, personen gråter.

En man i 50-årsåldern berättar att soldater kom till Habila i Norra Kordofan, för att döda alla ”svarta personer”:

”Så fort de kom tillfångatog de en stor del av min familj: 13 personer, alla män. Milisen samlade ihop dem i ett hus och sköt dem. Jag flydde.”

Mannen flydde till Tangul i Södra Kordofan, där han fick lite mat men där det inte fanns någon sjukvård, så han flydde igen.

”Från Tangul tog jag mig till flyktinglägret Korgul. Här är det lugnt. Jag känner mig trygg. Vi vill stanna här. Men vi led under regnsäsongen när det inte fanns någon mat – mina barn blev undernärda, men ingen av dem dog.”

Jag var på marknaden när de kom. Jag försökte skydda mig, men de förgrep sig på mig och slog mig i bröstet. Det gör fortfarande ont. Efter tortyren försökte jag få vård, men jag hade inte råd med röntgen.

För kvinnor på flykt är det svårt att få sjukvård, berättar en 30-åring.

Läkare Utan Gränser har verksamhet i Dalami och västa Jebel, och våra team stödjer sjukhuset i Tujur med akutmottagning, mödravård och slutenvård. Vi har stöttat vårdcentraler och drivit mobila kliniker i interflyktingläger, och delat ut förnödenheter i västra Jebel, men den instabila säkerhetssituationen har gjort det svårt att bistå med vård.

Våra team vid Nubabergen bevittnar en mycket otillräcklig primär- och specialistvård på plats. När det finns sjukvård är den ofta otillgänglig på grund av avstånd och osäkerhet. Dessutom saknas nästan helt instanser för att upprätthålla lag och ordning och skydda människor, vilket verkligen är oroande med tanke på hur mycket våld befolkningen upplevt och bevittnat och hur många som saknar tak över huvudet.