Sydsudan, världens yngsta land, är drabbat av återkommande interna konflikter. I början av 2023 skakades åtta av landets tio delstater av våldsamheter, vilket utlöste omfattande befolkningsförflyttningar, främst i det särskilda administrativa området Abyei och regioner som Twic County. Dessa massförflyttningar förvärras av historiska konflikter, en skenande klimatkris, ekonomiska svårigheter och bristen på tillgång till livräddande sjukvård.
Det hårda dagliga livet
För många människor i Abyei är livet en daglig kamp för överlevnad. Det förekommer regelbundna sjukdomsutbrott, översvämningar, tvångsförflyttningar och undernäring är ett vanligt hälsoproblem.
De flesta människorna i detta läger för internflyktingar i Abyei är nuer. En del har flytt från våldet i Agok, medan andra har kommit från delstaten Unity för att undkomma de stora översvämningarna där.
Akur har sju barn.
"Området är redan överbefolkat och människor fortsätter komma hit. Det var okej i början, men sedan april har vi lidit. Nyanlända får varken mat eller hjälp med tak över huvudet. Så vi tar hand om dem, även om vi inte har tillräckligt själva. Egentligen klarar vi inte den ytterligare pressen, men människor ska inte äta ensamma; vi bör äta tillsammans, och vi måste dela med oss av det lilla vi har."
Mitt i den redan svåra situationen i Abyei uppstod i år en ny utmaning: sedan den 15 april har det skett en betydande tillströmning av återvändande och flyktingar som flyr från fasorna i det pågående kriget i Sudan. Familjer som har fördrivits från sina hem söker skydd i Abyei, i hopp om säkerhet och en chans att bygga upp sina sönderslagna liv på nytt.
Fem familjer har nyligen anlänt till Abyei efter en lång och farlig resa genom regioner som slits sönder av konflikter i Sudan. Den äldre generationen kommer ursprungligen från delstaten Warrap i Sydsudan, men de två yngre generationerna är födda i Sudan.
Abdhul Nasir Adam och hans fru Hammad flydde med sina tre barn från Sudan. Nu befinner de sig i FN:s transitcenter i Abyei.
"Det finns många, många familjer som är fast på farliga platser och som desperat vill komma hit. Men resan är för svår, för dyr och för farlig. Det sker ofta attacker mot människor på flykt och mycket plundring. De tar med sig allt. Vi behöver transport, och vi behöver skydd. Situationen är fruktansvärd. Det är strider och skottlossning hela tiden, och vi har alla förlorat familjemedlemmar och släktingar. Jag förlorade tre familjemedlemmar i en flygattack i Khartoum. Jag flydde från Khartoum och tog mig till Nyala. Jag har ingenting alls kvar."
En provisorisk skola i internflyktinglägret Bok Chop. "Det här är en skola för flyktingar. Vi har väldigt lite och behöver skrivtavlor, böcker och pennor. Barnen måste sitta direkt på marken eftersom vi inte har tillräckligt med mattor. - Michael Kuol, lärare.
I slutet av november hade över 400 000 personer, främst återvändande sydsudaneser men också sudanesiska flyktingar, korsat gränsen. Det stora antalet nyanlända, särskilt kvinnor och barn, innebär utmaningar för transitplatserna. Stigande marknadspriser har bidragit till en mer osäker livsmedelsförsörjning.
"Jag förlorade mina kor i en räd; de tog alla elva. Men en av dem hittade tillbaka och hon var dräktig. Så nu har jag två kor. Jag hoppades på en bra skörd så att jag skulle kunna köpa fler, men det är översvämning igen, så det är tyvärr omöjligt." - Aguek Kout, byledare.
Sjukvårdsbehov och samhällsengagemang
Eftersom Abyei är en krigsdrabbad region är många avlägsna områden helt isolerade, vilket gör det nästan omöjligt för människor att ta sig till vårdinrättningar. Översvämningar utgör ett stort hot under regnperioderna, medan konflikter utgör ett annat hot under torrperioden. Utrustade med medicinsk utrustning och målmedvetenhet reser Läkare Utan Gränsers team långa sträckor för att erbjuda sjukvård med hjälp av frivilliga i byarna.
Vi driver 17 enkla vårdcentraler i regionen som bemannas av utbildade lokala volontärer i samarbete med hälsovårdsmyndigheterna. Våra team reser runt till vårdcentralerna för att ta med sig medicin och stödja de lokala hälsoarbetarna.
Awa, teamledare för projektet, bär ett sjukt barn till bilen för transport till sjukhuset.
"Vi ger människorna råd och information som hjälper dem att känna igen tecknen och förstå vad de ska göra innan det blir allvarligt."
Här kan du läsa Awas blogg om projektet i Abyei.
De utbildade lokala hälsoarbetarna berättar om hur svårt de har det under krisen och hur tacksamma de är för den hjälp de får från Läkare Utan Gränser. Sedan verksamheten inleddes 2020 har saker och ting förbättrats i samhällena eftersom de tack vare sin utbildning kan känna igen varningssignalerna.
Mary Ajok är volontär på en vårdcentral:
"Jag har varit volontär för Läkare Utan Gränser sedan 2015. Översvämningarna orsakar enormt lidande. Vi tar emot 2 500 till 3 000 patienter per år, och de största problemen är malaria och lunginflammation. Jag kan utföra malariatester och kontrollera människors temperatur. Om de testar positivt för malaria kan jag ge dem behandling. Om fallet är allvarligt eller om jag inte kan fastställa orsaken skickar jag dem till sjukhuset. Vi screenar också för undernäring och uttorkning. Var tredje månad får vi en repetitionsutbildning.
Jag är en äldre kvinna med mycket att göra, men det här är väldigt viktigt, och jag är stolt över att vara till hjälp i samhället. Ja, jag känner mig glad och stolt. Innan Läkare Utan Gränser kom hit led människorna mycket mer.
Vi arbetar också med invånarna här för att öka medvetenheten om olika tecken på sjukdom. Det gör stor skillnad eftersom människor kan få hjälp innan deras tillstånd förvärras, särskilt när det gäller malaria och diarré. Livet här är hårt och vi drabbas av översvämningar varje år. Vi måste tillbringa månader vid sidan av vägen för att undkomma vattnet, vanligtvis från augusti till januari. Det har varit så här varje år i sex år, och varje år förstörs odlingarna. Byn har 1 500 familjer, men på grund av krisen delar 150 av dem sitt hem med en annan familj."
Nyaluh Majiths lille son Anok Deng leker med reflektionerna i fönstret på sjukhuset i Abyei.
Sjukhusvård och stöd vid nödsituationer
Nur Mawien är arbetsledare för sjukskötersketeamet på Ameth Bek-sjukhuset i Abyei. Han kommer själv från samhället och förklarar vilken viktig roll det Läkare Utan Gränser-stödda sjukhuset har:
"Att ha sjukhuset betyder mycket för samhället, människor känner sig trygga där. Att bara ha ett sjukhus är inte tillräckligt, det är att ha ett sjukhus som fungerar bra och som är öppet för alla som är viktigt. Det betyder att alla vill komma till det här sjukhuset, och de reser långa sträckor för att komma hit. Alla vet att det här är ett bra sjukhus. Problemet är att många patienter som kommer hit inte uppfyller kriterierna för att få vård här. Detta är ett sjukhus för sekundärvård och det är svårt för människor att förstå. Sekundärvård innebär att vi bara behandlar allvarliga sjukdomar och tillstånd - vi har inte kapacitet att göra mer."
Vid Ameth Bek-sjukhuset i Abyei tillhandahåller Läkare Utan Gränser inneliggande vård, akutmottagning dygnet runt, kirurgisk vård, intensivvård, omfattande mödra- och neonatalvård, behandling av kroniska sjukdomar och stöd för psykisk hälsa.
Sedan årets början har över 50 000 patienter sökt vård på sjukhuset, och mer än 15 000 konsultationer har genomförts på akutmottagningen.
En undersköterska undersöker lille Arop Alore på akutmottagningen på Ameth Bek-sjukhuset i Abyei.
En pojke föds med kejsarsnitt på Ameth Bek-sjukhuset. Mellan januari och september 2023 utförde de medicinska teamen över 1 500 kirurgiska ingrepp och hjälpte till vid cirka 350 förlossningar.
Sjukhuset är en plats där liv förändras och läkning sker. Våra läkare, sjuksköterskor och stödpersonal arbetar outtröttligt och ger av sin expertis till människor som länge har varit försummade.
Nylan Chuk med sin nyfödde pojke Aquat. Nylan arbetar som sjuksköterska för Läkare Utan Gränser på Ameth Bek-sjukhuset i Abyei.
Fotnot
Fotoreportaget gjordes i augusti 2023. Alla bilder är tagna av Sean Sutton. © Sean Sutton/Panos Pictures