Hoppa till huvudinnehåll

Migration över Medelhavet

Räddning på Medelhavet
Personal från Läkare Utan Gränser delar ut flytvästar till nödställda på Medelhavet.
Foto: Maud Veith

Varje år försöker tusentals människor som flyr från krig, förföljelse och fattigdom i sina hemländer ta sig över Medelhavet. Otaliga förlorar livet på vägen. 

Nästan alla som försöker korsa Medelhavet passerar genom Libyen där flyktingar, migranter och asylsökande är utsatta för våld och övergrepp som kidnappning, tortyr, utpressning och tvångsarbete.

Läkare Utan Gränsers sök- och räddningsinsatser

Sedan maj 2015 har vi arbetat på sök- och räddningsfartyg i centrala Medelhavet. Från december 2018 till juli 2019 låg våra projekt nere efter att vi tvingats avsluta arbetet på fartyget Aquarius som vi drev tillsammans med organisationen SOS MEDITERRANEE. 

Under 2018 stoppade Italien och regeringar i andra europeiska länder alla sök- och räddningsinsatser längs världens farligaste migrationsrutt. Trots att det fanns väldigt få räddningsbåtar på centrala Medelhavet fortsatte människor att försöka fly från Libyen. De första sju månaderna 2019 var det nästan 10 000 flyktingar och migranter som gav sig av från Libyens kust i sjöodugliga båtar. Tusentals tvingades tillbaka till våldet och osäkerheten i Libyen, helt i strid med internationell lagstiftning.

I juli 2019 återupptog vi arbetet med en ny båt, Ocean Viking, även denna gång i samarbete med SOS MEDITERRANEE. Fartyget räddade totalt över 2000 personer i 30 separata räddningsinsatser fram till februari 2020 när det efter en räddning sattes i karantän med hänvisning till coronapandemin. Vi hade vidtagit alla tänkbara förebyggande åtgärder och hade ingen anledning att misstänka att någon i besättningen ombord hade smittats av, eller utsatts för, viruset. Under påskhelgen utspelades groteska scener på Medelhavet när både Italien och Malta, med hänvisning till covid-19, inte svarade på nödrop från ett antal gummibåtar inom ländernas sök- och räddningszoner. Samtidigt vägrade de erbjuda en säker hamn för 200 personer som räddats av humanitära organisationer. Minst fem människor drunknade som en följd av myndigheternas agerande.  

Antalet personer som försökt lämna Libyen via Medelhavet har fyrdubblats under det första kvartalet 2020 jämfört med året innan, enligt Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Under juni månad rapporterades minst 101 personer som döda eller saknade, enligt Missing Migrants. Utan hänsyn till detta försöker EU sätta stopp för sök- och räddningsinsatser på Medelhavet med hänvisning till den pågående covid-19-pandemin. I augusti 2020 startade vi en ny räddningsinsats med ett fartyg som heter Sea-Watch 4. 

 

Den svenska sjuksköterskan Martina Svensson har gjort flera uppdrag ombord på ett av räddningsfartygen. Här berättar hon mer om människorna hon mötte.

I Libyen sitter cirka 2300 flyktingar och migranter inlåsta i förvar, ofta i omänskliga förhållanden. De som befinner sig i förvar i Tripoli där strider pågår sedan april i år är extra utsatta och många har dödats eller skadats när förvaren beskjutits och bombats. 

Europeiska regeringar som vill minska invandringen genom att förstärka sina gränser och stötta interneringssystem utanför gränserna har på så sätt drivit människor rakt i människosmugglarnas händer som hjälper dem komma förbi vägspärrar, över gränser, genom stängsel, ut ur fångenskap och slutligen ombord på båtar på Medelhavet. 

För de som tar sig till Europa är utmaningarna inte över. Många fastnar i osanitära läger eller blir våldsamt behandlade av gränsvakter. 

Besättningen på  Aquarius undsätter flyktingar från en gummibåt utanför Libyens kust.

Frågor och svar om vårt arbete på Medelhavet

Läs mer

Kriminalisering av räddningsinsatser

Under 2018 bistod Läkare Utan Gränser genom sök- och räddningsfartyget Aquarius 3 184 människor. Men i juni tog den nytillträdda regeringen i Italien beslutet att stänga sina hamnar för fartyg som räddat migranter och flyktingar till havs. Det innebar att 630 utsatta män, kvinnor och barn kvar som räddats ombord på Aquarius tvingades tillbringa över två veckor till havs i väntan på att något europeiskt land skulle öppna en hamn för dem. 

Detta sände en chockvåg genom Europa och innebar ett prejudikat som i praktiken stoppade sök- och räddningsinsatser i Medelhavet. Länder lyckades inte komma överens om en hållbar lösning för delat ansvar för dem som överlevt och nått Europas kuster. Resten av året tvingades människor därför stanna kvar till havs i dagar eller veckor till dess att tillfälliga överenskommelser hade uppnåtts.

I augusti och september utsattes Aquarius för ytterligare politisk press. Trots att fartyget följt alla regler som gäller sjöfart fråntogs dess flagga och registrering på order av regeringen i Italien. Den långvariga kampanjen för att kriminalisera organisationer som hjälper flyktingar och migranter intensifierades i november. Åklagarmyndigheten i Catania krävde då att Aquarius skulle hållas kvar i hamn på grund av påståenden om olaglig avfallshantering i italienska hamnar. Vi tillbakavisade omedelbart anklagelserna att vi skulle ha varit inblandade i kriminella aktiviteter vad gäller avfallshantering och att kläder som tillhört flyktingar skulle öka risken för sjukdomar som hiv, tuberkulos och skabb. Den politiskt motiverade processen gjorde det omöjligt för oss att fortsätta våra livräddande insatser på Aquarius.

I slutet av året hade vi och SOS MEDITERRANEE inget val, utan tvingades avsluta alla räddningsaktioner med fartyget Aquarius.

Och situationen blev bara värre under 2019 - såväl i Libyen som i Europa. Häftiga strider blossade upp i Tripoli och flyktingförvar hamnade i skottelden och utsattes för bombningar. Människor försöker fly i desperation. 

I Europa fortsatte dödläget efter räddningar. Från juli 2018 till juli 2019 drabbades över 2 600 människor som räddats till havs av europeiska länders oförmåga och ovilja att ta ansvar för situationen vid Europas gräns. När vi på sommaren startade sök- och räddningsinsatsen med Ocean Viking gick Italiens inrikesminister ut och sa att Italiens hamnar skulle förbli stängda för humanitära organisationer. 

Då regeringar i Europa smiter ifrån sitt ansvar och försvårar för hjälporganisationer att arbeta kommer den humanitära krisen på centrala Medelhavet att innebära fortsatta utmaningar. Så länge flyktingar, migranter och asylsökande drunknar eller tvingas tillbaka till Libyen, i strid mot internationell lag, kommer vi att göra vad vi kan för att ge dem medicinsk och humanitär hjälp.

Sjukvård ombord på räddningsfartygen

Vårt medicinska team ombord behandlar våldsrelaterade skador som människorna fått under tiden på flykt eller i förvaren. Många har utsatts för tortyr eller sexuellt våld. 

Kvinnor och flickor får specialiserad vård av en barnmorska. Flertalet barn har fötts ombord våra räddningsfartyg genom åren. 

Vi behandlar även hudsjukdomar, uttorkning, hypotermi och allvarliga sårskador som orsakats av den frätande blandningen av saltvatten och bensin som människor kommer i kontakt med under båtfärden. Psykologisk första hjälpen ges av utbildade kulturtolkar. 

 

Läkare Utan Gränsers team ombord på Sea-Watch 4 ett räddningsfartyg på Medelhavet
Läkare Utan Gränsers team ombord på Sea-Watch 4. I teamet ingår en sjuksköterska, en barnmorska, en läkare och en medicinsk koordinator. Utöver den medicinska personaler har vi en kommunikatör och en humanitär rådgivare.
Foto: Chris Grodotzki

Läkare Utan Gränser har arbetat med sök- och räddningsinsatser på Medelhavet sedan 2015. Sedan starten har över 80 000 personer räddats ombord på något av våra fartyg.

Informationen är hämtad från Läkare Utan Gränsers internationella verksamhetsberättelse 2019. Vissa uppgifter kan vara av senare datum.

Uppdaterad 20 augusti 2020.