Migration över Medelhavet

Nästan alla som försöker korsa Medelhavet passerar genom Libyen där flyktingar, migranter och asylsökande är utsatta för våld och övergrepp som kidnappning, tortyr, utpressning och tvångsarbete.

Centrala Medelhavet är fortfarande världens dödligaste gräns till havs. De första fem månaderna av 2023 har över 800 personer rapporterats saknade eller avlidna. 

Enligt FN är Libyen inte en säker plats för landstigning för människor som räddats till havs. Hittills i år har ändå mer än 4 000 personer fångats upp och tvingats tillbaka till en cykel av ändlösa övergrepp och godtyckligt frihetsberövande av den EU-stödda libyska kustbevakningen.

Läkare Utan Gränsers sök- och räddningsinsatser

Sedan maj 2015 har vi arbetat på sök- och räddningsfartyg i centrala Medelhavet. Totalt har över 88 000 människor räddats ombord något av fartygen. Då europeiska länder avsäger sig sitt ansvar att ha en proaktiv sök- och räddningsinsats på Medelhavet har vi och andra icke-statliga organisationer tvingats fylla det dödliga tomrummet. 

Från december 2018 till juli 2019 låg våra projekt nere efter att vi tvingats avsluta arbetet på fartyget Aquarius som vi drev tillsammans med organisationen SOS MEDITERRANEE. 

Under 2018 stoppade Italien och regeringar i andra europeiska länder alla sök- och räddningsinsatser längs världens farligaste migrationsrutt. Trots att det fanns väldigt få räddningsbåtar på centrala Medelhavet fortsatte människor att försöka fly från Libyen. De första sju månaderna 2019 var det nästan 10 000 flyktingar och migranter som gav sig av från Libyens kust i sjöodugliga båtar. Tusentals tvingades tillbaka till våldet och osäkerheten i Libyen, helt i strid med internationell lagstiftning.

I juli 2019 återupptog vi arbetet med en ny båt, Ocean Viking, även denna gång i samarbete med SOS MEDITERRANEE. Fartyget räddade totalt över 2000 personer i 30 separata räddningsinsatser fram till februari 2020 när det efter en räddning sattes i karantän med hänvisning till coronapandemin. Vi hade vidtagit alla tänkbara förebyggande åtgärder och hade ingen anledning att misstänka att någon i besättningen ombord hade smittats av, eller utsatts för, viruset. 

I augusti 2020 startade vi en ny räddningsinsats med ett fartyg som heter Sea-Watch 4. Fartyget hann göra en seglats där ett hundratal människor räddades men efter att dessa satts i säkerhet i en italiensk hamn stoppade myndigheterna Sea-Watch 4 från att återuppta arbetet. 

I maj 2021 lämnade vårt sjunde fartyg M/S Geo Barents hamnen för att segla mot centrala Medelhavet. Geo Barents är fortfarande aktivt sommaren 2023. 

Flyr från Libyen

I Libyen sitter tusentals flyktingar och migranter inlåsta i förvar, mot sin vilja och ofta under omänskliga förhållanden. Våra sjukvårdsteam som besöker förvaren ser spåren av brutal behandling såsom frakturer, sår och ögonskador. Många migranter har också dödats eller skadats när förvaren beskjutits och bombats. Det är till denna farliga situation som den libyska kustbevakningen för tillbaka dem som stoppas utanför kusten. 

Europeiska regeringar som vill minska invandringen genom att förstärka sina gränser och stötta interneringssystem utanför gränserna har på så sätt drivit människor rakt i människosmugglarnas händer som hjälper dem komma förbi vägspärrar, över gränser, genom stängsel, ut ur fångenskap och slutligen ombord på båtar på Medelhavet. 

För de som tar sig till Europa är utmaningarna inte över. Många fastnar i osanitära läger eller blir våldsamt behandlade av gränsvakter.

Läkare Utan Gränser har arbetat i libyska förvar sedan 2016 och ger där sjukvård och psykologhjälp, samt bistår med akuta transporter till sjukhus. 

Sjukvård ombord på räddningsfartygen

Vårt medicinska team ombord behandlar våldsrelaterade skador som människorna fått under tiden på flykt eller i förvaren. Många har utsatts för tortyr eller sexuellt våld. 

Kvinnor och flickor får specialiserad vård av en barnmorska. Flertalet barn har fötts ombord våra räddningsfartyg genom åren. 

Vi behandlar även hudsjukdomar, uttorkning, hypotermi och allvarliga sårskador som orsakats av den frätande blandningen av saltvatten och bensin som människor kommer i kontakt med under båtfärden. Psykologisk första hjälpen ges av utbildade kulturtolkar. 

Kriminalisering av räddningsinsatser

Sedan 2018 har hinder och trakasserier mot icke-statliga organisationer som bedriver sök- och räddningsarbete bara ökat i omfattning. Italien stängde då sina hamnar för räddningsfartyg och därmed tvingat utsatta män, kvinnor och barn att tillbringa dagar och veckor till havs i väntan på att något europeiskt land ska öppna en hamn för dem. Sedan dess har europeiska länder inte lyckats komma överens om en hållbar lösning för delat ansvar för dem som överlever flykten över havet och når Europas kuster. 

Vårt fartyg Aquarius utsattes därefter för politisk press. Trots att fartyget följt alla regler som gäller sjöfart fråntogs dess flagga och registrering på order från regeringen i Italien. Åklagarmyndigheten i Catania krävde att fartyget skulle hållas kvar i hamn på grund av påståenden om olagliga avfallshantering. Vi tillbakavisade omedelbart anklagelserna att vi skulle ha varit inblandade i kriminella aktiviteter vad gäller avfallshantering och att kläder som tillhört flyktingar skulle öka risken för sjukdomar som hiv, tuberkulos och skabb. Den politiskt motiverade processen gjorde det omöjligt för oss att fortsätta våra livräddande insatser på Aquarius. I slutet av året hade vi och SOS MEDITERRANEE inget val, utan tvingades avsluta alla räddningsaktioner med fartyget Aquarius.

Och situationen blev bara värre under 2019 - såväl i Libyen som i Europa. Häftiga strider blossade upp i Tripoli och flyktingförvar hamnade i skottelden och utsattes för bombningar. Människor försökte fly i desperation. 

I Europa fortsatte dödläget efter räddningar. Från juli 2018 till juli 2019 drabbades över 2 600 människor som räddats till havs av europeiska länders oförmåga och ovilja att ta ansvar för situationen vid Europas gräns. När vi på sommaren startade sök- och räddningsinsatsen med Ocean Viking gick Italiens inrikesminister ut och sa att Italiens hamnar skulle förbli stängda för humanitära organisationer. 

Vårt sjätte fartyg, som vi drev tillsammans med organisationen Sea-Watch, blockerades i en italiensk hamn efter sin allra första seglats och kunde inte komma ut till havs igen för att göra räddningar på flera månader. Samtidigt höll italienska och europeiska myndigheter flera andra sök- och räddningsfartyg från olika hjälporganisationer kvar i hamn medan hundratals människor drunknade eller försvann i havet.

Då regeringar i Europa smiter ifrån sitt ansvar och försvårar för hjälporganisationer att arbeta kommer den humanitära krisen på centrala Medelhavet att innebära fortsatta utmaningar. Så länge flyktingar, migranter och asylsökande drunknar eller tvingas tillbaka till Libyen, i strid mot internationell lag, kommer vi att göra vad vi kan för att ge dem medicinsk och humanitär hjälp.

Läkare Utan Gränser har arbetat med sök- och räddningsinsatser på Medelhavet sedan 2015. Sedan starten har över 88 000 personer räddats ombord på något av våra fartyg.

Uppdaterad 15 juni 2023.