Lassafeber är en blödarfeber som främst förekommer i västra Afrika. Sjukdomen sprids framförallt via gnagare och kan ha svåra symptom.
Lassafeber är en viral hemorragisk feber som beskrevs redan på 1950-talet. Viruset som orsakar lassafeber identifierades dock inte förrän 1969 vid ett utbrott i staden Lassa i Nigeria där två sjuksköterskor dog.
Sjukdomen är endemisk, vilket betyder att den finns konstant på vissa definierade geografiska platser i västra Afrika, framförallt i Guinea, Sierra Leone, Liberia och Nigeria. 2017-18 inträffade ett stort utbrott av lassafeber i Nigeria där ett hundratal personer dog.
Läkare Utan Gränser gör insatser vid utbrott av lassafeber. 2018 stöttade våra team Nigerias sjukvård i ett av de största lassafeberutbrotten någonsin i landet. Vi har stannat kvar i delstaten Ebonyi där vi arbetar med att vidareutbilda sjukvårdspersonal i hanteringen av lassafeber och stötta med informationsspridning kring sjukdomen.
Hur smittar lassafeber?
Lassafeber är en så kallad zoonos, det vill säga att människor smittas efter kontakt med infekterade djur. Smittan kan också ske genom inandning av små partiklar från djurens urin och avföring. Djuret som sprider lassafeber är en gnagare som tillhör släktet Mastomys. Lassafeber sprids också vidare från en smittad person till andra genom kontakt med kroppsvätskor som blod, kräk och saliv.
Symptom på lassafeber
Inkubationstiden för lassafeber är 1 - 3 veckor. Hos cirka 80 procent av de smittade är symptomen influensaliknande eller lindriga. Övriga blir allvarligt sjuka med hög feber och allmän svaghet. Efter några dagar tillkommer buksmärtor, kräkningar, diarré, halsont och hosta.
I allvarliga fall av lassafeber uppkommer också ansiktssvullnad samt blödningar från mun, näsa och andra kroppsöppningar. I senare stadier av sjukdomen kan chock, kramper och koma tillstöta. Dövhet eller nedsatt hörsel drabbar ungefär en fjärdedel som smittas av lassafeber, varav hälften får bestående men.
Gravida kvinnor som får lassafeber sent under graviditeten får i ofta en svår sjukdom och i 80 procent av fallen dör antingen modern eller barnet.
Eftersom symtomen är så varierande och ospecifika är diagnosen ofta svår att ställa kliniskt. Det är lätt att förväxla sjukdomen med exempelvis malaria, dysenteri, tyfus samt andra blödarfebrar som ebola eller marburg. Laboratorietester krävs därför för att säkerställa diagnosen.
Behandling av lassafeber
Det finns ännu inget vaccin mot lassafeber tillgängligt, men forskning pågår. Trots att det antivirala läkemedlet ribavirin inte är godkänt för behandling av lassafeber har det använts i flera länder. Det finns dock fortfarande ett behov av en säker behandling med bevisad effekt, och en rad potentiella behandlingar utvärderas för närvarande.
Därför måste de förebyggande insatserna inriktas på att försöka bekämpa gnagarna och informera dem som bor i högriskområden om hur sjukdomen sprids.
Senast uppdaterad 6 oktober 2022.