Utbrottsbekämpning
När ett utbrott av ebola har bekräftats är det viktigt med snabba insatser. Patienter och drabbade samhällens behov måste vara i centrum för dessa åtgärder, vilka kan definieras utifrån sex huvudsakliga områden:
- Tidig vård och isolering av människor med symptom.
- Smittspårning - uppföljning av personer som varit i kontakt med personer som insjuknat.
- Informationsspridning - om ebola, om förebyggande åtgärder och var man söker vård.
- Sjukvård utöver ebola - stöd till den befintliga sjukvården.
- Smittsäkra begravningsrutiner.
- Proaktivt arbete för att hitta nya fall av sjukdomen.
Hur sprids ebola?
Ebola smittar genom direktkontakt med kroppsvätskor som till exempel blod, svett och kräkningar från en infekterad person eller från en kontaminerad kontaktyta. Detta kan ske även efter att en person har avlidit och därför kan viruset också överföras i samband med begravningar.
Det händer att människor smittas av djur som infekterats, även då genom kontakt med djurets kroppsvätskor som blod eller sekret. Den naturliga värden som för över viruset till människor anses vara vissa arter av fladdermöss (fruit bats), men det är inte helt klarlagt.
En smittad person som ännu inte utvecklat symtom anses inte vara smittsam men är smittsam så länge viruset finns kvar i blodet.
Symptom på ebola
Många av dem som drabbas av ebola utvecklar snabbt influensaliknande symptom med hög feber, matthet, huvudvärk, halsont samt mag- och muskelsmärtor. Symptomen uppträder från 2 till 21 dagar efter smittotillfället. Detta följs av kräkningar, diarré, utslag samt lever- och njursvikt. I slutet av sjukdomsförloppet kan det uppstå blödningar i huden och de inre organen.
Det kan vara svårt att skilja symptomen av ebola från andra infektionssjukdomar som malaria, tyfoidfeber och hjärnhinneinflammation. Det finns idag flera diagnostiska test för att upptäcka ebola. Det är viktigt att personen är isolerad i väntan på provtagning och svar. Under tidigare ebolautbrott har man behövt vänta upp till flera dagar för att få provsvar men genom ny teknik kan man nu ta snabbtest på stället, och få svar efter bara några timmar. Många patienter testar dock negativt under de första dagarna med symptom så ett negativt test måste tas om efter 72 timmar om det finns en stark misstanke om ebola.
Behandling och vaccin mot ebola
Det har på senare år utvecklats flera läkemedel för att behandla och vaccinera mot ebola. Flera av dessa utvecklades under och efter utbrottet i Västafrika och testades samt användes därefter vid ebolautbrott i Kongo-Kinshasa.
I januari 2024 publicerades resultaten av en observationsstudie, utförd av bland andra Läkare Utan Gränser, som visade att vaccination mot ebola kan halvera dödligheten.
Det finns också stödjande behandlingar som till exempel intravenös vätsketillförsel, nutritionsbehandling, febernedsättande- och smärtstillande läkemedel samt läkemedel för att minska kräkningar och diarréer. Andra sjukdomar som patienten kan ha som malaria eller sepsis bör också behandlas. Patienterna bör isoleras för att förhindra att smitta andra. Dessutom bör psykologiskt stöd erbjudas alla patienter och deras familjer.
2021 gick UNICEF, WHO, Röda Korset och Läkare Utan Gränser samman för att skapa ett globalt lager för ebolavaccin. Detta för att kunna agera snabbt för att skydda människor och stoppa nya ebolautbrott.
Senast uppdaterad maj 2026.