Hoppa till huvudinnehåll

Ebola

Foto: Hugues Robert/Läkare Utan Gränser
Vår personal tar på sig skyddskläder under ebolautbrottet i Bikoro, Kongo-Kinshasa.

Ebola och marburg är olika typer av viral hemmoragisk feber, eller blödarfeber. Båda är ovanliga men dödliga sjukdomar som orsakar stor rädsla.  

I ebolautbrott kan mellan 25 och 90 procent av dem som insjuknar dö av sjukdomen.  Tills nyligen gick ebola inte att behandla. Men idag finns det två godkända läkemedel för att behandla ebola och även flera vaccin. 

Det stora utbrottet i västra Afrika 2014 – 2016 saknar motstycke i historien. Det blev 67 gånger större än det dittills största utbrottet och nådde flera stora städer. Mer än 11 300 människor dog. Av dem var hundratals sjukvårdsarbetare vilket var ett hårt slag mot de redan underbemannade sjukvårdssystemen i Liberia, Sierra Leone och Guinea. 

Detta blev också Läkare Utan Gränsers största insats någonsin. Vi slog larm tidigt 2014 men det dröjde många månader innan Världshälsoorganisationen WHO och andra internationella organisationer agerade med kraft och länge var vi ganska ensamma om att försöka stoppa epidemin, vårda patienter och stötta den lokala sjukvården.   

Därefter har Kongo-Kinshasa drabbats av en rad utbrott sedan 2018. I juni 2020 avslutade vi en insats mot en massiv epidemi som dödade 2 287 människor.

Utbrottsbekämpning

När ett utbrott av ebola eller marburg har bekräftats är det viktigt med snabba insatser. Patienter och drabbade samhällens behov måste vara i centrum för dessa åtgärder, vilka kan definieras utifrån sex huvudsakliga områden:

  • Tidig vård och isolering av människor med symptom.
  • Smittspårning - uppföljning av personer som varit i kontakt med personer som insjuknat. 
  • Informationsspridning - om ebola, om förebyggande åtgärder och var man söker vård.
  • Sjukvård utöver ebola - stöd till den befintliga sjukvården.
  • Smittsäkra begravningsrutiner.
  • Proaktivt arbete för att hitta nya fall av sjukdomen. 

Hur sprids ebola?

Ebolaviruset såväl som marburgviruset smittar genom direktkontakt med kroppsvätskor som till exempel blod, svett och kräkningar från en infekterad person eller från en kontaminerad kontaktyta. Detta kan ske även efter att en person har avlidit och därförkan viruset också överföras i samband med begravningar. 

Det händer att människor smittas av djur som infekterats, även då genom kontakt med djurets kroppsvätskor som blod eller sekret. Den naturliga värden som för över viruset till människor anses vara fladdermöss (fruit bats), men det är inte helt klarlagt.
En smittad person som ännu inte utvecklat symtom anses inte vara smittsam men är smittsam så länge viruset finns kvar i blodet. 

Symptom 

Många av dem som drabbas av ebola eller marburg utvecklar snabbt influensaliknande symptom med hög feber, matthet, huvudvärk, halsont samt mag- och muskelsmärtor. Symptomen uppträder från 2 till 21 dagar efter smittotillfället. Detta följs av kräkningar, diarré, utslag samt lever- och njursvikt. I slutet av sjukdomsförloppet kan det uppstå blödningar i huden och de inre organen.

Det kan vara svårt att skilja symptomen av ebola från andra infektionssjukdomar som malaria, tyfoidfeber och meningit. Det finns idag flera diagnostiska test för att upptäcka ebola. Det är viktigt att personen är isolerad i väntan på provtagning och svar. Under tidigare ebolautbrott har man behövt vänta upp till flera dagar för att få provsvar men genom ny teknik kan man nu ta snabbtest på stället, och få svar efter bara några timmar. Många patienter testar dock negativt under de första dagarna med symptom så ett negativt test måste tas om efter 72 timmar om det finns en stark misstanke om ebola.

Behandling

Det har på senare år utvecklats flera läkemedel för att behandla ebola. Flera av dessa utvecklades under och efter utbrottet i Västafrika och testades samt användes därefter vid ebolautbrott i Kongo-Kinshasa. 

Det finns också stödjande behandlingar som till exempel intravenös vätsketillförsel, nutritionsbehandling, febernedsättande- och smärtstillande läkemedel samt läkemedel för att minska kräkningar och diarréer. Andra sjukdomar som patienten kan ha som malaria eller sepsis bör också behandlas. Patienterna bör isoleras för att förhindra att smitta andra. Dessutom bör psykologiskt stöd erbjudas alla patienter och deras familjer.

2021 gick UNICEF, WHO, Röda Korset och Läkare Utan Gränser samman för att skapa ett globalt lager för ebolavaccin. Detta för att kunna agera snabbt för att skydda människor och stoppa nya ebolautbrott.

Lassafeber

Även lassafeber är en viral hemmoragisk feber. Den förekommer främst i västra Afrika och sprids till människor via gnagare. Lassafeber sprids också vidare från en smittad person till andra genom kontakt med kroppsvätskor som blod, kräk och saliv. 

Hos cirka 80 procent av de smittade är symptomen influensaliknande eller lindriga. Övriga blir allvarligt sjuka med hög feber och allmän svaghet. Efter några dagar tillkommer buksmärtor, kräkningar, diarré, halsont och hosta. Gravida kvinnor som får lassafeber sent under graviditeten får i ofta en svår sjukdom och i många fall dör antingen modern eller barnet.

Det antivirala läkemedlet Ribavirin är effektivt mot lassafeber om det sätts in i tid. Det finns ännu inget vaccin mot lassafeber tillgängligt, men forskning pågår.

Läkare Utan Gränser gör insatser vid utbrott av lassafeber. 2018 stöttade våra team Nigerias sjukvård i ett av de största lassafeberutbrotten någonsin i landet. Vi har stannat kvar i delstaten Ebonyi där vi arbetar med att vidareutbilda sjukvårdspersonal i hanteringen av lassafeber. 
 

Uppdaterad 26 januari 2022.