Ung i humanitär kris: utsatt och okuvlig

Månskenet lyser svagt upp gatorna i Epworth, en förort till Zimbabwes huvudstad Harare. Det är mitt i natten men än har inte alla gått och lagt sig. Ett team från Läkare Utan Gränser rör sig bland husen på jakt efter områdets ungdomar. Med sig har de bland annat preventivmedel och information om Läkare Utan Gränsers klinik som ligger i närheten.

För att nå ungdomarna tar Läkare Utan Gränser hjälp av andra ungdomar, så kallade kamratstödjare. Praise Chipazi är en av dem. Han är 21 år och kommer själv från Epworth.

– Eftersom jag bor här i området känner jag många av ungdomarna. Jag är ju också i samma ålder och det gör det lättare för dem att känna förtroende för mig. Det kan vara svårt för ungdomar att öppna upp för främlingar, men med oss kamratstödjare vågar de prata, berättar han.

Kamratstödjarna är volontärer och utgör grundpelaren i Läkare Utan Gränsers arbete i Epworth. De tar kontakt med unga människor mellan 10 och 24 år, försöker fånga upp hur de mår och berättar samtidigt om den vård och det stöd som de kan få på kliniken. En stor del av ungdomarna här har en livsstil som utgör en riskfaktor för oönskade graviditeter och spridning av sexuellt överförbara sjukdomar. Arbetslösheten är hög och många unga säljer sex för att försörja sig. Andra använder droger. Det är som ett flyktbeteende från verkligheten, säger Praise Chipazi.

– Om jag ska vara ärlig så är det riktigt tufft att vara ungdom i Epworth.

Ellen Makumbe, 24 år, jobbar också som kamratstödjare och hon håller med.

– Som ung kvinna finns det få jobbmöjligheter, många flickor och kvinnor börjar sälja sina kroppar och blir utnyttjade av männen.

Tillit är avgörande

För ett tag sedan träffade kamratstödjarna tre unga flickor i just den situationen. Den yngsta var bara tolv år, den äldsta 17. Alla tre var föräldralösa och behövde försörja sig själva. Liksom många andra hade de inget annat val än att sälja sex.

– De var så unga, och de hade ingen kunskap om hiv eller andra sexuellt överförbara infektioner. Vi pratade med dem och försökte få dem att lita på oss. Nu stöttar vi dem genom att bland annat ge dem kondomer och andra preventivmedel, säger Praise Chipazi.

För de som säljer sex är de här månskenssessionerna viktiga. På så vis kan de få tillgång till preventivmedel och hivtester under arbetstid. Även de ungdomar som jobbar på dagarna kan vara enklare att nå med hälsoinformation på kvällar och nätter när de är lediga.

Avgörande i kamratstödjarnas uppdrag är tillit. Under informationssessionerna rör de sig på gator och torg där ungdomar brukar befinna sig, eftersom anonymiteten är så viktig går de aldrig hem till någon. Ungdomarna kan också vara misstänksamma mot sjukvården eftersom de är vana vid att bli bemötta på ett dömande sätt av vårdpersonal, berättar Ellen Makumbe.

– De flesta som jobbar inom den offentliga vården är äldre. Om en 16-åring kommer dit och vill ha förebyggande läkemedel mot hiv kan personalen konfrontera 16-åringen och ifrågasätta varför hen har sex i så ung ålder. Det leder ofta till att ungdomarna slutar gå till kliniken, men inte till att de slutar ha sex.

Rädslan för att bli utpekad och stigmatiserad finns där hela tiden, betonar Praise Chipazi. Hiv, som är ett stort problem i Epworth, för med sig mycket stigma. Ungdomar med hiv är rädda för att bli socialt utstötta och lämnade av sin familj och partner.

– Det finns en uppfattning om att alla med hiv har fått det för att de har mycket sex, säger Praise Chipazi. De tänker inte på att många ungdomar har smittats redan i moderlivet.

Lever ett vanligt liv

Men hiv måste inte innebära en dödsdom. På många håll i världen är hiv numera en sjukdom som det går att leva ett bra liv med och precis så har det blivit för Doreen Moraa Moracha i Kenya. Hon föddes med hiv och är i dag 34 år. Via sociala medier sprider hon kunskap om hiv och berättar om hur det är att leva med viruset.

– Jag lever ett vanligt liv i dag och det är det jag vill visa mina följare. Jag har fått höra att mitt innehåll har förändrat hur personer ser på sin hivstatus och sitt liv. Det är väldigt fint, säger Doreen Moraa Moracha.

Annat var det när hon var liten. På den tiden var det svårt att få tag på effektiva hivläkemedel i Kenya.

– Min bror dog. Jag och mamma hade tur och klarade oss. När jag var 13 började jag ta medicin. Det var även då jag fick veta att jag hade hiv, innan dess var jag ofta sjuk utan att förstå varför.

Trots medicineringen kommer Doreen Moraa Moracha ihåg sina ungdomsår som svåra.

– Jag hade svårt att acceptera att jag skulle behöva leva med hiv och ta läkemedel varje dag. Det kändes som att min framtid var förstörd. Jag tyckte det var orättvist att jag både behövde navigera livet som ungdom och min sjukdom, det behövde ju inte andra i min ålder.

På grund av stigma och skam höll Doreen Moraa Moracha länge sjukdomen hemlig för alla hon kände. Stigma är som ett stort odjur som aldrig slutar följa efter en, säger hon.

– När jag som barn var hemma hos mina släktingar lät de mig inte äta med likadana bestick eller dricka ur likadana glas som resten av mina kusiner. Det fanns ett speciellt Doreen-glas. Jag fick också sova på en madrass på golvet medan mina kusiner sov i sängar.

I dag är Doreen Moraa Moracha öppen med sin hivstatus och känner ingen skam. Men stigmat från omgivningen finns kvar, framför allt på sociala medier och ofta i form av kommentarer som antyder att hon säljer sex.

– Jag får många kommentarer om mitt utseende, till exempel att jag kommer sprida hiv till en massa män om jag har på mig kläder som visar mycket hud.

Värre för tjejer

För unga tjejer med hiv är stigmat ofta större än vad det är för killar. Det visar den medicinska antropologen Emilia Brazy-Nancy i ett forskningsprojekt där hon intervjuat ungdomar med hiv i Kongo-Kinshasas huvudstad Kinshasa. Utöver stigmat kring själva hivdiagnosen utsätts tjejerna ofta för fördömanden som har med deras sexualitet att göra. De kan till exempel bli utpekade som personer som säljer sex.

– Medan killar som berättar för sin partner att de har hiv oftast kan stanna i relationen riskerar tjejer oftare att bli lämnade eller till och med utsatta för våld, berättar Emilia Brazy-Nancy.

Projektet i Kinshasa drivs av Läkare Utan Gränser tillsammans med den kongolesiska organisationen Jeunesse Espoir (Ungdomens hopp). Ungdomar med hiv träffas i så kallade ungdomsklubbar, lär sig om viruset, om behandlingen, om hur de kan minska risken att sprida viruset och hur de bäst kan ta hand om sin hälsa. Precis som i Epworth i Zimbabwe är det unga som stöttar unga, de lyssnar och lär sig av varandra, pratar om sina liv, sina relationer och drömmar.

Kenny, som egentligen heter något annat, är 22 år och med i en av ungdomsklubbarna.

– När jag fick reda på att jag hade hiv vägrade jag först tro på det. Men sedan pratade jag med de andra här och började acceptera situationen. I dag skäms jag inte längre, jag känner mig fri och som att allt är möjligt. De som kommer hit till ungdomsklubben har blivit min familj, säger Kenny.

Instängd av familjen

Emilia Brazy-Nancys forskning visar att ungdomsklubbarna fyller en viktig funktion. Av de som deltog i hennes studie var 60 procent föräldralösa och precis som Kenny känner många att de har hittat en familj i gruppen. Men även här, trots den fina gemenskapen, finns det saker som är svåra att dela.

Som en del i forskningen fick deltagarna i uppgift att fotografera sin vardag och sedan berätta för de andra ungdomarna och för Emilia Brazy-Nancy om bilderna. På en av dem syns en trappa och en dörr.

– Killen som hade tagit fotot sa nästan ingenting när vi pratade hela gruppen. Det var först i det individuella samtalet med mig som han berättade att han hade blivit instängd av sin egen familj i rummet bakom den dörr som syns på fotot. I sex månader hade han suttit instängd där, berättar Emilia Brazy-Nancy.

Hon förklarar det som en form av strategisk tystnad, ungdomarna väljer strategiskt vad de kan och inte kan berätta för gruppen. Inte minst handlar det om förhållandet till den egna familjen. De skäms och vill skydda sina familjer, trots att de blivit illa behandlade.

– Genom att skydda sina familjer skyddar de också sig själva och sin identitet.

För en ung människa är det inte bara risken att få hiv som kan leda till tystnad. Att inte våga berätta om övergrepp är vanligt även när det gäller sexuellt våld, något som framför allt drabbar kvinnor och inte minst flickor och unga kvinnor. Ett land där sexuellt våld riktat mot ungdomar är vanligt förekommande, och där Läkare Utan Gränser finns på plats, är Honduras. Och även här finns stigmat, det stora odjuret som kenyanska Doreen Moraa Moracha talade om, med i bilden.

Patriarkala normer

Staden San Pedro Sula ligger i den bördiga Suladalen i nordvästra Honduras. Det är ett samhälle med starka traditionella och patriarkala normer där kvinnor förväntas ta hand om hushållet och föda barn. För flickor och unga kvinnor innebär det ofta stora begränsningar i möjligheten att själva bestämma över sina liv och sina kroppar, förklarar Melanie Echeverría som jobbar med påverkansarbete och humanitära frågor för Läkare Utan Gränser.

– Relationen mellan könen är ofta väldigt ojämlik. Flickor kan väldigt sällan bestämma över sina egna kroppar.

Delar av San Pedro Sula kontrolleras av beväpnade gäng och oroliga föräldrar försöker skydda sina barn genom att begränsa deras rörelsefrihet utanför hemmet. Men det sexuella våldet är svårt att skydda dem ifrån.

– Data från Läkare Utan Gränsers projekt här visar att de flesta förövare känner sina offer, säger Melanie Echeverría. Det är inte heller ovanligt att det är ungdomar som utsätter andra ungdomar för sexuellt våld. Det finns mycket kvar att göra när det gäller insikten om att det måste finnas samtycke vid sex.

Litet steg på vägen

Även oönskade graviditeter är ett problem bland ungdomar i San Pedro Sula, liksom i Honduras i stort. Det händer att flickor så unga som tio år blir gravida.

– Eftersom sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive sexuellt våld, är väldigt tabubelagt pratar man inte så mycket om det, säger Melanie Echeverría. En konsekvens av den här tystnaden blir att det saknas kunskap om till exempel preventivmedel, inte bara bland ungdomar utan också hos föräldrar och lärare.

För att öka kunskapen har ett team från Läkare Utan Gränser börjat göra besök i skolor. Tillsammans med lärarna och med hjälp av bland annat affischer och tecknade serier lär de ungdomarna om kondomer, graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar.

En viktig del i arbetet är också att jobba med unga flickors och kvinnors självkänsla. De måste förstå att de lever i en miljö fylld med våld innan de kan ta sig ur den miljön, säger Melanie Echeverría. För unga tjejer kan den nyfunna kunskapen vara ett litet steg på vägen mot mer makt.

– Vi vill få dem att inse att de har rätt att välja om de vill vara i en sexuell relation eller inte. Jag har hört flera unga tjejer som har sagt att informationen har förändrat deras liv, att med kunskapen om den egna kroppen har de också fått möjlighet att ta kontroll över sitt liv och sin framtid.