Hoppa till huvudinnehåll

Kongo-Kinshasa: utdragen humanitär kris

En av våra hjälparbetare med en patient i kris- och konfliktdrabbade Kongo Kinshasa.
Foto: Läkare Utan Gränser

Fakta Kongo-Kinshasa

  • Befolkning: 81,3 miljoner
  • Huvudstad: Kinshasa
  • År Läkare Utan Gränser först arbetade här: 1977 
  • Antal anställda 2019: 3 173 

I Kongo Kinshasa arbetade Läkare Utan Gränser under 2019 med att bekämpa de största utbrotten hittills av mässling och ebola. Dessutom fortsätte vi att också hantera en rad andra hälsoproblem.

Under 2019 arbetade våra team i 21 av landets 26 provinser med omfattande vård gällande både allmän- och specialistvård. Dit hör behandling av undernäring, vaccinationer, kirurgi, vård av barn och stöd för dem som utsatts för sexuellt våld. Andra insatser är behandling och förebyggande arbete av hiv/aids, tuberkulos, mässling, kolera och ebola.

Världens största mässlingsepidemi

Utbrottet av mässling, det hittills största som registrerats, har sedan mitten av 2018 härjat i landet och i juni 2019 gick regeringen ut med att det rörde sig om en landsomfattande epidemi. Enligt Världshälsoorganisationen WHO smittades under året fler än 310 000 personer i Kongo-Kinshasa och över 6 000 dog i sjukdomen. Vi genomförde då massvaccinationskampanjer och behandlade svåra fall i totalt 20 provinser. Våra team vaccinerade fler än 679 500 barn och 48 000 fick behandling.

Mässling är en sjukdom som går att förebygga genom vaccin men att utbrottet blev så omfattande hade flera orsaker. Det handlade bland annat om svårigheter att nå ut till alla områden för att rutinmässigt kunna genomföra vaccinationer. Dessutom rådde brist på vaccin, svårigheter att nå vårdinrättningar och transportproblem. Mässlingsutbrottet skedde också samtidigt som ebolaepidemin och gjorde därmed situationen mer komplicerad.

Internflyktingar

Interna våldsamheter som pågått länge i olika distrikt blossade stridigheter upp igen och mer än en miljon människor tvingades fly. I slutet av året hade cirka 200 000 sökt skydd i ett åttiotal tillfälliga läger under extremt svåra förhållanden. Våra team fanns då på omkring 30 platser där flyktingarna fick medicinsk hjälp. Vi delade också ut vatten, myggnät och nödartiklar.

Fram till i februari fortsatte vi att stötta vårdinrättningar i Mai-Ndombe provinsen. I slutet av 2018 bröt våldsamheter ut där och många hade då sårats. Vi behandlade bland annat brännskador, hade mobila kliniker och delade ut nödartiklar till omkring 2 850 familjer som tvingats fly. I Nordkivu hjälpte vi flyktingar i fyra läger genom mobila kliniker och genom att dela ut vatten och hygienartiklar. I centrala Kasaiprovinsen hade vi också mobila kliniker och olika aktiviteter för bättre hälsa och för att hjälpa kongoleser som tvingats lämna grannlandet Angola.

Omfattande vårdinsatser i Kivuprovinserna

I dessa provinser har konflikter pågått under många år. Vi har behållit några av de långtidsprojekt vi driver där för att människor ska ha fortsatt tillgång till vård. Det gäller bland annat akutinsatser vid utbrott av epidemier och hjälp av flyktingar.

I Nordkivu har vi team som arbetar inom sju olika områden. Vi stöttar både allmän- och specialistvård på flera sjukhus, vårdcentraler, enklare inrättningar och med mobila kliniker. Vi har akut- och intensivvård, kirurgi, barn- och mödravård och hjälp vid psykisk ohälsa. Dessutom finns vaccinationsprogram för människor med hiv och tuberkulos och behandling av personer som utsatts för sexuellt våld.

I Sydkivu stöttar vi sjukhus och vårdcentraler i fyra områden där vi ger behandling för undernäring och infektionssjukdomar som hiv, tuberkulos, stöd vid psykisk ohälsa och mödravård. I två andra områden har vi inriktat oss på de sjukdomar som drabbar flest såsom malaria, diarréer och luftvägsinfektioner. Under året började vi bygga ett nytt sjukhus i Baraka området och installerade solenergi vid två andra sjukhus. 

Sexuellt våld

Vi har team som arbetar på kliniker i båda Kivuprovinserna och i tre andra områden. Vi erbjuder vård när det gäller reproduktiv hälsa, säkra aborter samt medicinsk hjälp och psykologbehandling av personer som utsatts för sexuellt våld. Eftersom de flesta som drabbas är unga kvinnor och vuxna försöker vi tackla de fördomar som kan leda till stigma och att de stöts ut från familjen. Dessutom att göra det möjligt att få hjälp av andra organisationer som kan ge socioekonomiskt stöd.

Epidemier

Under året har våra team stöttat båda Kivuprovinserna vid stora kolerautbrott. Patienterna behandlades på särskilda koleracenter och vi poängterade vikten av goda hygieniska förhållanden för att minska risken för smittspridning. Vid ett utbrott mellan maj och september öppnade vi tillfälligt sex koleracenter, bland annat i provinserna Goma och Katanga, där vi behandlade närmare 700 patienter under en månad. De flesta av dem var internflyktingar som bodde i läger under svåra förhållanden. 

Också malaria fortsätter att vara ett stort hälsoproblem i Kongo-Kinshasa. På Baraka-sjukhuset i Sydkivu ökar vi varje år kapaciteten med hundra sängplatser för att kunna hantera säsongsutbrott. Under året introducerade vi en ny strategi för att förebygga spridning av malariamyggor. I norra Ubangiprovinsen där det är extremt vanligt med malaria hade våra team ett projekt på 62 vårdinrättningar med fokus på behandling av barn.

Hiv/aids utgör fortfarande ett dödligt hot då färre än 60 procent av dem som lever med sjukdomen har tillgång till antiretroviral behandling. Begränsad tillgång till läkemedel, brist på information och förebyggande åtgärder, stigma och kostnader gör det svårt att få vård. 

I huvudstaden Kinshasa och i Goma stöttar vi elva vårdinrättningar för att öka tillgången till behandling av hiv, följa upp patienterna och säkra tillgången till antivirala läkemedel. På Kabinda-sjukhuset i Kinshasa och på sju andra kliniker, fick fler än 3 167 patienter med hiv som medicinsk och psykosocial hjälp. I Sydkivu finns en stödgrupp som kallas Social Committee for Health Promotion som arbetar med att i samhället öka medvetenheten och bekämpa det stigma som hiv orsakar. Under året följde gruppen 1 821 patienter som deltog i de hivprogram som drivs vid tre vårdcentraler.

Under 2019 har vi fortsatt att uppmärksamma bristen på sängplatser för patienter med allvarlig hiv/aids och att det saknas tillräckligt med antivirala läkemedel. Det behövs också utökad specialistvård när det gäller barn.  

Ebolainsatsen

Ebolautbrottet som förklarades den 1 augusti 2018 i Kongo-Kinshasa fortsatte även under 2019, även om antalet nya fall minskade avsevärt mot slutet av året. 

I juli 2019 klassade Världshälsoorganisationen WHO ebolaepidemin som ett internationellt nödläge. Utbrottet var det näst största någonsin registrerat, efter det i Västafrika 2014–2016. Den 25 juni 2020 förklarades utbrottet över. Då hade 2 287 dött i sjukdomen och 1 171 överlevt.

Under året fortsatte våra team att stötta människor i Nordkivu och Ituri med medicinsk vård för bekräftade och misstänkta ebolafall och vaccinationer för personer som hade varit i nära kontakt med de som diagnostiserats med sjukdomen. Dessutom arbetade vi för att öka tillgången till allmän hälso- och sjukvård i regionen, utveckla samhällsengagemang och integrera ebolavård på lokala vårdinrättningar. Målet var att anpassa våra aktiviteter för att tillgodose befolkningens medicinska och humanitära behov, som sträcker sig långt bortom ebola.

I februari blev de ebolabehandlingscentren vi stöttade i Butembo och Katwa utsatta för våldsamma attacker och våra team tvingades lämna området. Under de följande månaderna ökade vi vårt stöd till sjukhus och vårdcentraler eftersom vårdinrättningar kontaminerades och omplacering av lokal hälso- och sjukvårdspersonal till ebolaaktiviteter minskade deras möjlighet att tillhandahålla vård.

Mellan juli och augusti rapporterades bekräftade ebolafall i staden Goma och provinsen Sydkivu samt i grannlandet Uganda. På varje plats stödde vi hälsovårdsmyndigheterna med att hantera insatsen. Dessa utbrott, som kunde ha signalerat en större spridning av sjukdomen till nya områden i landet och över gränsen, visade sig dock vara kortlivade och Nordkivu och Ituri fortsatte att vara hotspots under resten av året.

Under året gjordes framsteg avseende på de nya medicinska verktygen som används för att bekämpa viruset. Preliminära analyser indikerade att rVSV-ZEBOV-vaccinet, som har använts sedan början av utbrottet, är effektivt för att förhindra infektion, medan två av de fyra behandlingarna som omfattades av den randomiserade kontrollstudien gav positiva indikationer och förblev de enda två behandlingarna som användes. En klinisk studie av ett andra potentiellt ebolavaccin lanserades i september.

2019 präglades av våld mot ebolainsatser med fler än 300 attacker vilket resulterade i en ökad närvaro av säkerhets- och militärstyrkor runt ebloabehandlingscentren. I och med detta såg vi utmaningar med att vinna befolkningens förtroende och få lokalsamhällen att delta i arbetet. Dessa är avgörande för en effektiv insats.

2019 i siffror:

  • 1 687 900 behandlades inom öppenvård
  • 679 500 vaccinerades mot mässling
  • 607 400 behandlades för malaria
  • 37 900 fick hjälp för psykisk ohälsa
  • 37 000 förlossningar
  • 10 600 operationer
  • 8 710 fick behandling efter sexuellt våld
  • 4 400 behandlades för kolera
  • 2 190 behandlades efter fysiskt våld
  • 1 310 fick vård för allvarlig hiv
  • 3 800 inskrivna på ebolabehandlingscenter

 

Informationen är hämtad ur Läkare Utan Gränsers internationella verksamhetsberättelse 2019. Vissa uppgifter kan vara av senare datum. 

Uppdaterad 30 december 2020.

Det här arbetar vi med i Kongo-Kinshasa