Nyheter

Fredagen den 21 augusti behandlade Läkare Utan Gränser fyra patienter som uppvisade symptom på att ha utsatts för kemiska substanser. Patienterna togs om hand på ett sjuk...

Det är sista natten för mig i Ambovombe i regionen Androy på södra Madagaskar där jag har jobbat i nästan 3 månader.

05.50 ringer min klocka, jag har redan vaknat några gånger av ljuden från vakterna utanför mitt fönster.

De står nästan uppställda på rad, barnen i byn vi precis har kommit till. De står bredvid varandra i en sorgsen skara.

Dascht-e-Bachir heter stadsdelen i västra Kabul där jag arbetar nu. Här bor ca 1 miljon människor och de utgör den fattigaste delen av Kabuls befolkning.

Hennes ansiktsdrag är förvrängda och när hon skriker kan man inte säga att hon är direkt vacker.

1933 skrev Nils Ferlin sin dikt Barfotabarn. Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet.

Karl Oskar och Kristina skulle kunna leva här. Här sliter bönderna på sina små åkerplättar, men här är det inte småländskt stenskravel som gör livet svårt.

Jag träffade henne som hastigast i fredags kväll. Nu är det söndag morgon och jag ska gå mitt första 24- timmarspass på vår intensivvårdsavdelning.

Han orkar inte hosta. Det finns inte kraft till det i den lilla kroppen. Vi behöver ett upphostningsprov för att kunna börja behandlingen. 

En vanlig arbetsdag för en logistiker i Sokoto, Nigeria, är full av aktiviteter. Till exempel att säkra rent vatten till ett sjukhus.

Hundratals palestinier fyller våra väntrum ett år efter Gazakriget som pågick i 51 dagar sommaren 2014. Israels attack orsakade så svåra skador att våra patienter fortfar...