Blogg från Hella Hultin

Jag vet att jag flera veckor framåt kommer att hoppa till när något smäller och få hjärtklappning  när jag hör flygplansmuller, men jag vet också att det kommer att gå över. Jag kan bara innerligt önska att detta någon gång ska ske även för människorna i Jemen.

Ivonne och jag har dragit igång utbildning för alla läkare och sjuksköterskor på akutmottagningen. Sånt här är ju inte så lätt – vi kommer utifrån och är här bara en kort tid och dessutom vill vi ändra på en massa saker. 

Vi skulle bara göra det här lilla, som kanske skulle ta en halvtimme bara. I samband med nedsövningen fick hon akuta andningsproblem och kunde inte syresätta sig alls. 

Två gånger i veckan läser vi arabiska. Det är svårt, särskilt att lära sig bokstäverna som är helt annorlunda än våra. Uttalet är heller inte lätt, många av ljuden saknas helt i till exempel engelska och svenska. 

Vi har haft en förskräcklig fredag. Vi ska bara ronda avdelningarna på eftermiddagen, men för övrigt vara lediga. Såvida det inte kommer något riktigt akut. Och det gör det ju ibland. 

Idag har jag sett något jag helst vill glömma. Ett litet barn dog på grund av föräldrarnas okunskap. Sådana här händelser kan bara kunskap och utbildning förhindra. 

Jag stod med i operationssalen och tittade på, när det plötsligt ringde i båda våra telefoner. Jag svarade och en stressad stämma bad mig genast komma till akuten.