Hoppa till huvudinnehåll

”Jag hinner tänka: nu får vi uppleva en livskris”

Publicerad 1 december 2017

När teststickan visar positivt håller barnmorskan Lena Granqvist andan. Kommer kvinnan att få panik? I Moçambique är stigmat kring hiv/aids fortfarande stort. Idag, på internationella aidsdagen, kan du läsa om en dag i Lenas arbete.

”Det är varmt och kvavt i rummet där barnmorskorna har sin mottagning. Nattens åskoväder har gett en fuktighet som ännu finns kvar i luften. Det är tidig förmiddag och väntrummet med rader av cementbänkar är fullsatt. Folk med alla tänkbara krämpor och behov har satt sig tillrätta för en dags väntan på vård.

Vi är i Beira, en hamnstad längs kusten i Moçambique, där jag arbetar som barnmorska för Läkare Utan Gränser. Var tionde människa i landet är infekterad av hiv och vårt projekt fokuserar på den del av befolkningen som löper högre risk att bli smittade av hiv: kvinnor som säljer sex och män som har sex med män.

Idag ska jag följa de lokala barnmorskornas dag på kliniken. Det råder full aktivitet. Jag svettas, de andra verkar oberörda av att luften står stilla. Vi trängs gemytligt i det lilla rummet; två bestämda barnmorskor, sex sjuksköterskestudenter i strukna uniformer, tre kvinnor med sina små barn i färgglada tygskynken på ryggen. Och så jag. Vi får precis plats om vi drar in magarna och koordinerar våra aktiviteter.

Hon är finklädd, har rosa läppstift 

Jag hinner inte följa alla tre patienternas historier som berättas samtidigt så jag blir sittande med en av dem. Med mina nyvunna kunskaper i portugisiska lyckas jag roa de flesta i rummet och kan även få ut en del av vårt samtal.

Kvinnan är 34 år, har tre barn och tillsammans med sin man arbetar hon med cykelreparationer längs gatan. Hon är finklädd, har rosa läppstift och har lämnat de större barnen hos sin syster för att kunna besöka kliniken. Hon är missnöjd med sitt preventivmedel som ger henne blödningar. Ungefär så långt kommer jag med min portugisiska. Med hjälp av min lokala barnmorskekollega går vi vidare och förstår att hon säljer sex för att förbättra familjens ekonomi.

Vi erbjuder henne hiv- och syfilistest. Hon tvekar, men låter sig övertalas av den bestämda barnmorskan. Kvinnan får se sina resultat på teststickan och kan utläsa att de båda visar positivt. Jag håller andan, hinner tänka att nu får vi uppleva en livskris i detta lilla rum bland oss femton, men allt är och förblir lugnt.

Kvinnan har inte berättat något för sin make

Kvinnan berättar att hon visste om sin hivsmitta, den upptäcktes vid hennes första graviditet för sju år sedan. Tester hade senare visat att alla tre barnen också var smittade. Hon vet inte om maken var smittad.

Kvinnan har inte berättat något för sin make av rädsla för att han skulle lämna dem alla om han fick veta sanningen. Hon inledde hivmedicinering, men fick huvudvärk och slutade. Barnen påbörjade aldrig antiretroviral behandling för det skulle bli för mycket piller i huset och svårt att undanhålla en daglig medicinering från maken.

Hon får ett recept i handen på antibiotika för sin syfilis och den bestämda barnmorskan och jag följer henne till samtalsrummet där hon får hjälp av Läkare Utan Gränsers rådgivare för patienter som ska påbörja sin antiretrovirala hivbehandling.

Jag tänker att detta kan förändra hennes liv. Kanske kan hon få finnas vid sina barns sida länge än. Kanske kan barnen få växa upp med henne. Kanske.”

- Lena Granqvist, barnmorska i Beira, Moçambique

Läkare Utan Gränser tillhandahåller hivbehandling till över 230 000 människor i 19 länder. Vi arbetar både med behandling och förebyggande arbete mot hiv och aids. Ett stort fokus i våra projekt är att decentralisera hivvården så att den blir mer lättillgänglig för patienterna.