Hoppa till huvudinnehåll

Kolera i södra Kivu

Publicerad 26 februari 2018
En sjuksköterska undersöker ett barn som just kommit in till kolerakliniken i Katana, Kongo-Kinshasa.
En sjuksköterska undersöker ett barn som just kommit in till kolerakliniken i Katana, Kongo-Kinshasa.
Foto: Marta Soszynska

Södra Kivu-provinsen har under det senaste halvåret drabbats av ett kolerautbrott. Ida Moberg arbetar som läkare på ett litet sjukhus i södra Kivu och har sett många patienter med kolera. Ett livshotande tillstånd om vård inte ges snabbt. 

Uwiringe är 11 år och kommer från en by i bergen utanför Numbi. I vanliga fall går han i skolan så här dags, men nu är han alldeles slapp där han ligger på akutmottagningens brits. Hans pappa som har burit honom på ryggen i en timme för att komma till sjukhuset berättar att han insjuknade i rikliga vattentunna diarréer i morse. Sen dess har han snabbt försämrats och har knappt orkat dricka något.

Det har varit flera liknande fall i byn den senaste tiden. På britsen på akutmottagningen så orkar Uwiringe bara säga några ord och det är knappt att man kan känna någon puls på handleden. Han har ingen feber, men munnen är alldeles torr och då man nyper i huden på magen så tar det lång tid innan hudvecket går tillbaka.

Vi misstänker att Uwiringe har drabbats av kolera med svår uttorkning och chock som följd. Han är nu så svag att han inte kan dricka. Vi startar därför behandling med intravenös vätska och lägger in honom i den lilla isolerings enheten på sjukhuset.

Kongos södra Kivuprovins har drabbats av ett stort utbrott av kolera

En kolerasäng på sjukhuset i Numbi. Foto: privat

Södra Kivu-provinsen har under det senaste halvåret drabbats av ett kolerautbrott. Läkare utan gränser har bidragit till att bekämpa utbrottet och har behandlat patienter på sjukhus, tillfälliga koleracenter och även via akutteamet RUSK (Réponses aux Urgences dans le Sud Kivu) som reser runt i hela regionen och gör punktinsatser.

Under natten så har Uwiringe 10 stycken vattentunna diarréer och vi fortsätter behandlingen med vätskedropp. Dagen därpå så mår han lite bättre och kan börja få i sig vätskeersättning via munnen. Tredje dagen så har han kvicknat till rejält och diarréerna har upphört. På ronden tycker vi att han är så pass återställd att han kan skrivas ut. Den här gången behöver han inte längre bli buren utan kan promenera vid sin pappas sida hem till byn. Imorgon ska han gå i skolan igen.