Hoppa till huvudinnehåll

Många undernärda barn i Kalémies flyktingläger

Publicerad 30 maj 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Flyktinglägret i Kalémie, Kongo-Kinshasa.

Flyktinglägret i Kalémie, Kongo-Kinshasa.

Människor på flykt som bosatt sig kring staden Kalémie i Kongo-Kinshasa har begränsad tillgång till sjukvård, mat, vatten och skydd. Tio månader har gått sedan de tvingades fly från sina hem efter interna strider, de lever fortfarande under desperata förhållanden och är i stort behov av mer humanitärt stöd. 

Mellan juli 2016 och mars 2017 flydde nästan en halv miljon människor på grund av våldet i Tanganyika-provinsen, enligt FN:s uppskattningar. Över 44 000 lever nu i bosättningar runt staden Kalémie. Under en mässlingvaccinationskampanj i april screenade vi också för undernäring bland 5 700 barn under fem år i tio av dessa bosättningar. Screeningen visade att 16 procent av barnen var undernärda och 4,5 procent var svårt undernärda.

– Barn dör av undernäring och sjukdomar som går att förebygga, såsom diarré och mässling, säger Hugues Robert, ansvarig för vår akutinsats. Människor har varit här i nästan ett år, men dödligheten hos barn under fem år är vad vi förväntar oss att se under en akutinsats.

Över hälften av barnen i Moke är undernärda

Sedan mars har våra team bistått människor på flykt i områdena kring Kalémie och Kansimba genom mässlingvaccinationer, mobila kliniker, vattenfördelning och uppbyggnad av latriner och duschar. Ett team har också gett vård till cirka 1 500 människor i byn Moke. Där visade en screening av undernäring att 51 procent av barnen under fem år var undernärda och 23 procent var svårt undernärda. Genom vår mobila klinik kunde vi ge vård och distribuera mat. Men för två veckor sedan tvingades dessa människor att lämna byn. Eftersom de inte har någonstans att ta vägen har de nu tvingats bosätta sig djupt inne i skogen i ett svårtillgängligt område.

I byn Moke, Kongo-Kinshasa, satte vi upp en mobil klinik. I byn Moke, Kongo-Kinshasa, satte vi upp en mobil klinik. Foto: Narcisse Wega/Läkare Utan Gränser.

Vi efterlyser en ökad humanitär insats från FN och den kongolesiska regeringen kring områdena Kalémie och Kansimba, i Tanganyika-provinsen. Villkoren i bosättningarna måste omedelbart förbättras, människor måste få tillgång till sjukvård, livsmedel bör distribueras och de som utsätts för våld bör ges skydd. Det stöd som erbjuds för närvarande är fortfarande inte tillräckligt.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Kongo-Kinshasa sedan 1981. Sedan april 2017 har våra team i Tanganyika-provinsen genomfört en mässlingsvaccinationskampanj och behandlat höga nivåer av undernäring bland människor som fördrivits från sina hem.

Relaterade nyheter

Sandra Jonasson på sjukhuset i Kasai, Kongo-Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Hon sköts med sonen i sin famn

När skottet avlossades bar kvinnan sin yngste son i famnen. Kulan snuddade pojkens axel och gick sedan rakt in i hennes vänstra överarm. Akutläkaren Sandra Jonasson mötte henne på sjukhuset i Kananga, Kongo-Kinshasa. 

Undernärda tvillingar vid Ditekemena vårdcentral, Kongo-Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Tusentals undernärda barn i våldets spår

I delar av Kasai-provinsen i Kongo-Kinshasa lider vart tionde barn av allvarlig undernäring. Trots att den akuta konflikten i stor utsträckning bedarrat har befolkningen fortfarande svårt att få tag i mat och sjukvård, framför allt på landsbygden.

Elisabeth Chihemba och hennes treårige son Elris Kamo i kolerabehandlingscentret i Minova, Kongo-Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Kolera sprids snabbt i södra Kivu

Kolerautbrottet i södra Kivu, Kongo-Kinshasa, växer i omfattning och sedan slutet av juli har vi behandlat fler än 1 200 patienter. Regionens dåligt utrustade vårdcentraler är överfulla och det finns en stor risk att situationen hamnar utom kontroll.

Jag lämnade Bolomba för nio dagar sedan. Två dagar på motorcykel och därefter flyg till Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Äntligen inne på målrakan

Skriver detta på Bryssels flygplats. Lite trött efter långflygning, OTÅLIG att komma hem. Och, måste jag tillstå, lite nervös för hur jag ska reagera när jag kommer hem, hur acklimatiseringsprocessen kommer att vara.