När fåglarna tystnade i Kongo-Kinshasa

"Den region jag besökte har drabbats speciellt hårt av våldet. Byar och fält har bränts och man har hittat flera massgravar. En man kom fram till oss och konstaterade stillsamt: ”Våldet här var så fruktansvärt att vi inte hörde fågelsång på flera dagar”.

Ändå var mitt första intryck att inget hade hänt här i Kananga, en typisk livlig stad med omkring 750 000 invånare. Marknaderna var fulla av folk och musiken ljöd från de små butikerna. Så var det inte när mina kolleger kom hit i mars i år. Tystnaden omfamnade staden. Inte en enda skola eller butik var öppen. Skräcken genomsyrade allt. Slutligen insåg jag att lugnet påminde om när man besöker en närståendes grav ett år efter jordfästelsen. Gräset har börjat växa på graven, livet har tagit över igen.

En annan bild som etsat sig fast är sjukhuskorridorerna och hur en tonårig flicka skrattande sprang efter de andra barnen som om inget hänt. Bara några veckor tidigare hade hennes syster halshuggits medan hon tvingades se på. Efter det förde de beväpnade männen bort flickan and höll henne fjättrad vid ett golv i tio dagar. De våldtog henne så många gånger att hon tappade räkningen. ”Om du säger ett enda ord skär vi huvudet av dig som vi gjorde med din syster”, sa de. Invånarna i Kasai har genomlevt så mycket att det är svårt att ta in.

Krisen i Kasai började för ett år sedan men det har tagit oss lång tid att inse hur omfattande krisen är. Under de värsta månaderna nådde ingen humanitär hjälp fram och fortfarande är hjälpen extremt begränsad. Varför bad man inte om hjälp tidigare? En av de äldre i byn förklarade för mig: ”När du ligger på marken och folk skjuter mot dig, då går det inte att resa sig upp och springa.” Vi på Läkare Utan Gränser började arbeta i Kananga först i mars – väldigt sent, säkert för sent – och vi är medvetna om att vi fortfarande bara skrapar på ytan.

Då är det svårt att undvika en amputation.

Såren hos de patienter vi vårdar vittnar om det extrema våld som människorna utsätts för. Rädslan får svårt skadade människor att vänta i dagar eller veckor innan de försöker ta sig till en läkare. En patient som vårt kirurgiska team vårdade hade fått sin hand avskuren. Han hade hållit sig gömd i flera veckor rädd för att hittas och dödas, medan han vårdade såret med traditionella läkemedel. När han kom till vårt sjukhus hade han en böld och en allvarlig infektion i benen i underarmen. Då är det svårt att undvika en amputation.

Då vårt psykologiska team frågar vad som hänt berättar våra patienter aldrig vem som brukat våld, skräcken är för stor. Men de delar med sig av sina berättelser, alltid lika hemska. De berättar om sina makar som halshuggs inför deras ögon, fruar som våldtas och barn som bakbinds medan de tvingas se på. Men de berättar bara en gång. Efteråt har de alltid samma frågor: hur ska jag försörja mig, ge min familj mat och återuppbygga mitt hem? Och framtiden då?

Krisen i Kasai är som en skogsbrand under sommarens torraste månader. En gnista i augusti 2016 har satt hela regionen i brand. Miljoner människor har utsatts för milisattacker och arméns övervåld och även lokala konflikter som inte har något att göra med den ursprungliga gnistan har exploderat. Vi hör oroande signaler från andra delar av regionen som är lika stor som Italien. Svårigheterna att nå fram med hjälpen då säkerheten är så dålig gör det svårt att skilja mellan rykten och sanning. Men även om det på vissa platser ser lugnt ut så vet vi att en mänsklig tragedi har inträffat – och tragedin upprepar sig."

- Joanne Liu, Läkare Utan Gränsers internationella ordförande. 

Läkare Utan Gränser har en avdelning med 70 bäddplatser på traumasjukhuset Kananga General Hospital. Våra team har reparerat operationssalen och tillhandahåller kostnadsfri vård för traumapatienter. Sedan april 2017 har 238 patienter tagits in och 55 kirurgiska ingrepp utförts. Våra mobila kliniker kring Kananga har hittills haft 9 146 patientbesök.

Sedan juni 2017 har vi stöttat tre vårdcentraler och ett sjukhus i olika delar av staden Tshikapa i Kasaiprovinsen, med fokus på barn under fem år, gravida och ammande kvinnor samt traumapatienter. I juli utökade våra team aktiviteterna till fler avlägsna områden kring Tshikapa. Våra team arbetar även kring Dibaya och Tshimbulu i provinsens södra del.