Nubia är troligtvis det första nyfödda barnet som överlevt ebola, och hon är också den sista patienten som skrevs ut från vårt ebolabehandlingscenter i Conakry, Guinea. Hon är en symbol för hopp och kroppens förmåga att läka.
– När Nubias mor testades positivt för ebola berättade hon för oss att hon var gravid i sjunde månaden. När hon fick värkar befarade vi att barnet skulle dö strax efter födseln precis som alla andra nyfödda som hade ebola. Jag undersökte det nyfödda barnet och såg till min förvåning att hennes reflexer var bra och att hon inte var prematur. Då tänkte jag att det här barnet kanske har en chans, berättar läkaren Marie Claire Kolié.
Nubias mor dog av ebola efter förlossningen den 27 oktober 2015. Sjukdomsutbrottet splittrade familjen och dödade flera av Nubias nära släktingar.
– Vi var så frustrerade när hennes mor dog men beslutade oss för att göra allt vi kunde för att rädda det här barnet. Hennes provsvar såg bra ut redan från början och jag började tänka att hon kanske klarar det här. Jag var så glad, det gav mig hopp. Men fyra dagar efter födseln fick hon feber. Alla var mycket oroliga. Vi arbetade tillsammans för att rädda henne och så småningom stabiliserats hon. Jag är också mamma och när jag ser en bebis utan sin mamma jag vill ge det barnet kärlek. Så jag tänker ofta på Nubia, säger Marie Claire Kolié.
De brukar ses vid kontroller på vår klinik
Några av Nubias överlevande familjemedlemmar bor kvar i det lilla halmtäckta huset i byn Kindia. Men Nubia bor nu i Conakry, huvudstaden i Guinea, med sin moster Mabinty Soumah. Hennes halvbror M'Bemba bor i en annan del av staden med en annan faster. De brukar ses vid kontroller på vår klinik – M'Bemba är också en ebola-överlevande, precis som sin halvsyster.
Mer än två och ett halvt år har gått sedan ebolaepidemin bröt ut i Västafrika och vi har nu börjat stänga våra sista projekt som tagit hand om dem som överlevde sjukdomen, liksom den som sett efter Nubia och M'Bemba. De kommer nu att tas omhand av läkare som arbetar inom det nationella hälsovårdssystemet. Men vi kommer aldrig att glömma Nubia eller alla de andra människorna vi mötte.
– Det lidande som ebolan orsakade går inte att sätta ord på. Det har präglat alla som arbetade för Läkare Utan Gränser i Västafrika, internationell och lokal personal. För de som smittades, och för deras familjer, var det ingenting mindre än ett helvete, säger vår verksamhetschef Brice de le Vingne.
Ebolaepidemin i Västafrika är det värsta utbrottet av blödarfebern någonsin. Fler än 28 700 människor smittades, främst i Guinea, Liberia och Sierra Leone. 11 300 män, kvinnor och barn dog.
