Hoppa till huvudinnehåll

De sista patienterna

Publicerad 15 juni 2018
Läkaren Ida Moberg tar hand om de sista patienterna innan det är dags att lämna Kongo-Kinshasa.
Foto: Tom Maruko
Läkaren Ida Moberg tar hand om de sista patienterna innan det är dags att lämna Kongo-Kinshasa.

Mulume som är två år gammal andas snabbt och ytligt. Han har haft hög feber sedan igår kväll och har inte orkat äta eller dricka något. I morse drabbades han av ett krampanfall vilket gjorde hans mamma orolig.

Hon tog med honom till den lilla hälsocentralen i byn i provinsen Ziralo i östra Kongo. Där kunde man konstatera att snabbtestet för malaria var positivt. Dessutom var Mulume väldigt blek. Ett blodprov bekräftade att han har drabbats av blodbrist till följd av malarian. Sjuksköterskan på vårdcentralen remitterade därför Mulume till Läkare Utan Gränsers nyöppnade sjukhus i Kusisa.

Läkare Utan Gränsers nya sjukhus i Kusisa, Kongo-Kinshasa.

Vårt nya sjukhus i Kusisa. Foto: Ida Moberg.

Nu ligger Mulume på en brits på akutmottagningen på sjukhuset i Kusisa. Jag och mina kollegor på sjukhuset ordnar med nya blodprover som visar att hans blodvärde är så pass lågt att han behöver en blodtransfusion. I väntan på det så startar vi behandling mot malarian med intravenöst Artesunat. Tursamt nog så hittar vi en donator vars blod är kompatibelt med Mulumes så att han kan få en blodtransfusion. Tidigare så var patienterna i provinsen Ziralo tvungna att resa långt för att komma till ett sjukhus, men tack vare det nyöppnade sjukhuset i Kusisa så kan Mulume nu få behandling mot malaria och blodtransfusion inom bara några timmar.

Han har ätit lite buljong

När jag går rond med min kongolesiska läkarkollega dagen därpå så mår Mulume redan bättre. Han har ätit lite buljong till frukost och har hunnit få tre doser med intravenöst Artesunat mot malaria. Hans blodvärde har stigit efter blodtransfusionen. Vi ändrar behandlingen till tabletter som han får äta i tre dagar till för att bli helt frisk från malarian.

I sängen bredvid på barnavdelningen så ligger lilla Bahati. Han är sex månader gammal, men väger bara 3,5 kilo vilket i vanliga fall motsvarar vikten för ett nyfött barn. Han är så mager att revbenen sticker ut. Hans mamma har vandrat i åtta timmar från en by för att komma till Läkare Utan Gränsers sjukhus i Kusisa. Där hemma så har de brist på mat vilket i kombination med sjukdom har gjort att mamman knappt har någon bröstmjölk. Efter att ha undersökt, mätt och vägt Bahati så kan vi konstatera att han lider av akut allvarlig undernäring av typen marasmus. Dessutom så har han tecken till lunginflammation varvid vi startar behandling med intravenöst penicillin.

Han har redan gått upp i vikt

Efter en veckas behandling mot lunginflammation och undernäring så är Bahati redan piggare. Han ger nu fin blickkontakt när jag tittar på honom och svarar med ett leende när jag ler mot honom. Han har redan gått upp några hundra gram i vikt. Efter en och en halv vecka på sjukhuset i Kusisa så har han gått upp ytterligare i vikt och kan skrivas ut. Hans mamma får med sig paket med Plumpy Nut som ska räcka i en vecka till återbesöket. Plumpy Nut är en slags energirik jordnötssmörsliknande blandning som används för att behandla undernäring. Bahati äter det med god aptit. I Kongo så säger man inte hej då när man skiljs åt. Innan Bahati och hans mamma ger sig av så tar vi varandra i hand och säger ”tutaonana” vilket betyder ”på återseende” på swahili.

Mitt uppdrag för Läkare Utan Gränser går nu mot sitt slut och det är dags att återvända hem till Sverige. Efter sex månader så säger jag ”asante sana” (tack så mycket) och ”tutaonana” (på återseende) till Kongo!

Läs hela Ida Mobergs blogg från Kongo-Kinshasa.